Jag älskar dokusåpor!

Finns det nåt bättre än att få komma hem, sätta på tv:n och följa alla dessa personer som ger utav sig själva med sina innersta tankar, synder och känslor?

Alexandra Rapaport uttalade sig i tidningen Upp & Ner
- Det är skruvade människor som väljer att vara med i dokusåpor och där finns ingenting som har med verkliga världen att göra. Det är äckligt!

Vad är det som är äckligt kan man fråga sig? Att de slaktar en gris i Farmen? Att tre tjejer i Harem fryser ut den fjärde? Att Baren-Daniel slår till en annan kille med ett järnrör i sändning? Att förhållanden tar slut i Temptation Island? Men det är just detta som är verklighet, det är sådana saker som händer varje dag i vårt land. Varför säger vi då att det är smuts-tv? Självklart vinklar säkerligen producenter och projektledare sina program så att de blir mer saftiga men ändå så håller vi oss till reality-tv. Det är riktiga människor som är med, inga ihopsydda karaktärer som har ett manus i handen och en kameramannen som säger omtagning. Händer det så händer det, sen tror jag säkert att man skulle få mer verklighets-tv om man gjorde en bakomfilm av varje dokusåpa. Tyvärr så kommer nog inte det att inträffa men det vore smaskigt.

Nu har det visats många olika dokusåpor, till exempel Real World, Baren, Big Brother, Robinson, Farmen, Villa Medusa, Temptation Island och Harem. Alla dessa har sina olika genres, vissa vill ha deltagare som är snygga bimbobrudar eller sexiga killar som vill exponera sina kroppar i etern, medan andra dokusåpor vill visa en stark karaktär eller en person som tror på något speciellt. Allt detta är verklighet, vi lever i ett land med nio miljoner olika personligheter och här får vi ta del av cirka 100 st. Det är mer fascinerande att vi får möjlighet till att följa detta än att se manusskrivna berättelser.

Hur skönt är det inte att få åka iväg på en semester och dejta olika killar i en månads tid, leva sitt liv och bara få vara ren singel. Detta är helt valfritt, personerna som söker till programmet Harem har ett eget val. De blir välinformerade av produktionsbolaget, de vet vad de går med på och de gör bra tv. Robinson är mer ett program som ger personen ett stark utmaning, man ska överleva på en öde ö. Som en vanlig stadsperson kanske det är svårt att relatera till situationerna som händer på ön. Jag menar inte att man alltid lär sig av vad som händer i en dokusåpa men man får vara med om känslan, intrigerna och konflikterna, det är det som är verklighet. Känna att man kan ta del av någonting men ändå inte vara på plats. Jan Dinkelspiel som är en av deltagarna i årets Robinson tycker att det roligt med dokusåpor, Robinson är den som är mest kvalitativ tycker han.
- Som tittare kan man identifiera sig i situationer och man undrar hur man själv skulle ha reagerat i samma situation, det ska vara en häftig grupppsykologi, säger han.

Jan såg detta program som en riktig utmaning, när man har sett programmet ett antal säsonger och man blir lika imponerad varje gång så tänker man - nu är det min tur att söka. Modig som han är så gör han det, och 16 999 personer till sökte till Robinson i år. Livet efter inspelningen har inte förändrat Jannes liv så mycket, han sitter fortfarande på JMK och tar sina universitetspoäng. Strix television informerade innan inspelningen att de förstärker och inte förvränger deltagarnas personligheter, det tycker Janne stämmer. Farmen är av samma koncept som Robinson, mycket natur och långt borta från det stressade vardagliga livet.

Deltagarna vet att allt de gör och säger framför kameran kommer att exponeras, vinklas mot deras fördel eller nackdel. Jämför vi detta med skrivande media så väljer inte en person att bli omskriven. Hur äckligt är det inte när journalister spekulerar eller gräver i andras privatliv. Visst har vi lätt att ge ursäkten "De får skylla sig själva eftersom de är kända profiler." Här får man visa vem man är och vad man går för, det är man själv som väljer vad som händer framför kameran.

När jag talade med Daniel Wallén, en av Barendeltagarna som var med i förra höstens program, så berättade han för mig om den fruktansvärda händelsen med järnröret,
- Det är självklart inget jag är stolt över, säger han. Daniel anmälde sig till Baren för att påverka programmet i rätt riktning, nu gick det som det gick. Men varför svartmåla denna person? Jo, för att det är absolut det enklaste. Jag hade gärna velat se en uppföljare om vad som hände med Daniel efter att han blev diskvalificerad. Visa tittarna vad det är som händer en person som är inblandad i en sådan här händelse, eftersom det är det vi får läsa om i tidningarna och se på nyheterna varje dag. Men kanske är det så att vi inte vågar se verkligheten eftersom den är så grym.

Tittarsiffermässigt så går det bra för nästan alla dokusåpor. Ett av Farmens fredagsprogram hade 1 810 000 tittare, första episoden av Robinson hade över 2 miljoner tittare. Eftersom människan hela tiden söker efter något att identifiera sig med så tycker jag det är jättebra att barn, ungdomar och äldre har möjlighet att slå på TV:n och se på riktiga människor. Döm inte dokusåporna efter vad du läser eller skvallren på kafferasten, ge dem en chans och försök se det mänskliga.

Av Jessica Abril-Wahlberg 25 okt 2001 11:53