"Alla har något att berätta..."

Sedan i slutet av februari har jag varit inne på Sourze nästan varje dag, oftast flera gånger om dagen. En dag utan Sourze känns tom och fattig på något sätt. Man vänjer sig snabbt att uppskatta den mångfald av bidrag som publiceras varje dag.

Läser jag då alla bidrag? Nej, det gör jag inte. Naturligtvis drar rubrikerna till sig mitt intresse, men jag har också hittat några favoritskribenter som jag alltid läser, vilket ämne de än ger sig in på. Ungefär som när man hittar en favoritförfattare och köper alla böcker, även de som inte får den bästa kritiken.

Jag är alltså en i kommentarfälten så kallad "ryggdunkare" om jag efter att ha läst artikeln skriver att den var bra. Jag antar att "ryggdunkare" ska uppfattas negativt. Varför kan jag inte förstå, eftersom min tolkning av kommentarfunktionen är att man ska - just det - kommentera texten och dess innehåll. Om texten berör mig skriver jag det jag känner, varken mer eller mindre.

På sistone verkar personpåhoppen ha blivit en sport. Det har skrivits många artiklar om detta, för vanligtvis rycker en annan skribent in och försvarar/attackerar den ursprungliga texten/skribenten. Till slut befinner sig både artiklar och kommentarer långt ifrån det ursprungliga ämnet, och antalet läsare har sjunkit drastiskt.

Tillbaka till Sourzes slogan. "Alla har något att berätta. Gör det." Jag tycker den säger allt.

Inget är för stort eller för litet för att tas upp på Sourze. Här får alla plats. Vare sig man väljer att skriva om sport, hälsa, sexuella fantasier eller bara tömmer hjärnan för en stund.

Varför ska det ifrågasättas gång på gång? Jag antar att alla sitter framför datorn av egen fri vilja och har möjlighet att själva styra vilka rubriker man vill trycka på.

En sak som är viktig att komma ihåg är att det som är nytt för mig idag kanske är gammalt för någon annan och vice versa. Om jag har upplevt något för första gången och känner att jag vill dela med mig, så spelar det väl ingen roll att flera av läsarna redan har varit med om det flera gånger. Nästa gång är det tvärtom.

När jag dag efter dag publicerade mitt Fotbollstips under VM fick jag en del sura kommentarer om att jag inte förstod mig på fotboll, att jag var pinsam, att jag ändå bara gissade fel, att jag skulle skriva om något annat istället och flera andra kommentarer som jag slängde direkt i papperskorgen. Men jag lyckades också engagera ett tiotal personer som tillsammans med mig ville följa Fotbolls-VM på nära håll, och vad passade bättre än att tippa matchresultaten? Jag skaffade mig fullständig kontroll över vad som pågick, och eftersom det var min mening med det hela så är jag nöjd. Dessutom lyckades jag ta ut det "bästa" VM-laget, vilket jag inte hade klarat om jag inte hade hållit koll på alla lagen och vad de presterade.

Jag skriver på Sourze för min egen skull. För att jag helt enkelt älskar att skriva.

Av Sanna Parkell 24 aug 2002 15:27