Tankar från en snäll pirat

På den tiden låg programmen/spelen på kassettband. En kompis som hade en likadan dator som jag försåg mig med spel. Han hade lite av varje... både originalspel och kopior. Han köpte en del och kopierade en del. Det var smidigt och billigt. Med redan då såg jag att det fanns vissa nackdelar med piratkopierade spel. Jag kommer tillbaks till det...

Inte alla mina spel från den tiden var piratkopierade. Under den årliga julshoppingen i Stockholm brukade jag köpa ett eller två spel på Stor & Liten i Gallerian. Det mesta jag har lagt ut till den datorn var 249 kr för ett spel. Med tanke på att detta var på 80-talet var det faktiskt väldigt mycket för just ett spel. Och där har vi en av anledningarna till piratkopiering: Folk har inte råd.

Betänk dessutom att jag växte upp i den lilla hålan Vansbro. Det var inte precis lätt att shoppa spel där på 80-talet. Och dessutom var det långt för nätets genombrott. Distansshopping var liksom inte att tänka på. Min kompis som hade goda kanaler kunde lätt få hem saker. Men jag - som på den tiden var rätt bortkommen - hade det inte lika lätt. Anledning nummer två: Tillgängligheten är större.

1989 köpte jag en ny dator. Kopieringen och utbytet mellan kompisar fortsatte. Problemet jag nämnde tidigare kvarstod... och nu började det bli påtagligt. Där stod jag med ett argument MOT piratkopiering: Kopiorna håller inte. Kvaliteten är usel.

Dessutom fick jag mitt första datorvirus. Med det fick jag ytterligare ett argument mot piratkopior: De är osäkra och bär med sig till exempel virus. Detta gäller i högsta grad även i dagsläget.

1993 började jag omsätta min hobby till att bli mitt liv då jag började plugga datateknik på LTH. Jag fick uppkoppling mot nätet. Det var i och med det jag stötte på spel och program som INTE var betalprogram utan gratis. Ja inte bara gratis utan så kallat "fria" vilket gör att du får gå in och programmera om dem om du vill och sedan kopiera och sprida av hjärtans lust. Jag fick alltså veta att man måste inte ta betalt för program. Fler exempel följer senare.
1996 köpte jag åter en ny dator. Den här gången en PC. Jag installerade givetvis Windows 95 på den... och MS Office... och en hel hop andra betalprogram. Jag har ställt mig själv frågan: Hade jag någonsin köpt datorn om jag hade varit tvngen att betala fullpris för allt det jag installerade? Inte en chans i världen. Jag hade avstått köpet.

Därmed faller ett stort argument hos piratjägarna. De räknar varje piratkopia som ett inkomstbortfall. Men detta är falskt. Vissa exemplar hade ändå inte sålts.

Dessutom faller också mitt intresse för att överhuvudtaget betala för program. Det finns ingen anledning för mig att betala program till en dator om jag inte ens har den.

Strax efteråt råkade jag ut för piratindustrin. Ett par kompisar åkte till Hong Kong. Sydostasien är känt för att piratkopiera ALLT det kommer åt... inte bara program. Vännerna kom hem med massor av skivor. Titlar som Windows 97 finns egentligen inte, motsvaras av en 75-kronorssedel och liknande fanns i bagaget. Återigen visade sig den urusla kvaliten. Skivorna var oftast inte ens värda vinylen de var tryckta på. Pirater håller aldrig samma kvalitet som producenten. Jag började bli rejält trött på det.

Dessutom tyckte jag inte riktigt om moralen... eller snarare avsaknaden av den. Här hade vi folk - och länder - som tjänar miljarder på andras arbete. Jag tyckte detta var enormt fult.

Men av det som verkligen fungerade fanns en del saker som jag hade nytta av. Speciellt bland programmeringsverktygen. Jag pluggade ju datateknik. Programmering och utveckling var en stor del av min utbildning. Nu kom jag i kontakt med verktyg och program som skolan inte hade. Dessutom hade inte skolan Windows vilket gjorde att jag lärde mig massor hemma... på piratkopierade saker. Ytterligare en anledning för piratkopiering: Spridning, dator- och programvana. Gratisutbildning helt enkelt... som inte kostar staten en krona.

Dessutom är detta bra för programproducenten. Detta eftersom när jag sedan kommer ut i yrkeslivet kan jag säga till exempel "Jag kan Borland JBuilder och Inprise Delphi"... vilket får arbetsgivaren att köpa in just de verktygen eftersom han/hon då slipper utbilda mig i dem.

Samma sak gäller spel. Ta till exempel Quake eller CounterStrike, två enorma spelsucceer där man kan spela mot kompisarna på nätet. Där ser vissa personer "Aha... mina kompisar spelar och har skitkul... och jag har ju faktiskt råd... så jag köper spelet". Så har jag gjort med ett flertal spel. Hade det inte varit för piratkopieringen som bidragtit till spelens popularitet hade jag inte köpt dem. I vissa fall ÖKAR piratkopieringen försäljningen.

1998 var året då jag i stort sett fick nog av pirater. Jag hade fått tag på en kopia av Starcraft, ett underbart bra och underhållande spel. Men mitt i ett intensivt slag då jag äntligen hade fått ordning på mina trupper och sprängde den där störande Siege Tanken som plågat mig ett bra tag sade spelet "Tack och hej. Nu tar jag också lunchpaus" och kraschade prompt. Stor irritation.

Ok... använd den Allvetande Skräphögen Matilda nätet... hämta uppgradering och buggfix... installera buggfix... starta spelet igen. No problemo... eller? Joho då. Det enda jag ser av spelet är en liten dialogruta som säger "Please insert CD". Oändlig irritation...

Jag har fortfarande Starcraft... men den kassa piratkopian fick mig att gå och köpa spelet.

Detta var samtidigt som jag jobbade på ett boomande IT-företag. Just då var det nytt med rätt få anställda. Man höll i pengarna. En kostnad på till exempel 3500 kronor per dator för MS Office gjorde att inte alla fick det installerat. Nu är C Technologies ett ärligt företag som håller god koll på licenserna och betalade sålunda. De hade råd eftersom Christer Fåhreus är en skicklig entreprenör som kunde få investerarna att ge pengarna som behövs.

Men hur är det med företag som inte har samma goda lycka och saknar chefer med munläder? För dem svider det rejält att behöva betala upp till 250 000 kronor per dator licenspriser på över 100 000 är inte ovanligt. Detta är pengar de inte kan tjäna förrän de har köpt, installerat och utnyttjat mjukvaran. Moment 22. Ett argument för piratkopiering: Vissa företag skulle aldrig kommit igång om de hade varit tvungna att betala redan från starten.

Men jag är av övertygelsen att ingen skall tjäna pengar på att piratkopiera. Om det ändå läggs ut pengar eller tjänas pengar på program så skall dessa gå till den som ursprungligen producerade mjukvaran. Det är stor skillnad på att kopiera för att tjäna pengar jämfört om man inte får in något för det. När väl inkomsterna kommer igång SKALL man - enligt mig - betala licenserna.

Inne på C Tech stod också en Linux-server. Den var vår brandvägg och koppling mot omvärden. Och Linux är ett intressant fenomen. Det är ett alternativ till Windows. Linux kostar inget att köpa, installera och använda. Det är självkostnadspris. Återigen visar det sig att man inte MÅSTE ta betalt för komplexa programvarusystem. Därmed slås det också en buckla i argumentet som piratjägarna använder: Jag måste ta betalt, annars klarar jag mig inte. Linux är bara en sak av många som visar att detta inte är hela sanningen.

Men Linux visar också på en annan sak. Kvalitén är inte så bra som den borde. Visserligen säger Riddarna av Linux-ordern att systemet är perfekt och på alla sätt bättre än Windows. Detta är inte sant. Linux har ibland grava brister. Skillnaden mot Windows är att med Linux är jag ingens kund. Det finns ingen som jag kan trycka upp mot väggen och säga: "FIXA! Annars slutar jag vara kund hos er.". Och samma gäller när jag piratkopierar. Om jag inte piratkopierar har jag konsumentmakt. Ett argument för att verkligen betala.

År 2000 började jag på mitt nuvarande jobb. Jag sysslar med programspråket Java, gjort av Sun Microsystems. Sun tillhandahåller programmeringsverktyg. Det riktigt intressanta är att de finns i två eller fler versioner: En gratis- och en betalversion. Gratisversionen fungerar till fullo och kan utan tandgnissel användas av många, även företag. De större företagen som dock har lite större behov betalar gärna för den utökade versionen. Ett fint exempel på att man kan vara frikostig och ändå få in pengar. Fler än Sun gör så här.

I år gick jag och botaniserade på varuhuset. Jag kollade bland spelen. Jag fick syn på ett succé-spel för 149 kronor, cirka en tredjedel av standardpriset för ett sådant. Speltillverkaren hade alltså sänkt priset efter det att säljtoppen var över. För 449 kr hade jag aldrig köpt spelet... men för 149kr? Ja för f-n... ingen tvekan! Piraterna säger "Om det hade varit billigare hade vi köpt". Jag håller med.

Som slutkommentar vill jag säga att ser jag det hela som en konkurrenssituation. Piraterna har lägre pris men också konstant lägre kvalitet. Detta gäller allt - spel, filmer, musik, Rolex-klockor med mera - allt är av sämre kvalitet. Producenterna har kvalitet och jag har konsumentmakt mot dem. Men de har ibland också horribla priser som jag inte vill betala. Poängen är att det för mig - som konsument - inte alltid är bäst att piratkopiera. Jag har också visat på att det för producenten inte alltid är bäst att vara grinig och kräva ut massor av pengar.

Jag tror sålunda inte att lösningen är att kriga mot piraterna utan att inse att det är just konkurrens som gäller. Vill producenterna att jag ska ge dem mina pengar får de helt enkelt se till att jag VILL det genom att ge mig ett bättre erbjudande. Så har ekonomi och handel alltid fungerat. Den som ger mig bäst erbjudande är den som får mina pengar.

Av Michael Karnerfors 20 nov 2001 13:17