Är det "för slappt" i skolan?

Politiker som Alf Svensson säger att det är "för slappt" i skolan. Jag undrar om han och de andra högerpolitikerna vet vad de pratar om då. Lärarna i min bekantskapskrets är i stort sett eniga - läraryrket innebär ofta stress och övertidsarbete. Men likväl finns det många entusiaster som inte låter sig avskräckas, tack och lov. En av dem berättade att han hade höjt rösten mot en elev och följden blev då ett telefonsamtal hem - inte till skolan - från elevens föräldrar som förstås var förbannade. Det är inte sällan konsekvensen en lärare får ta när han eller hon försöker göra någonting åt att det är "för slappt" i skolan.

Det är oerhört enkelt för en politiker eller en förälder att säga något om skolan utan att behöva ta lärarnas konsekvenser själva. Debatten om skolan borde kanske i större utsträckning röra själva lärarutbildningen, som idag har många brister. Det borde till exempel gå att ändra attityderna hos många lärare innan de kommer ut på skolorna och på så sätt lösa många problem i ett tidigt stadium.

Det är förstås diskutabelt om det går att utbilda sig till en bra lärare, eller om det kräver vissa anlag. I vilket fall tror jag att det inte finns tillräcklig intellektuell stimulans för studenterna på dagens lärarutbildningar. På flera håll läser till exempel fritidspedagoger, grundskolelärare och gymnasielärare många kurser tillsammans. Detta innebär att gymnasielärare ska gå på föreläsningar som handlar om hur småbarn tänker. För många innebär det mycket bortkastad tid.

"Alla blir lärare till slut" brukar jag säga på lika delar allvar och skämt i min bekantskapskrets. Några har börjat läsa till lärare, andra, inklusive mig själv, funderar på att bli det. Det är en säker karriärsväg - riskerna för att bli arbetslös efter utbildningen är små. Detta innebär att många som egentligen inte vill bli lärare utbildar sig, men likväl är det ju bättre med en dålig lärare än ingen lärare.

Många skolar alltså om sig till lärare på senare år. Även om de redan har studerat på högskolan i flera år, eller om de har erfarenhet från läraryrket, måste de oftast läsa den fyra och ett halvt år långa utbildningen. Det borde istället kunna gå att inrätta kompletterande lärarutbildningar som tar till vara redan befintlig erfarenhet och kunskap istället för att tvinga alla att börja från noll. Jag tror att lärarbristen skulle kunna motverkas ganska snabbt på så sätt. Det är ju förvisso viktigt att det finns kvalitetskrav på lärarutbildningen, men de kan vara mer flexibla.

Lärarens roll i klassrummet har ju förändrats under senare år. Förr i tiden ansågs det viktigt att läraren hade en viss värdighet, som han eller hon skulle upprätthålla till varje pris. Idag är det många som anser att läraren ska bjuda mer på sig själv. Detta synsätt har kanske drivits lite för långt. I en del mer experimentella utbildningar får lärarstudenterna ta av sig strumpor och skor för att gå omkring barfota på föreläsningar. Poängen är att studenterna inte ska vara rädda för att göra bort sig. Tanken är förstås god. Men å andra sidan tror jag inte att elever vill ha en pajas till lärare. Till exempel finns det ungdomar på gymnasiet som vill att alla lärare ska ha kostym eller kjol.

Den intellektuella stimulansen är likväl det viktigaste både för lärare och elever, anser jag. Den blir inte lägre för det är "slappt" i skolan. Snarare tvärtom.

Intellektuell stimulans får elever enligt min uppfattning under friare former, där de kan utveckla sina intressen och förmågor för dess egenvärde, inte för dess betygsvärde. Betyg tidigare än högstadiet är enligt mig därför uteslutet. På CBS 60 minutes för ett tag sedan visade de ett reportage om en engelsk skola. Alla elever fick göra precis vad de ville. Till en början satt många och spelade TV-spel eller gjorde ingenting. Efter hand visade det sig dock att många elever tröttnade och började studera av eget intresse inifrån, inte av trycket utifrån. Föräldrarna var nöjda.

Samma resultat uppnåddes av en mellanstadieskola här i trakten. Alla elever fick göra vad de själva var intresserade av. I högstadiet hade de lika goda kunskaper som eleverna i andra skolor.

Jag tror kanske inte att så fria skolformer enbart är bra, men det är något man bör ha i åtanke. Allting har sin grund i personliga intressen. När man fördjupar sig i sina egna intressen kommer man automatiskt i kontakt med andra ämnen. Kunskapen har, som Göran Tunström skrev någonstans, inget centrum. Var och en måste hitta ett eget centrum. Jag tror alltså inte att det är för slappt i skolan, det är att underskatta eleverna. Sådana uttalande bottnar i en dålig människosyn - människor kastar bort sina liv om de inte blir beordrade att göra något.

Som det ibland heter "törstar elever efter kunskap men drunknar i information". Man drunknar ju inte för att man är för slapp, utan för att man inte fått lära sig simma.

En bra lärare - liksom vuxna som tror sig veta vad som är bäst för eleverna - drar sig till minnes sina egna skolår och föreställer sig hur det var att sitta i skolbänken. Jag minns själv hur det vara när jag gick på högstadiet. Jag tänkte läsa "Sagan om ringen" men min svensklärare sa att jag var för ung för att läsa den. Hon tyckte med andra ord inte att jag skulle lära mig simma själv. När jag vid andra tillfällen undrade varför jag skulle tvingas läsa vissa ämnen jag inte var intresserad av, svarade ofta lärarna att jag behövde kunskaperna till nästa årskurs, eller att det stod inskrivet i läroplanen.

Jag vet därför i alla fall hur en bra lärare inte ska vara och vilka attityder en bra lärarutbildning bör söka förändra.

Av Henrik Hermansson 18 feb 2002 14:52