Jag lägger min tid på dem jag vill
Livet kan vara slut i morgon, ändå väljer man att fokusera på en massa onödiga saker. En sak som jag ofta funderar på är varför man ger tid till människor man egentligen inte vill vara med.
Jag kanske slutar hålla på Sverige
Röda armén körde över oss och luften gick ur den alldeles för uppblåsta svenska fotbollsballongen. Jobbigt. Men ändå skönt på något vis.
Regn-semestern är över
Det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig, men ibland bra ändå.
Det går att få uppmärksamhet utan skvallerpress
Alexander Erwik hotar med att aldrig mera skriva om Linda Rosing i skvallerpressen. Men ökända kan vi bli ändå, med integriteten i behåll.
Om Charlotta Flinkenberg, USA-kåthet och lite till
Vi lyckas ändå inte bli lika feta som amerikanerna, så vad är poängen?
Svik inte folket!
I sin artikel "Svenskt valfusk värre än Ukrainas?" på Sourze skriver Markus Hankins att valfusket i Ukraina är: "En stor jävla bluff". Artikeln går i samma anda som tidningen Proletärens ledarsida den senaste tiden.
Det svider ju lite, det gör det
Att föda barn alltså. När det är som värst är det inte en fråga OM man ska dö, utan mer om NÄR. Och ändå tillhör jag de som önskar att jag fick göra det en gång i månaden.
