"Vi skulle skriva om identitet..."

Hur skulle du beskriva din egen identitet?

Definitivt renare, och betydligt mer enkel och lättare än vad idealet i dagens samhälle samhället i allmänhet, Rimbo i synnerhet verkar vilja att man "ska vara." Jag har inga speciella problem med identiteten, alla har en sån, man kan nog inte bli av med den. Folk som är osäkra, och som kanske tycker att deras identitet är obefintlig, folk som vill "bli" någonting, glömmer ofta att de visst är någon. Man kan ju vara den som är osäker på sin identitet. Jag menar, en människa vid sina sunda vätskor måste ju inse att det är bra mycket personligare och mera "eget" att acceptera sig själv som hon/han är, istället för att köpa sin identitet för 599 kronor på JC eller H&M som verkar vara idealet idag.

Så, klart och tydligt, jag är mig själv. Det är svårt, det är jobbigt, och man blir faktiskt riktigt less ibland, men man är vad man är, och är man "inte bra" så har man i alla fall ett mål att kämpa för. Jag beundrar dessa människor, och funderar ofta på varför det finns en sådan skräck för att våga skilja ut sig. Och.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

. och när jag ser denna nakna skräck i en livs levande människoform, måste jag undra varför deras ögon är avundsjuka, deras kläder är kläder de inte alls trivs i, och varför deras platåskor är 4 nummer för stora. Men det är klart, jag glömde precis bort, det var kanske 4 eller 5 kanske rent av 6 nummer för stort som "var inne" nu för tiden. Notera att "nu för tiden" i detta fall, inte alls handlar om tid och rum, utan bara rum, det vill säga Rimbo.

Så dum jag är, förlåt mig. Jag kanske verkar konstig i andras ögon, men då menar jag i mina jämnårigas ögon, observera detta! Ja, rentav lite underlig, som inte försvarar vandalisering av rabatterna på fredag och lördagskvällarna, som inte försvarar "det häftiga" att ligga nedspydd i en rabatt. Som vägrar försvara hur fan man kan finna ett nöje i att sova inne på bankomaten. Är jag konstig, eller är mina jämnåriga motståndare också 18 år? Jag gillar att bryta trender, och där det går, göra som jag vill, och ingen annan. Jag vill visa folk att det till exempel finns killar, eller män, eller nåt liknande, som har högre mål än att bli bilmekaniker bara för att "alla andra" killar blir det!

Jag försöker ha mod nog att stå emot könsroller, det är svårt. Men jag lever av både framgångarna och motgångarna. Jag frågar ingen om lov, naturligtvis helt beroende på vad det gäller, hur jag ska vara. Om jag någon gång skulle vilja sy en gardin, eller virka en duk, tänker jag inte fråga ett urflippat samhälle om lov. Vill jag laga bilen själv, frågar jag ingen om lov, och skulle aldrig i mitt liv känna något "konstigt" över att jag nyss gav upp ett försök att virka en duk!

Jag vill inte jag kan bara tala för mig själv, till skillnad från maktens män, behandla halva mänskligheten som djur, bara för att "alla andra" maktens män gör så. Då känner jag hellre skam för att både tillhöra dom som har "makten" och att vara en vad man idag kallar "man." Det är nog genant som det är, och jag har undrar i mitt stilla sinne vad kriterierna är för att kallas en "riktig man" idag är. Ska man dricka öl? Ska man kunna våldta oskyldiga kvinnor? Ska man kunna laga bilen och titta på Tipsextra, men vägra diska därför att det är "kvinnogöra"?? Men när denne man vaknar till och upptäcker att hans kvinna har lämnat honom, på grund av hans grisighet, vem får göra "kvinnogörat" då??? Blir det månne oordning i hans tabeller?

Hur tycker du att barn ska uppfostras?

De är lika bra att lära sig livet, tidigt, istället för att frivilligt skaffa sig en "identitetkris" senare i tonåren. Om man får, skulle jag nästan behöva göra en liten jämförelse, det underlättar, och visar mera vad jag menar:

I andra länder, och tro då mig när jag inte bara menar USA som mina "jämnåriga" i föregående stycken verkar tro att världen består av, länder som har en mot Sverige annorlunda alkoholpolitik till exempel. Där får barnen veta vad alkohol är, vad det har för verkan, och sedan kan dom det innan de ens har fyllt tio år!

Det här kan verka skrämmande, men observera att de "känner till" alkoholens verkningar, men behöver för den delen inte göra som ungdomarna i Sverige. De vet hur det är att vara full, de har kanske sett de äldre i släkten vara det, och tycker kanske att det inte är så speciellt märkvärdigt. Därför, och lyssna nu, behöver dom inte vandalisera en halv småstad första gången dom är fulla, dom behöver inte vara rädda att polisen skall få fast dem. De fruktar ingen, det har de aldrig gjort, därför att de tycker de där infrusna nordborna i nordens fjärran länder verkar konstiga som gör som dom vi gör. Hur fan kan man kalla en "slå på staden med baseballträ"-kväll för fest?! Tala om för mig, för jag förstår det bara inte.

Finns det något drag i den svenska livsstilen som du skulle kalla för typiska?

Ja, naturligtvis finns det i Sverige, precis som hos andra länder "typiska" livsstilar. Huruvida enskilda individer i dessa länder uppfattar dem är djupt individuellt. Sverige har mycket att erbjuda, tyvärr en del tråkigheter, men det är inte specifikt för just Sverige. Melankoli är det, kanske, och festglädje. Men samtidigt vill vi hålla strikta regler. Så ska det vara, så ska det inte vara.

Hur kan en person påverkas av att hela tiden bli påmind om sen etiska bakgrund?

Personen i fråga kanske inte känner för att leva det livet som hon lär. Socialt, ekonomisk och religiös förföljelse finns ju, och det är synd och skam att det finns religioner som grundar sig på massmord, och sedan mässar för Fred Och Rättvisa.

Vilka seder tycker du verkar konstiga hos andra folk?

Det finns inget konstigt med annat folk och andra seder. Alla är unika, lever det liv de vill.

Daniel Lönn
Augusti 2001

Av Daniel Lönn 07 dec 2001 14:45