Inte visste jag att jag var en värsting

Den uppfattningen fick jag av artikeln. Det är vad jag skulle uppfatta som sanning om jag nu inte råkade gå på skolan, och därför har personliga åsikter och erfarenheter som skiljer sig från vad som påstås i texten.

Du ska inte tro på allting du läser. Detta har blivit så inpräntat i min hjärna att jag faktiskt ifrågasätter det mesta jag läser. I alla fall i dagspress, som Aftonbladet, Expressen, DN och Metro. Eller gör jag det? Det känns mer som att jag halvtror på allting jag läser, men om jag skulle berätta vidare vad jag läst, skulle jag ändå tolka det som sanning. Jag antar helt enkelt att journalisterna har dubbelkollat sina källor och ansträngt sig för att ta reda på alla fakta. Det är ju svårt för mig som läsare att veta om alla fakta har presenterats ordentligt även om man i vissa fall kan märka att det är exempelvis ett vinklat reportage. Men idag var en av nyheterna i Aftonbladet en artikel om min skola - Mediagymnasiet i Nacka Strand.

"Alla flyr från värstingskolan" var rubriken och i ingressen lyckades artikelförfattarna få min skola att framstå som en skola med endast värstingelever kvar, knapphändigt undervisade av endast en kvarvarande lärare:
"Mediagymnasiet i Nacka är en av landets värstingskolor. Alla lärare utom en har slutat och många elever har lämnat skolan."
Länk: aftonbladet.se
nyheter/story/0,2789,137285,00.html

Artikelförfattarna heter Anette Holmqvist och Elisabeth Lindham. Jag har aldrig träffat dessa kvinnor, dock fick jag veta att de skulle komma till skolan och jag gav min bekant, som skulle träffa dem, ett exemplar av vår skoltidning. Jag ville därmed visa att skolan har många bra sidor, bland annat en utmärkt skoltidning.

I en annan artikel som hörde ihop med denna stod det "Aftonbladets Anette Holmqvist, Elisabeth Lindham och Lotte Fernvall foto ska i en serie artiklar granska de svenska friskolorna." Och de börjar alltså med Mediagymnasiet. Först och främst förstår jag inte vad de menar med att alla lärare utom en har slutat. Det låter ju som att vi har en enda lärare kvar som kämpar med att undervisa oss alla. Det är ett grovt faktafel. Hur rättfärdigar man en sådan mening över huvud taget? Vad har de för källor?

De exempel som de tar upp som visar att skolan är dålig är alla minst ett år gamla. Ett exempel är att skolan blev varnad av Skolverket våren 2001. Att skolan har åtgärdat alla de saker som Skolverket tog upp i sin varning, det nämns inte i artikeln, nej för det hade ju motverkat artikelns syfte.

Mot slutet av den väldigt korta artikeln står det om den nya rektorn som ska komma till skolan. "Jan Hansson ses som en frälsare" står det. "Om det inte blir bra när han kommer går skolan under, säger Max Landergård, 17." är citatet som avslutar artikeln. Ja, man väljer ju hur man citerar människor. Människor som klargör för journalister att de bytt tillbaka till Mediagymnasiet från Riddarfjärdsskolan för att de tyckte att Mediagymnasiet blivit bättre.

Jag pratade med Max idag, och han var jävligt upprörd. Det var genom honom jag fick kännedom om denna artikel i dagens Aftonblad. Han känner sig totalt felciterad och anser att Holmqvist & Lindham har förvrängt hans ord. Han framstår som något slags offer som kommer gå under om rektorn inte klarar jobbet. Max berättar även för mig att en intervju med en av lärarna på skolan som verkligen var positiv till skolan genomfördes, men av den kom inte en enda mening med i artikeln.

Nu har ju journalister ingen laglig skyldighet att skriva alla åsikter som de tar del av. Dock ett starkt moraliskt ansvar att redovisa för båda sidor av ett problem, det tillhör pressetiken. Det enda citat jag hittar i artikeln som inte är negativt är ett uttalande från skolans ständige syndabock, föredetta rektorn Björn Johansson:
"Grundaren Björn Johansson slår ifrån sig kritiken.
- Visst, vi har fått kritik, men som jag ser det var det inte så allvarligt, säger han."

Detta citat är, enligt mig, inte tillräckligt. Dessa journalister har varit på min skola och pratat med elever och lärare. Jag är säker på att de fick ta del av många historier. För det finns många historier bland oss elever om hur vi var och en har blivit behandlade orättvist under vår tid på Mediagymnasiet. Men det som har skett bland oss äldre elever är att vi, precis som dessa journalister, börjat utgå från det värsta. Varje gång det sker någon ändring inom våra lokaler antar vi genast det hemskaste, och börjar klaga så högljutt vi kan.

Men ibland är det inte så dåligt som det först verkar. Ibland behövs vårt samarbete för att det hela ska fungera. Jag säger inte att jag förlåter alla de "övergrepp" som gjorts på mina nu flydda möjligheter till en grundläggande gymnasieutbildning. Men jag har tillgodosett mig ganska mycket ändå, av egen kraft, och lärt mig kämpa. Alla problem som tas upp i artikeln är gamla och överspelade eller åtgärdade. Det finns andra brister nu, som inte tas upp, utan det som tas upp är det som skrivits i artiklar om Mediagymnasiet förr, utan att artikelförfattarna har gjort någon form av uppföljning. Det är ett dåligt journalistiskt arbete. Att inte ta upp det som skolans faktiskt existerande eldsjälar gjort för skolans överlevnad, det är dåligt. Det är respektlöst mot dem.

Slutsats: Holmqvist och Lindman, om ni åtar er att granska friskolorna i Sverige på ett journalistiskt sätt, gör då ett bra arbete. Visa båda sidor av problematiken, gräv djupare och tänk på hur artikeln framstår. Gick ni in i arbetet utan fördomar, utan att ha förutfattade meningar om hur artikeln skulle framstå? Hittade ni verkligen storyn? Den som är sann? Detta, mina vänner, måste jag säga, är kärnan i journalistiken som vi måste sträva efter varje ögonblick av vår skrivande tillvaro.

Det sorgliga är att jag inte hade reagerat över huvud taget om det inte hade handlat om min skola. Jag hade bara läst, halvtrott och låtit det passera.

Av Kee Leong 07 mar 2002 09:30