Ranelid och det offentliga rummet
Ranelid är en tävlingsmänniska och en vuxen man med barnasinnet i behåll, adrenalinstinn och naiv.
Stoppa ljudterrorn!
Det finns mobil-och nätetikett. Man skriker liksom inte på nätet. Men varför gör vi det i det offentliga rummet?
Kyrkklockorna samlar aldrig damm.
När ögonen vant sig vid mörkret, börjar tvivlet. Hans kläder luktar konstigt. Ett ensamt fönster med svart galler släpper inte in mycket ljus. Rummet är sparsamt möblerat.
Arbetslös, så löd domen!
Skrivbordet är tomt. Där en gång kalkyler beräknades och rapporter skrevs, med både sorg och glädje, finns nu bara ett döende eko kvar. Jag ser mig omkring i rummet med dess skrikiga, gröna tapet.
