Fri, friare, utvikt

Samuel Sirén tycker att Stefan Holmqvists formulering ... ”människor som lämnas utan vägledning, inspiration och omsorg använder sin frihet mer och mer till att bejaka lägre drifter” verkar höra hemma i ett talibanskt manifest sic! och är förbluffad när det istället förekommer i ”en fri debatt mellan fria människor i ett fritt forum i ett fritt samhälle”.

Fri är ett ord som ofta kommer upp i samband med saker som utvik och andra konstnärliga uttrycksformer men man hör det lika ofta när man pratar om strippor, prostitution, alkoholism och missbruk. Det är deras eget fria val, de väljer själva om de vill klä av sig i Café eller droga bort sitt liv. De är fria att välja, alla är fria att välja för vi lever i ett fritt samhälle, visst?

Det är väl självklart att alla val vi gör är baserade på våra erfarenheter och upplevelser. Den jag är idag och de val jag gör är ett direkt resultat av all vägledning, inspiration och omsorg jag blivit ägnad i hela mitt liv. Likaså är mina val baserade på min uppfattning av samhället, skolan, kompisar, föräldrar, syskon, filmer, tv, böcker, musik, allt jag låter mig utsättas för, allt som jag konsumerar. Och så länge jag låter detta mer eller mindre styra mitt liv, så är jag inte fri.

Visst är jag betydligt friare, i ordets vanliga bemärkelse, än kvinnor i många andra länder men att jag skulle vara i fri, i ordets rätta bemärkelse, det håller jag inte med om. Det har jag inte tillräcklig styrka till.

Jag vill vara tillräcklig i mig själv. För mig är det den enda sanna betydelsen av frihet. Att vara tillräcklig. Det är liksom det optimala. Men det är otroligt svårt och en lättklädd Kayo i Café och en, förvillande lik en Barbie i en låda, retuscherad Claudia Schiffer gör det absolut inte lättare. Känner man sig svag så är minsta motståndets lag väldigt lockande. Att bli lovad snabba lösningar på stora problem är det man lever för. Gör det här, köp det där och vi lovar, LOVAR, att allt ordnar sig. Självklart köper man den lösningen. Och blir besviken. Men så dyker det upp något annat. Och den här gången, minsann, nu är det på riktigt.

Ibland önskar jag att jag kunde låta mig nöja med att vara som jag alltid varit, missnöjd och osäker. Hur paradoxalt det än kan verka så ligger det en trygghet i just det. Man mår kanske inte så bra och det håller inte i längden, men man har ett MÅL och en MENING, man vet vad man strävar efter. Man behöver inte tänka så mycket utan bara fokusera på besattheten av färre kilo, större bröst, bättre jobb, mer pengar. Och jag lovar er, det är skäl så goda som några, att resa sig ur sängen varje morgon.

Förändringen, att bryta mönstret och livslånga vanor, att ändra sig för att bli någon annan, fast det är inte någon annan, utan det är den man egentligen är, det är det som är hemskt. Och det bara fortsätter att vara hemskt, för när man väl har tagit beslutet så märker man hur jobbigt det är och det enda man vet är att man inte kan gå tillbaka men man vet inte hur man ska vidare.

Det som började med en protest mot Kayos utvik och, enligt min mening, faran i att starka, självständiga kvinnor väljer att klä av sig i tidningar, har nu dragit iväg till en diskussion huruvida de i öst är lika ytliga som vi i väst. Jag tror det är same, same but different.

Men det är inte det som är viktigt, utan poängen är att innan alla är fria, i ordets rätta bemärkelse, innan dess har jag mycket svårt att se utvik som något positivt.

Av Kajsa Kallio 29 jun 2002 10:44