Missgynnade minoriteters Mecca

1996 hade jag min första dejt med Internet. Den skedde på ett sunkigt Datortek i Tomelilla, redan då tyckte jag att det var intressant. Naturligtvis hade jag min vana trogen rejält skeptiska tankegångar kring något som var nytt och antogs bli "hur stort som helst". Nu, sex år senare är jag beredd att krypa till korset och inse mig besegrad. Vid det här laget har Internet utvecklats till en miljardernas miljardindustri där du verkligen kan hitta precis vad som helst. Allting. Jag lovar, allting, finns på Internet.

Det fina med Internet är att alla inte bara kan finna något, utan även någon, på nätet. Ingen behöver vara ensam, åtminstone inte på samma sätt som förr. Oavsett vad du saknar så är chansen överhängande att du kan hitta just det på en sajt ute i sajberrymden. Ensam? Förbannad? Kär? Ledsen? Förr fanns botemedlen väldigt långt bort, om de fanns över huvud taget. Nu är problemen väldigt mycket enklare. Vi behöver bara trycka "Enter" för att kliva in i ett paradis fullt av möjligheter och glada miner. Ett paradis där folk tycker om oss. Ett ställe där vi kan vara vackra, framgångsrika, störst och bäst. En plats där vi kan få utlopp för vad vi känner, någon att prata med, eller bäst av allt, någon som tycker om oss för den vi är- eller den som vi inte är.

För en annan bra sak med Internet är att du inte behöver vara dig själv utan att du istället kan iklä dig rollen som någon helt annan. Jag har själv gjort det och tro mig, på nätet finns oaser för allt och alla. Visst ger det oss en underbar chans! Vi kan för ett ögonblick slippa undan vår eviga vardagspina för att istället leva upp som den vi vill vara. Han som vi jagar i svindyra modebutiker och i svettiga gym. Alla har vi en drömbild om hur vi vill vara. På nätet behöver vi inte drömma, vi behöver bara trycka klick. Tyvärr kan det gå för långt när man iklädd fullt engagemang och fortfarande häpen över vad man funnit inte ser att man gått för långt, men för det mesta är kommunikationen på Internet inget annat än en rofylld flört av bästa sort.

Det som fascinerar mig mest av allt är alla dessa subkulturer som frodas på nätet. Folk som är just så härliga som vi vill vara. Folk som brinner av engagemang. Ofta för något som förr hade varit helt oacceptabelt. Utan att egentligen behöva leta något alls har jag funnit politiska nättidningar, chattar för allt och alla, avancerade nätverk där tidigare förtryckta minoriteter kan blomma ut till att bli självsäkra, glatt självbejakande människor. Internet har gett dem möjligheter som de tidigare inte hade. Dessutom har deras liv blivit så mycket rikare. Bara sidor med kontaktannonser är en jätteindustri. Kille eller tjej, straight eller gay, gammal eller ung, alla kan hitta någon som kan ta dem ur deras ensamhet. Jag lovar, alla kan bli lyckliga på nätet. Tack Internet för det, tack!

Allt detta tycker jag är fascinerande. Och skrämmande. När jag besökt vissa sidor för att ta del av all den värme och gemenskap som fanns att finna där gick det så långt att jag själv nästan önskade att jag varit aktiv i någon politisk subkultur, homosexuell, fanatisk hårdrockare, miljöaktivist eller något annat. Bara jag hade fått vara med i spelet på riktigt. Ibland är det uppriktigt svårt att veta vem man är. Gränser suddas ut och misstag begås. Men det har inte hindrat mig från att komma till min slutsats, den att Internet har revolutionerat vårt sätt att se på oss själva. Där det förr fanns skam och ensamhet finns nu vänner och värme. En fantastisk självrespekt breder ut sig, något som gör livet lättare för massvis med människor.

Internet är en trogen tjänare och du, ja just du, är dess ledsagare. Om du inte har upptäckt det redan så är det på tiden att du gör det nu. Du har redan missat massor.

Av Roger Karlsson 01 jan 2002 20:19