Lagen om all jävlighet

Du vet att du har tre stycken skivor i din väska. Du vill ha en, Stevie Wonders Talking Book, en av de tre.
Du börjar med att fiska upp Moby. Jobbigt. Du har nu femtio procents chans att ta rätt. Du får upp Alicia Keys. Fan vad jobbigt.

Samma sak gäller kontokort.

I den mycket långa kön på Konsum står du och trampar. Hittar inte kontokortet. Tanterna tjurar och expediten suckar. Patientbrickan. MedMerakortet. Apoteketkortet. Studentkortet. Bibliotekskortet. Passerkortet. Videokortet. Körkortet. Cityfrisörkortet.

Tanten bakom frågar om hon får gå före. Expediten galopperar med fingrarna på rullbandet.

Kontokortet.

Lagen om all jävlighet.

Den lagen som säger att det inte ska gå bra, inte sådär riktigt bra. Du ska inte vara för lycklig. Du får inte vara riktigt bra.

Var och fikade med min syster häromdagen, hon frågade hur jag mådde och jag sa:

- Det är fantastiskt. Allt är perfekt. Högskolan kanon. Kompisarna fantastiska. Festerna skoj. Och livet leker!!!

Precis när jag sa det kom jag på lagen om all jävlighet. Så för att förbereda fyllde jag i:

- Fast nu ångrar jag att jag sa det här. Det är för bra. Bara för att det är så här bra kommer något gå åt helvete. Lagen om all jävlighet kommer visa sin fula nuna.

Ibland tror jag att jag kan lura den bara jag gör mig medveten om att den finns. Då kanske man slipper undan.

Men mycket fel.

Har haft aningar om vad som skulle kunna gå snett, jag har dejtat lite skulle ju aldrig utsätta mig för det där igen, men nu gjorde jag det och eftersom det inte är Maritas mest lyckosamma område hade hon sina aningar att det skulle kunna vara haken. Bomben som förr eller senare skulle spränga sönder hennes euforiska lycka.

Marita har på sistone varit förundrad över hur lätt livet kan vara. Näst intill ingen ångest och solen har lyst sitt varma ljus så gott som varje dag.

Ibland när hon lagt sig om kvällarna har hon nästan hör och häpna tackat Gud för att hon har det så bra. Så äckligt bra.

Det var nämligen längesedan det gick smärtfritt för henne. Det var längesedan som Marita trodde att det bar hela vägen.

Så igår. Lyckans av alla lyckans dagar. Inflyttningsfest.
Euforiska Marita går på fest och dejten är där.

Hon trivs och tycker det är väldigt trevligt tills hon upptäcker att dejten inte pratar med henne. Hon gör sina försök. Sätter sig lite närmare, säger att inredningen är fin, säger att godiset är gott och att hans Bamseförkläde är fint. Han springer iväg och hämtar snusdosan. "Kommer tillbaka" gör han.

Inte.

Efter ytterligare en öl tar hon sig mod och frågar vad som står på, och mycket riktigt.

Där föll bomben.

Spränger sönder den äckliga lycka hon vandrat omkring i sedan 21 augusti då hon började på högskolan. Lämnar splitter i hennes kropp som säger: HA HA din jävel. Tro inte att du ska få allt. Tro inte att du ska få ha det RIKTIGT bra.

Tro inte att du slipper undan lagen om all jävlighet.

Okej.

Denna förlorade dejt är förhoppningsvis ingen större förlust, visst ett litet nederlag, en pain in the ass, en finne i pannan eller en blåsa under stortån, men inget som helt och hållet kommer begrava henne måste poängtera det då jag icke kan kontrollera vem som läser vad.

Läste i Aftonbladet i dag om fördomar människor har om svenskar. En fördom är tydligen att vi är lite tungsinta. Orsaken till det är tydligen feltolkningar av Luthers lära och de för långa vintrarna Åke Daun.

Och visst, i detta tunga sinne ingår lagen om all jävlighet som verkar vara extra tung här i Norden.

Och värre lär det bli. Snart är det vinter.

Och kom då ihåg att när du för en gångs skull vaknar i tid, hinner äta frukost, dricka kaffe, läsa tidningen och i lugn och ro traska till tåget. Ja, då kan du ge dig fan på att tåget är inställt på grund av snökaos.

Nej, nu ska jag ta mig till sängen för en natts sömn. Och bara för att jag varit trött och velat sova hela dagen, riktigt längtat efter nattens skönhetsömn så är jag nu pigg. Som en lärka.

- Tja, vad säger man?

Lagen om all jävlighet.

Av Marita Söderström 23 sep 2002 19:20