Jag vill ha ett liv utan smärta!

Fem år, och egentligen är det inte mycket som har blivit bättre. Mina besvär har kommit och gått under åren och varierat i både styrka och omfattning. För mig kom smärtan till en början enbart när jag hade sex, men sakta men säkert spred den sig även till områden av mitt liv. Små saker som att cykla, använda tampong, bära jeans och bada blev till en mardröm. Hade någon frågat mig för ett par år sedan, hade jag antagligen sagt att tjejer med vestibulit känner efter för mycket, överdriver och trivs bra med uppmärksamheten. För inte kan det väl finnas en sjukdom som slår ut tjejers förmåga till ett fungerande sexliv? Och om smärtan verkligen är så stark, varför nämns den inte mer i media? Idag vet jag bättre.

Vestibulit för med sig en brinnande smärta i underlivet som är oerhört påfrestande att leva med. Det svider, bränner, skaver och sticker tills man nästan inte vet hur man ska stå ut. Vi är så många tjejer som upplever den här smärtan dagligen, och ändå är det ganska tyst kring sjukdomen. Personligen tror jag det beror på att vestibulit bara drabbar kvinnor. Det är helt enkelt inte hög status att forska om kvinnosjukdomar. Inte minst om det rör kvinnlig sexualitet!

Jag lever med vestibulit dagligen och ibland känns det som om jag inte orkar mer. Hur länge ska jag behöva vänta på att de hittar ett botemedel? Hur länge ska jag behöva vänta på att ha smärtfritt sex med min pojkvän? Mitt tålamod börjar ta slut och jag undrar varför man inte gör mer för oss, när vi lider så. Jag drömmer om att en gång få känna att jag duger till, att jag är kvinnlig och vacker. Jag vill kunna leva utan att ständigt planera varje steg jag tar, slippa vakna på morgonen med en tyngd i bröstet som aldrig ger med sig.

Egentligen är det inte mycket jag begär. Ett liv utan smärta, kan ingen unna mig det?

Av Charlotta Nilsson 18 okt 2001 14:41