Språkregler gör Jorden rund

Det finns många saker inom den akademiska världen som jag stör mej på. Ja, bara att den ser sig själv som en alldeles egen värld är obehagligt. Alla som vill sätta upp höga murar mot yttervärlden har nåt att dölja.

En annan sak är bristen på tolerans, främst i fråga om hur man uttrycker sig. Här finns mycket att fundera på. Själv är jag övertygad om att vi skulle nå mycket längre bara alla tilläts komma till tals. I dag måste man inte bara ha nåt att säga utan även säga det på rätt sätt för att accepteras av de lärde. Att tala om olikheter är förkastligt då det finns differenser, avslutar gör man bara inte då man i stället kan terminera. Alla vetenskaper har sina uttryck, många gånger gemensamma och de allra flesta långt ifrån vardagliga. Visst, en del ord finns bara i forskarnas ordförråd, helt enkelt därför att de aldrig används annars. Och det är klart att till exempel läkarna behöver internationella benämningar på menisker och ögonlober. Sånt motsätter jag mej inte, däremot avskyr jag att man aldrig kan använda ett enkelt språk. För de som doktorerat tycks det vara lag att uttrycka sig på svårast möjliga sätt. Det är inte fint att prata som vanligt folk. Eller att prata så att vanligt folk begriper.

Ibland leder det här till att studenter inte förstår. Eller rättare sagt, den här oförmågan att uttrycka sig vettigt medför att det på varje föreläsning sitter studenter som inte hänger med, men att det endast i undantagsfall finns de som vågar visa sin "dumhet" och fråga. Och då få nöjet att bemötas med hån eller en förklaring som tappar bort även de som tidigare haft en aning om vad det handlat om. Efter detta avbrott fortsätter föreläsningen i ett forcerat tempo och alla frågor som det uppmanats till i inledningen sparas till ett senare man resten av sitt liv får gå och vänta på.

Naturligtvis är det ännu löjligare när människor som inte hunnit fram till promoveringen skall svänga sig med hela finordlistan, på en gång helst. De har ännu bara hunnit lära sig innehållet, inte betydelsen av orden och måste nu dölja bristen genom att brassa på så rejält att nya höjdpunkter i bibetydelse nås varje dag. Den kan till exempel vara helt möjligt att föra in darwinistisk ekonomi, personlig golgatavandring och rysk skuggfilm i samma bisats. Vad det handlade om? Spelar det nån roll?

Inom naturvetenskapen finns ett osnyggt beteende att inte översätta. Man verkar ha fått för sig att det låter mindre löjligt att använda engelska ord än alldeles utmärkta svenska. Ibland uttalar man ändå engelska ord på svenska, vilket för med sig att den exakta betydelsen kan vara svårare att förstå. Varför är det så omöjligt att översätta? En botaniker kan kräla omkring på marken i åtta år för att studera växtlivet i en utlagd fyrkant, men inte komma på en vettig svensk version av dispersion.

Mitt allra största problem med den akademiska språkkulturen är det över måttan strikta skriftspråket. Här tillåts inga moderniseringar alls. Dödande regelstyrt, utan utsmyckningar men nedklottrat med fotnoter. Även om jag har ett alldeles underbart bevis på att Jorden ser ut som en havande höna och inte ett klot, även om jag kan övertyga alla jag möter på gatan om det, kommer akademikerna aldrig att acceptera mej. Kan jag inte uttrycka mej som de har jag inget att säga och jag kan bara inte göra det: skriva så tråkiga och oläsbara avhandlingar.

Av Magnus Hansson 09 jul 2002 16:02