Nykter på krogen - det funkar!

Hej jag heter Kee och jag är nykterist. Hej Kee. I lördags fyllde min kära vän Hannah 19 år och vi skulle gå ut på kvällen, ett stort gäng på 25 personer. Jag har undvikit att gå på fester eller ut på krogen sen nyår, då jag bestämde mig för att bli nykterist. Jag visste ju inte hur jag skulle reagera, skulle jag falla för grupptrycket, skulle alla andra tycka att jag förstörde stämningen, att jag var en högfärdig moralist? För att undvika detta har jag gömt mig framför datorn de senaste tre månaderna.

Men i lördags fyllde alltså Hannah år och hon skulle blivit ledsen om jag inte följde med ut. Så jag gjorde det. Dock under högljutt klagande, som är den naturliga påföljden av att dra ut en datanörd från sitt naturliga habitat. På med festkläder, sätta not available på icq och på med dansskorna gympadojorna.

På tunnelbanan in till stan frågade Minna om jag ville smaka av hennes champagne-i-pagoflaska. Första eldprovet om man säger så. Jag såg ner på den gröna lilla flaskan som den sura doften av champagne steg upp ifrån och jag sa "nej tack jag dricker inte" och hennes ögon blev stora. "Va va men varför inte? Men, så kan du ju inte göra. Nu känner jag mig ju asskabbig. Varför gör du inte det?" utbrast hon. Sen började hon berätta om mina forna bravader på fester och allt jag gjort och kom fram till att jag bara inte kan sluta dricka sådär. Hon krävde en förklaring jag inte kunde ge. För vad skulle jag säga? Att jag hatar vad alkohol gör med människor? Att jag äcklas? Det går ju inte. Jag kan ju bara svara för mig själv och inte börja måla ut mig som någon som är bättre än alla de som dricker.

Nåväl, framme vid krogen vid Fridhemsplan, så var jag lika glad som alla andra, dock hade jag motoriken kvar. Så fort vi inträtt i lokalen vallfärdade hela gänget till bardisken och inhandlade varsin öl/cider/drink. Jag stod och kände mig vilsen ett tag. Sedan hittade vi ett par bord där nästan alla fick plats.

Minna försökte bjuda mig på vodka, hon blev verkligen konfunderad över mitt nekande. På dansgolvet spelade de Shaggy, Britney, 2pac, Shakira och dylikt. Den där osäkerheten slog till, den där osäkerheten då man undrar varför ingen pratar med en och om alla tittar konstigt på en eller inte. I det läget brukar jag oftast hälla i mig en drink för att bli lite säkrare. Men det kunde jag inte längre göra. Jag köpte en alkoholfri drink, som smakade som jordgubbsmilkshake och kostade 30 spänn. Sen dansade vi. Och dansade. Och visst var det lite mer pinsamt att vara helt redig i huvudet men jag tänkte att om nånting såg idiotiskt ut så skulle de flesta anta att jag var full ändå. Och jag dansade gangstarap med Max, Shakirahöftrullade med Marina och Anna och Britneyålade med Heidi.

När de öppnade dansgolvet på undervåningen och spelade åttiotalsmusik blev det om möjligt ännu bättre. Dansa twist med Felix, göra Y.M.C.A-rörelser med _alla_ på dansgolvet peta ut någons öga lite då och då och klappa händerna när du är riktigt glad... En skum men trevlig blandning av åttio- och nittiotalshits. Efter tre timmars konstant dansande var jag minst sagt utmattad så jag gick och satte mig bredvid en av vännerna ur gänget som följt med. Han var tvungen att sitta alldeles stilla för han hade druckit för mycket. Han kunde inte prata eller titta på mig, bara fokusera på en punkt någonstans mellan bordet och golvet.

På dansgolvet en bit bort hånglade en annan vän just med en tjej, som han dagen efter skulle fråga runt om hon var snygg eller inte, för han mindes inte riktigt. Men huvudparten av mina vänner hade bara tagit några öl, de mådde bra, dansade på och kände sig lite trevligt yra i skallen. Om man kan hantera det så är det lugnt. Då kan man ha trevligt.

Jag åkte hem den kvällen och mådde bra. Ingen huvudvärk, inga skruvstäd runt knäna, ingen blixtrande ryggvärk. Och jag vaknade nästa morgon utan några andra problem än en fruktansvärd träningsvärk.

Av Kee Leong 19 mar 2002 09:23