Italien - inget för unga blondiner

Själv bodde jag ett halvår i Italien. Trots att jag inte är blond listade de ut att jag var från norra Europa det var klädseln tror jag - hade inte lika tajta klänningar som italienskorna och därmed ett lovligt byte för trakasserier dygnet runt.

Jag bodde i mittersta Italien - alltså inte i södra Italien som alla tror när man säger att trakasserier på grund av kön förekom varje dag. Folk har felaktigt fått en bild av att norra och mellersta Italien som en slags utvecklad del av landet. Jag kan lova att en blondin råkar ut för lika mycket gloende och visslingar, om inte rena närmanden, där också.

Möjligen är det ännu värre på Sicilien.

En dag i Italien: Du vaknar på morgonen. Du och dina blonda svenska kompisar går iväg hemifrån. Bilarna som åker förbi stannar, tutar, killar/gubbar hänger ut genom bilfönstret, skriker allt från "que bella" vilken vacker till "kssksss" kvinnligt könsorgan. Du har lärt dig att aldrig lyfta blicken eller bemöta dem för då blir det etter värre.

Du kommer till skolan. På väg in "råkar" fyra fem killar snudda vid dig när du tränger dig in genom dörren. De står vid dörren bara för att de vet att det är en skola för utlänningar. Alltså att det kan finns kvinnor från andra länder där - framför allt tjejer från länder i norra Europa. De har fått för sig att all lättfotade kvinnor kommer därifrån, nämligen.

Du ska gå hem efter skolan. Hela vägen hem skriker de. Oavbrutet. Du tittar inte, du håller ögonen i marken alternativt har näsan i vädret som italienskorna. Inget hjälper. De slutar aldrig.

På kvällen ska du gå ut med dina kompisar. Ni rör er hela tiden i grupp eftersom det är för jobbigt att gå omkring ensam. På restaurangen frågar mellan tio och femtio killar om de kan slå sig ner eftersom vi är "ensamma" - alltså utan män vid bordet. Till sist sätter de sig trots att man säger nej. Jag säger att jag redan har en kille när en av dem frågar om jag vill dejta honom. Men eftersom min kille inte är i närheten av mig, finns han inte, menar italienaren. Han berättar att han brukar behandla sin flickvän som sin bil - han lämnar henne aldrig ur åsyn jag ljuger inte nu.

Det är särskilt viktigt på vägen hem från krogen att aldrig aldrig gå ensam. Alla har hört talas om tjejer som blivit våldtagna, så vi har den regeln, aldrig röra sig ensam sent på kvällen.

Det är som att alltid sitta i fängelse. Aldrig vara fri. Varför? Jo, jag är tjej. Och Italien är inte ett land för tjejer, utan ett land för killar.

Men. Jag ska vara rättvis mot landet Italien. Bortser man från majoriteten män mellan 13 och 45 år, är landet nämligen ytterst trevligt. Övriga invånare är hjälpsamma, sociala, tillmötesgående och generösa.

Sen har vi ju maten, som nog är det bästa av allt med Italien. I Italien finns så god mat att man knappt kan tro sina smaklökar. Inte bara pastan och pizzan. Utan grönsakerna, som de lagar till på alla möjliga sätt, salamin, ostarna, vinerna, köttet, fisken, glassen, amaretton till det helt fantastiska kaffet. Man behöver inte gå på särskilt dyra ställen heller. En utmärkt middag går att få på billiga syltor också, även om man nån gång måste prova de finare restaurangerna - gärna belägna en bit utanför städerna, titta efter ställen med vidunderlig utsikt.

En annan detalj som jag också vill peka på som jag beundrar med Italien. Trots att de har många urfåniga regler, till exempel kan man inte äta ute om det råkar vara siesta, att banken kan vägra uttag av pengar DAGEN FÖRE en helgdag, en byråkrati som får vem som helst att bli gråhårig - så har de i andra fall en förvånande human inställning till många saker. Till exempel telefonerna i telefonkioskerna. När man i Sverige var helt omänsklig och stenhårt slutade acceptera betalning med mynt, BARA telefonkortet gällde, valde man i Italien att behålla båda betalningssätten. Det är service! Ja, jag vet att detta inte är lika aktuellt längre i och med mobiltelefonerna, men ändå.

Så det här med vinter och mörker. I Italien har de bestämt att på vinterhalvåret börjar eleverna skolan en timme senare än vanligt utan kompensation. Bara för att det är tillräckligt jobbigt ändå med den kalla och mörka vintern. Sådana saker gör att man gillar Italien som bara den! Varför finns inte sånt i Sverige?

Deras järnväg fungerar också jättebra, väl utbyggd, billig och enkel att använda inte samma Kafkaupplevelse som drabbar en varje gång man ska köpa biljetter på SJ alltså, då man måste vara en enbent tonåring som vill resa på tisdagnätter för att få nån slags rabatt.

Och sist men inte minst - de vackra medeltidsstäderna. Man måste se dem för att förstå hur fina de är. Den jag bodde i heter Perugia, och är hur fin som helst. I närheten av Perugia finns Assisi, också en fantastiskt vacker liten stad. Ja, de är hur många som helst, mitt tips är: res runt i Toscana, Umbrien, längsmed kusterna... och åk med din kille eller vänta tills du närmar dig 40 om du är en ung blond svenska och uppskattar din frihet och integritet. Tyvärr alltså.

Det här är ett bidrag till "Jorden runt: recensera ett land" på kategorin Resor.

Av Ana Udovic 26 sep 2002 16:15