Till alla smarta kvinnor

Har du också fått ett mejl med rubriken "Till alla vackra kvinnor"? Det är ett sånt där skicka vidare-mejl som innehåller en massa peppande klyschor, i det här fallet riktade till kvinnor. Några exempel: "Visste du att om skyltdockor var riktiga kvinnor skulle de vara för smala för att kunna få mens?" "Modellerna i tidningarna är retuscherade - inte perfekta." "En undersökning från 1995 visar att efter att i tre minuter ha bläddrat i skönhetsmagasin och tidningar så känner sig 70 av alla kvinnor deprimerade, skyldiga och skamsna."

Vad är det meningen att man ska tänka när man läser det här mejlet? "Jaha, så modeller speglar inte verklighetens kvinnor, vad skönt, jag är alltså normal som inte är 180 lång och pinnsmal." Och varför skulle modellerna spegla verklighetens kvinnor, då skulle ju inte någon vilja köpa kläderna eller modemagasinen. Det är fegt att lägga skulden på tydliga syndabockar som modemagasin, modeindustrin etc, för de är i själva verket bara en spegel av vad kvinnorna själva vill ha. Man kan tycka att det är sjukt att kvinnor är så fixerade vid ibland onormalt smala kroppar, men det är trots allt ett faktum och det finns en anledning till att H&M och Elle säljer bäst. Och det är knappast män som är kunderna i det här fallet.

Själv tycker jag inte att det är sjukt. Jag tycker att det är naturligt att njuta av vackra saker, oavsett om det är musik, en vacker naturformation eller en vacker kropp. Jag förstår inte varför man nödvändigtvis måste koppla en vacker kropp till hur man själv ser ut.

Det där mejlet berättade att dagens fotomodeller väger i genomsnitt 23 mindre än "genomsnittskvinnan". Om man skulle översätta detta "peppande" påstående till ett annat område skulle det kunna se ut så här: "Visste du att professionella pianister spelar 293 bättre än den vanliga människan?" Ja, och det är just därför vi helst lyssnar till dem. Så varför ska just modeller vara något slags avbild av genomsnittsmänniskan när vi inte förväntar oss det av andra yrkesutövare?

Jag läste en gång en undersökning om olika samhällsgruppers representation i teve. Det visade sig att framförallt poliser var kraftigt överrepresenterade i teve medan den vanliga löpande bandet-arbetaren var kraftigt underrepresenterad. Surprise! Jag undrade bara vad man ville säga med en sån undersökning. Att teve skulle spegla befolkningen? Men då har man missat poängen med varför Börje, 53, montör på Volvo, sätter på teven när han kommer hem från jobbet. Det han är ute efter är verklighetsflykt i form av tjuvar och poliser - inte att se samma löpande band som han redan ser åtta timmar om dagen.

Detsamma gäller kvinnor som bläddrar i modemagasin. Man vill inte vara representerad, man vill ha glamour. Jag tycker inte att det är något fel med att fly verkligheten. Jag tycker att man ska unna människor det. Jag tycker inte att man ska tvinga människor att se samma vanliga människor med vanliga skavanker i modemagasinen som man ändå möts av dagligen i verkligheten.

Verklighetsflykt är i grunden oskydlig, men när den blir stigmatiserad skuldbeläggs den. Att kolla på de vackra kvinnorna i ett modemagasin skiljer sig egentligen inte från att gå på en konstutställning för att se vackra tavlor. Men eftersom vi dagligen får inbankat i oss propagandan om det sjuka kroppsidealet så börjar vi koppla modemagasinens kroppar till våra egna. Och då blir vi förstås deprimerade.

Tänk hur deprimerade alla musikälskare skulle bli om de fick höra en massa propaganda om hur sjukt det är att dagens pianomusik inte avspeglar medelsvenskens. Då tittar man på sig själv och sitt eget pianospel och inser hur dålig man är. Man försöker öva och blir väl lite bättre men till slut inser man att man har helt andra och sämre förutsättningar än pianisten på scenen och att man aldrig kommer att bli som hon/han. Lösningen? Enligt samma logik som propagandan om vanliga kroppar i modemagasin borde vi skicka upp de vanliga människorna till pianot på scen. Åh, vilken vacker värld det skulle bli!

Slutligen undrar jag om inte peppande mejl av den här typen gör sig själva en björntjänst när de försöker banka in i kvinnor hur vackra de är. Därmed säger de att det viktigaste som finns är att vara vacker, oavsett vad som anses vackert för tillfället. Därför har jag döpt den här artikeln till "Till alla smarta kvinnor." För jag hoppas att kvinnor och män är smarta nog att se skillnad på verklighetsflyktens idealkroppar och verklighetens verkliga människor.

Av Karl Andersson 19 maj 2001 13:33