Walk for money! Or people?

I Sovjetunionen hävdade partiet att de hade skapat en "verklig" demokrati. Dessa extremistiska socialister tyckte sig med andra ord veta hur alla människor ville leva. Röstsedlar var onödiga. Idag händer det igen. Nu är det kapitalister som tycker sig veta hur alla människor vill leva.

Frihet och jämlikhet är ju demokratiska tvillingprinciper. Det är inte nödvändigtvis socialistiska eller kapitalistiska principer.

Per Bylund hävdar i sin artikel "Walk for Capitalism" att kapitalism är "den enda människosyn som är förenlig med både frihet, jämlikhet och solidaritet". Kapitalism är alltså en sorts "verklig" demokrati som med eller utan röstsedel ger folket det liv de vill ha. Bylunds artikel är totalitär argumentationsteknik i modern kapitalistisk tappning.

Demokratin bygger ju på grundläggande friheter: åsikts-, religions-, yttrande-, församlingsfrihet o s v. Jämlikhet innebär allas lika rätt och värde oavsett åsikt, religion och så vidare. Dessa friheter kan förstås inskränkas i alla system. Under extremistiskt socialism får man till exempel inte trycka kapitalistiska böcker och under extremistiskt kapitalism får man inte trycka socialistiska böcker. I en demokrati får man trycka båda.

Det är allas demokratiska plikt att vara på sin vakt mot dem som hävdar att socialism eller kapitalism är mer demokratiskt än andra system. Det är med sådan propaganda utan någon förankring i verkligheten som diktaturer har hävdat sin legitimet i historien.

Vi har ju faktiskt lärt oss mycket av historien. Vi såg att många socialistiska system inte lyckades producera någon välfärd. Planekonomin i Sovjetunionen var uppenbarligen ineffektiv. Hundratals byråkrater försökte dagligen fastställa varje varas pris utan att ha en aning om vad folket egentligen behövde eller hade råd med. Massvält hotade och det uppstod en enorm svart marknad för livsförnödenheter.

Marknadsekonomi är effektivare. Pris och produktion fastställs i idealfallet av utbud och efterfrågan. Folket - istället för myndigheter - får välja vad de vill köpa och sälja till vilket pris. Detta innebär bättre hushållning med resurser och en ökad valfrihet.

Denna valfrihet i konsumtionen kan gå hand i hand med de demokratiska friheterna. Men det ena leder naturligtvis aldrig automatiskt till det andra.

Per Bylund skriver att många tänker på "en finansiell marknad som har makten att endast med en knapptryckning förgöra grannskap, städer, eller hela länder" när man nämner kapitalism. Han hävdar att detta inte ger en "sann bild" av kapitalismen. "Kapitalism är inget ont." Därmed är diskussionen avslutad. På precis samma sätt kan man förorda extremistisk socialism med det enda argumentet att Sovjetunionen inte gav en "sann bild" av socialismen.

Per Bylund fångar faktiskt i ganska exakta ordalag vad kapitalism - det vill säga produktionsmedel i privat ägo - innebär för många, oavsett om "sanningen är den rakt motsatta" enligt honom. Med den skillnaden att det inte är en marknad som har makten, utan enskilda kapitalister.

När privata kapitalägare enväldigt bestämmer över produktionsmedlen får de makten att just genom en knapptryckning slå igen fabriker eller kontor. De slås ofta igen även om de är vinstdrivande och producerar efterfrågade varor och tjänster. Detta strider egentligen helt emot marknadens principer. Det enda motivet är lönsamhet. Är det inte tillräckligt lönsamt - enligt kapitalisternas egen bedömning - trycker de på knappen. De mänskliga följderna är helt ointressanta.

Investeringar som skulle göra livet bättre för människor blir inte påtänkta hos företagen om de inte är tillräckligt lönsamma för kapitalägarna. Mediciner till tredje världen är ett exempel.

I Sovjetunionen ägde myndigheterna alla produktionsmedel vilket ledde till maktmissbruk när ideologin blev viktigare än människorna. I ett kapitalistiskt samhälle äger privatpersoner produktionsmedlen vilket kan leda till maktmissbruk om pengarna blir viktigare än människorna. Jag kan inte se någon "grundläggande respekt för varje människas individuella val och möjligheter" när man tvingar människor att flytta från grannskap, städer och länder för att försörja sig.

Jag kan inte heller se någon grundläggande respekt när man som idag organiserar företag enligt helt odemokratiska principer.

Per Bylund skriver också att kapitalism är både drivkraft och belöning. Vad är det då för drivkraft som finns i ett kapitalistiskt samhälle men inte i andra? En kapitalist är ju enligt ordböcker per definition någon som ökar sitt kapital genom att tillgodogöra sig överskottet från andras arbetsinsats. Den enda drivkraft som finns i ett kapitalistiskt samhälle och inte i andra är helt enkelt att öka sitt kapital. Walk for money!

Jag säger inte alls att det är fel att ha pengar som drivkraft. Det är upp till var och en i en demokrati. Är pengar ens största drivkraft kan jag förstå att man flyttar dit jobben finns. Men det rättfärdigar på inget sätt att de som har andra drivkrafter - det finns inte utrymme att räkna upp alla icke-monetära sådana - ska tvingas flytta när grannskap, städer och länder förgörs av kapitalister. Människor med andra drömmar än att öka kapitalet - eller de utan drömmar - ska naturligtvis ha lika mycket att säga till om i en demokrati som kapitalägare.

Humankapital är ett utbrett begrepp i det kapitalistiska väst. Människor är helt enkelt en tillgång som kan mätas i pengar och förväntas ge vinst. Olönsamma människor utan pengar som drivkraft leder till mindre humankapital och måste kastas ut på gatan. De som sätter sig emot denna människosyn är enligt Per Bylund destruktiva. De förstår inte att kapitalism är "sann mänsklighet och humanism".

Kapitalism kan alltså vara en drivkraft för några men det är förstås trångsynt om man säger att kapitalism är en drivkraft för alla i hela världen att skapa vad nu detta ord innebär.

Per Bylund tror på den "inneboende kraften att skapa, som finns i oss alla." Men inga murar har egentligen rivits och inga gränser har öppnats förrän vi vet vilket liv människor i öst, väst, nord och syd verkligen vill ha. Att folk vill motverka svält och fattigdom är kanske uppenbart, men om de verkligen vill leva i ett västerländskt, kapitalistiskt samhälle med alla dess konsekvenser vet vi inte.

Alla människor i alla länder ska förstås leva i det samhälle de själva eftersträvar. Hur detta samhälle ser ut kan man bara ta reda på genom demokratiska val. Innan sådana val genomförts på ett tillförlitligt sätt är det självklart fel att på amerikanskt vis stödja förtryckande regimer eller på ett trångsynt vis förutsätta att alla länder vill "hinna ikapp".

Sådant människofientligt beteende kan man antagligen bara legitimera med propaganda som säger att kapitalism är "verklig" demokrati.

Bylund hävdar också att kapitalism belönar den som gör gott. Det kan man diskutera. Visst leder kapitalismen som drivkraft till en del gott, men inte automatiskt.

Multinationella företag som utnyttjar billig arbetskraft och drar tillbaka alla investeringar när lönerna går upp och lönsamheten sjunker gör inte mycket gott även om det måhända finns "spillover"-effekter. Jag förstår inte heller varför någon som ökar sitt kapital genom att tillgodogöra sig överskottet från andras arbetsinsats ska belönas för sin "godhet". Visst riskerar de en del av förmögenheten på börsen men jag förstår inte varför denna hobby ska belönas mer än riktiga arbetsinsatser. Det är idag minst lika riskabelt - för försörjningen, inte förmögenheten - att vara lönearbetare i ett börsnoterat företag.

I Sovjetunionen fanns det en enorm svart marknad för livsförnödenheter. I dagens kapitalistiska samhällen finns det en enorm svart marknad för bland annat droger, vapen och prostituerade. När produktionsmedlen missbrukas kanske folk gör vad som krävs av nöden för att överleva. Eller också kanske det alltid finns människor i alla system som tjänar pengar på folks lidande.

Personligen är jag i alla fall helt övertygad om att det finns bättre sätt att använda produktionsmedlen än vad som hitintills har varit fallet.

Av Henrik Hermansson 10 nov 2001 17:13