Melodifestivalen - Dagboken 13 februari

Dagboken 13 februari

Å så är första del finalen avgjord i Göteborg! Jag kan åtminstone skryta lite över att jag hade rätt i mitt tips. I förrgår skrev jag att Alcazar, Shirley Clamp och Nordman skulle få de topp tre platserna och att Linda Bengtzing var den "svarta hästen" som skulle överraska och det var precis hur det blev. Trots att jag har hört Linda sjunga bättre än vad hon gjorde i går kväll, så gick hon vidare på grund av en kombination av en bra låt och ett bra framträdande.

Under hela sändningen växlade jag sms med Bobby Ljunggren Shirley Clamps producent som satt nervöst i Green rummet på Scandinavium i Göteborg. Så här ungefär skrev jag på mina sms efter varje låt:

1: Alcazar - Bra låt, men Andreas sjunger falskt och sångmixen är dåligt. Undrar om de har problem med ljudet?

2: Cecilia Vennersten - skitdåligt låt. Hon skulle aldrig ha ställt upp.

3: Pappa Dee - Bra framträdande, och hyfsad bra låt, men svensk reggae kan inte vinna. Nej han går inte vidare.

4:Linda Bengtzing - Fanoxå! Vad har hänt med hennes röst? Hon sjunger ju inte bra här, men framträdandet var bra och kören räddade hennes sång. Hon kan gå vidare i "andra chansen" men det är inte självklart.

5: The Wallstones - Mycket imponerande! Det här är riktigt bra. Killarna sjunger bra och låten är i tiden. Den här låten kan faktiskt vara en stor konkurrent till Shirley och Nordman

6: Pay TV - mmm… konstigt men ganska kul låt, men... jag tror inte den går vidare, fast tjejerna är häftiga.

7: Nordman - Gud va Matte Wester ser gammal ut sen jag sist träffade honom! Men neeej låten är så där, men den kommer att gå vidare därför att folk kommer att rösta på dem. Hemlin ser nervös ut!

8: Shirley Clamp - Ingen snack om saken. Hon vinner denna tävlingen på stående fot. punkt slut!

Inför skrivandet tittade jag en gång till på bandinspelningen av tävlingen och konstaterade följande:

Alcazar är inte särskilt bra liveartister utan bättre i studion. Låten var en dålig kopia av deras tidigare hit "I am not a sinner nor a saint".Cecilia Vennersten går tyvärr i graven nu. Låten var trist och jag fattar inte varför hon valde en så töntig klänning. Pappa Dee å andra sidan var kul. Det märktes att han gillar det han gör och att han är en riktigt proffs. Men jag tror han fattade att han inte skulle gå vidare till finalen. Jag tror inte han bryr sig heller. Linda Bengtzing blev jag faktiskt besviken på. Jag har jobbat med denna tjejen och jag vet att hon kan sjunga mycket bättre än den svaga sången vi hörde i går kväll. Men Linda är en rutinerad tjej som har sjungit och dansat på Wallmans Salonger så pass länge nu att hon lyckades övertyga med ett bra framträdande. Hon såg snygg ut och hela hennes gäng på scenen såg snyggt ut. The Wallstones var ny för mig, men jag blev mycket imponerad av deras låt och deras framförande. Jag trodde faktiskt att de skulle gå vidare och jag kan tänka mig att deras Manager min gamle kollega Bert Karlsson är en aning pissed off just nu. Pay TV påminde mig om tjejerna i 60 tals filmen "Our Man Flint" i vilken James Coburn spelar en hemlig agent som ska rädda en massa tjejer som har hjärntvättats av en megasamhällsfiende. Det måste ha varit kläderna och hårstilen som gjorde att jag fick den känslan. Min gamle kollega Mats Wester Nordman blev jag glad över och jag förstod att de gick vidare. Den där Nordman-soundet är inte svårt att glömma. Vet ni förresten att Mats Wester producerade min jullåt "Vår jul Skinka Har rymt" på 80-talet. När han spelade in hela Kockarnas julskiva på en 16 kanals bandspelare och fick fram ett så bra ljud förstod jag att Wester är ett geni. I går kväll återbevisade han detta i Göteborg. Å så till sist Shirley Clamp. Jag har skrivit flera gånger här på Sourze att Shirley kommer att bli en världsartist. Det jag såg i TV i går kväll gjorde mig ännu mer övertygad om den saken.

Till sist bör jag nämna en person som förtjänade segern i går. Han är okänd för allmänheten och heter Henrik Wikström. Det var Henrik som skrev musiken till Shirley Clamps låt tillsammans med Bobby Ljunggren och Robban Olausson. En vecka innan Melodifestivalen 1988 då jag tävlade med Tommy Körberg Stad i Ljus fick jag ett kuvert innehållande ett gult postenljudkassettband med en demo på en låt som hette "Social Butterfly" undertecknad av Henrik Wikström ifrån Piteå. Efter att ha lyssnat på låten en gång kastade jag mig på telefonen och inom ett dygn satt Henrik på ett flyg till Stockholm. Han var före sin tid med datorinspelning. Han blev kvar i Stockholm och är tillsammans med Bobby Ljunggren, producent för Shirley Clamp. Grattis Henrik!

Fortsättningen följer på fredag inför nästa veckas delfinal.

Av William Butt 13 feb 2005 05:45