Att skriva är att satsa sig själv

Det finns en uppsjö av åsikter och fakta som behandlar skrivande i olika former. Det finns självklart också regler och riktlinjer som till exempel bestämmer vad som är ett reportage, ett kåseri, en roman och så vidare. Ändå kan en text se ut på lika många sätt som det finns texter. Det är skribentens privilegium att tolka reglerna och att anpassa dem efter sitt eget sätt att skriva.

Vad kännetecknar då en god skribent?

- Lätt, sa en av mina vänner; språkkänsla!

Kort men sant. Den med känsla för språket har fantastiska möjligheter att bli en duktig skribent. Så är det.

Men riktigt så enkelt är det inte. Om min vän hade skrivit en text om vad som är utmärkande för en skicklig skribent, och nöjt sig med sin korta förklaring, skulle texten ha blivit platt och ointressant. Språkkänsla är oerhört viktigt, men på samma gång så mycket mer än ett ord. För även om det låter bra, till och med självklart, så skulle den skicklige skribenten själv inte nöja sig med det som förklaring i sin text, utan också fundera över vad det egentligen betyder. Vad är språkkänsla? Först när hon förstod det skulle hon skriva om det, och då skulle du som läsare också förstå, eftersom hon samtidigt lyckats med det som tycks så oerhört svårt: att på ett medvetet plan skriva om något komplicerat på ett enkelt och begripligt sätt. Det är det som är språkkänsla.

För att göra en text begriplig, måste du själv förstå vad du skriver, och du måste förstå dig själv. Skrivandet är ofta sökandet efter det egna språket. Och att söka efter sitt eget språk handlar också att söka efter värderingar, och inte minst efter att förstå världen och det som sker runt omkring oss; att försöka hitta samband och att sätta in händelser i sammanhang. Det är ju trots allt genom allt detta som din text speglas. En god skribent är medveten om det, och det också syns i hennes text. Hon nöjer sig inte med att säga "det här låter bra, så får det bli" - hon vet varför det är bra, hon förstår sin egen text. Dessutom skapar ofta denna medvetenhet naturliga kontraster som höjer textens temperatur.

För att läsaren ska förstå och kunna ta till sig texten krävs också att skribenten vet vem läsaren är. Texter ska inte bara förmedla fakta, utan ska självklart också vara attraktiv för läsaren, det är ju faktiskt för denne du skriver. Riktar sig texten till skolungdomar, pensionärer, eller kanske andra skribenter? Dels är det förstås viktigt att välja ett ämne som passar målgruppen, men för att attrahera läsaren är det också viktigt att välja rätt språknivå. Det får inte bli för svårt, då tröttnar läsaren snart, men det får heller inte bli för enkelt - då är det lätt att dra slutsatsen att innehållet är lika enkelt.

Även den bäste skribent kör självklart fast ibland. Det är då viljan och lusten måste sättas in. Utan de egenskaperna är det näst intill omöjligt att lyckas. Det viktigaste är inte att du kan alla regler. Allt det där ger sig självt efterhand; det är relativt enkelt att lära sig.

Att skriva är att satsa sig själv, och det är viktigt att du vågar lita på ditt eget skrivande - din egen röst.

- Är det inte jobbigt att lämna ut sig själv på det där sättet? frågade min vän efter att ha läst en av mina texter.

Jo, visst kan det vara svårt ibland, men det är ju också då du uppnår det du vill med ditt skrivande - att dra med läsaren in i din skildring av verkligheten.

Av Lina Sundberg 14 jul 2001 12:48