Socialtjänstemän blir tystade

Någonstans långt där inne bakom Socialtjänstens stängda dörrar finns tydligen bara en massa konflikträdda, hjälplösa och förvirrade flickor och pojkar. De flesta verkar även tro sig vara både osynliga och fria från ansvar. Vi har hört de förklaringar ni ger de utsatta, nästan ordagrant upprepas gång på gång. Samma undanmanövreringar, samma hänvisningar till överordnade och till den ordning som ni alla inom socialtjänsten vaktar över med en så kylig noggrannhet. Vad många ser och sett är bara en massa avstängda människor som lägger all sin kraft på att försvara den systematiska kränkning ni alla är en del av.

Varför vänder ni er inte om och skriker inåt i er egen organisation? Varför tar ni inte striden och står upp för de utsatta människor ni sitter där för att hjälpa med era egna arbetskamrater? Ni ser orättvisorna och övergreppen dagligen, men ni känner inget.

Vi förstår att ni i er karriär tappat all förmåga till empati. Ni gör oss bara sorgsna med er rädsla för att ta ställning och våga utmana det system ni jobbar i. Vi har sett och hört så många med samma oförmåga genom åren. Ni kopplar på er autopilot och plöjer er igenom tragedier utan makt och utan vilja. Er cynism är svår att bortse från.

Av Rolf Nilsson 18 apr 2007 02:21