Stoppa ljudterrorn!

Inne i Vero Moda-butiken i Handens Centrum är ljudnivån så hög att ingen hör när jag frågar om storleksbeteckningen på ett par byxor jag har i nypan. Helt snurrig kommer jag ut tio minuter senare. Väl hemma visar det sig att byxorna är två nummer för små. För 298 kronor har jag fått en intressant upplevelse, en fjärdedels psykos, en lätt tinnitus och ett par byxor som måste bytas ut inom sju dagar.

På det trendiga cafeét i Kistagallerians shoppingtempel sitter jag i samtal med en väninna som är ung småbarnsmamma. Ljudnivån är designad; hög, bullrig, dunkande musik, pysande espressomaskiner, ljud av mjölk som vispas på JAS-nivå. När vi kommer ut från cafeét inträffar samma sak för oss båda - vi slappnar automatiskt av i kroppen, börjar med att djupandas och enas om att vi spänt oss bägge under pratstunden. Vi är helt slut, men garvar åt eländet.
Hornsgatan har ett av de värsta lattemammacafeérna. Där fikar i stort sett alla trendiga unga kvinnor med barn. Jag har försökt genomföra en intervju där. Det slutade med att jag och intervjuoffret skrek högt. Jag gick fram till personalen och lyckades förhandla fram musik på mindre hög nivå. Men det tog emot!

Ljudterrorn i samhället tar bara inte slut! Till och med folkliga "russingym" för 50-are, som Friskis & Svettis krämar på i ett tappert försök att värva yngre medlemmar. Eller har jag fel där? Erfarenheter visar att t o m "dörrvaktsgym" som SATS-kedjan har lägre ljudnivå. För att inte tala om dom gamla "hardcoregymen", där bara ägaren drog på monsterrock och detta när det ordinarie klientelet gått för dagen. Kulturmaffians träningslokal Saga Motion vid Mariatorget, har Thåström och Imperiet i högtalarna på absolut maximal nivå.
Det står journalister från Resumé, kända kulturfotografer, producenter, poliser, riksdagsmän och konstnärer i en klart tinnitusframkallande nivå. Men tydligen ingen från Miljöförvaltningen.

Av och till går faktiskt Miljöförvaltningens personal ut och gör undersökningar. Man mäter vad som är ohälsosam ljudnivå och ett vite kan utfärdas om krogen, gymet inte skruvar ner nivån. Musikern Karin Liungman hävdade en gång attt för hög musik i kombination med fysisk aktivitet kan vara skadligt för muskelutvecklingen. Alltså - tvärs emot vad hävdats inom gymägarkommuniteten - att musik är peppande för träningen.
Det forskas på ljud. Hur det påverkar oss.
- Man kan aldrig ersätta intensitet med volym, predikade en gång Tommy Rander i radion.
Pedagogiskt spelade han Leadbellys "You gotta move" och därefter Rolling Stone´s version av den.

Vi som bor i en storstad har få möjligheter att skydda oss mot buller. Nu har dom som åker till Hultsfredsfestivalen tvingats skruva in öronproppar på små barn, påstår en kompis. Vad vet jag. Jag går inte på sådana tillställningar. Just på grund av att man spelar åt helvete för högt. Njutfaktorn uteblir när det svider i öronen.
Åter till storstan. Folk kör EU-mopeder dygnet runt, i parker och på gångvägar. Det LÅTER. Särskilt om dom trimmade. Ingen myndighet har fått bukt med terrormaskinerna, som framförs av lätt autistiska monsterbarn utan hjälm. På tunnelbanan skriker folk hejdlöst i mobiltelefoner och lämnar ut de mest privata upplysningar, helt ogenerat.
Trafiken bullrar. Alla ombyggnationer i Stockholm innebär att offentliga miljöer dränks i oljud. Att sitta på bibliotek och arbeta är ibland olidligt, lika stojigt som på disco. Och på disco, klubbar, krogar, ökar volymen än mer. En bekant påstod nyligen att affärer spelar hög musik för att kunden blir stressad och impulshandlar mer. Någon sakkunnig som vet mer om detta stämmer? Själv får jag bara panik och kommer hem med creme fraiche, men ingen fläskfilé.

En kompis slutade som lärare efter femton år på en "värstingskola", där hon i och för sig trivdes. Hon märkte att hon hade fått nedsatt hörsel. Marianne Flynner är sjuksyrran som var artist. Hon fick tinnitus när hon körade bakom Eva Dahlgren i låten "Människor gör ont"! Idag jobbar Flynner med projekt mot skador från höga ljud.

I en liten stad i mellansverige bor en äldre kvinna som fått rätt mot kommunen, samt hjärtproblem. Orsaken är de otaliga konserter som arrangerats utanför hennes fönster. Damen gillar visserligen Tommy Körberg, hävdar hon i en intervju. Men inte såå ofta och såå högt.

I min favoritskobutik har vinsten gått ner. Jag och några till har genomfört en liten privat bojkottaktion. Jag skiter i att leta i deras hyllor efter sexiga skor, så länge dom envisas med att spela RIX FM så det dunkar ända ut på gatan. Inte ens om dom bytte till Mozart skulle jag gå in. Så länge dom inte vet var skruva-ner-knappen sitter på stereon.
Att shoppa är en konstform. Jag kan inte koncentrera mig på shopping om jag tvingas tampas med Snygg-Måns trallande av "Cara Mia".

Någon kulturjournalist av den mer magsura sorten menade petigt att "det här" borde tas upp av EU;s miljöministrar. Höga ljudnivåer överallt i samhället är såväl en stressfaktor som ett miljöproblem. Men ingen tycks ta klagomålen på allvar.

Bara på en hjortonmyr utanför Arjeplog, en vindpinad klippa i Roslagen och på retreats har jag frid i själen. Men då vrålar mobilen igång, förståss. Alltså, oavsett jag handlar lättfil eller långbyxor, tränar, läser tidningen, åker buss, T-bana eller pendeltåg, vill jag ha hyfsat lugn och ro. Vi är över en miljon människor som skrubbar oss emot varandra varje dag. Vi måste lära oss att ta hänsyn.
Det finns mobil-och nätetikett. Man skriker liksom inte på nätet. Men varför gör vi det i det offentliga rummet?

Av Susanne Backman 25 jun 2007 12:10