Ett slags gudsbevis

Jan, att människor verkligen skulle kunna välja att leva sin liv tvivlar jag på. Inte heller väljer vi så obetingat vad vi ska tycka och tro - det mesta i livets orsak och verkansprocess följer av ett föregående - förhållandevis få nya tankar tänks osv. Människan ser sej ofta som kronan på en guds verk med uppgiften att lyda denne dodoms olika nycker och bud - må så vara att dessa vanligen sammanfaller med en överhets behov av lydiga och användbara undersåtar. I mitt resonemang om en guds vara eller icke vara vånder jag mej framför allt mot den bild människan i sina religioner målat upp av respektive gud - då särskilt den judiskt/kristna/islamska som ju står vår kultur närmast. Allt det du i övrigt radat upp som vår förmåga till njutning och vår kamp för livhanken delar vi med de flesta livsformer, kanske till och med alla. Det som skiljer oss människor i denna stund från andra djur är att vi just är människor med vår mänskliga natur som ganska avgörande domminerar livet på jorden - och detta utan att verkligen i praktiken göra detta med utgångspunkt och mål att sprida kärleken på jorden. Det sköter faktiskt många av de andra djuren bättre än människan - till och med artöverskridande ibland - medan människan löper på i det egoistiska spåret som hon ofta försvarar med föreställningen att hon handlar i enlighet med sin guds önskan och bud, typ - omvänd världen, kosta vad det kosta vill. Att en gud skulle finnas som medvetet har skapat univerum och allt ting är en skrämmande tanke då en sådan gud som hittat på detta vackra helvete inte kan vara riktigt klok - och så långt från kärleksfull man kan komma. Att vi vill pådyvla denne eventuelle guden att vara kärlek och god och ha en plan med allt är bara den lilla rädda människans försök att blidka denna eventualitet för att i möjligaste mån försöka rädda sitt eget skin. Bättre då att inse att vi nu till stor del är en aktiv del av skapelseprocessen och om det är kärlek vi önskar så är det bara att älska för glatta livet - någon gud att förlita sej på med förmågan har knappast någonsin uppenbarat sin existens. Däremot kan säjas att den kraft som möjliggör allt utan åtskillnad av gott och ont inte heller motsäger livets längtan till kärlek, så älska på så gott det går - ett bra råd i det fallet är att försöka undvika handlingar som inte är kärlek - lycka till :-

Intressant artikel. allt det fantastiska som du räknar upp ser jag personligen som underverk, alltså tror jag på underverk. jag tror också många andra gör det, ateister som troende. detta har vi gemensamt.

Sekularitetkyrkan skiljd från staten är ingen garanti för att inte andra trosriktningar torgför sin så kallade andlighet med dogmatiska termer./radbryt/Den tidigare statskyrkan här i sverige fortfar ju också att lobba för treenighet och domedag, och jungfrufödsel. Och islam som nu blivit en svensk religion har i sina texter en ofrånkomlig ambition att införa "sharia" lagen som enligt deras uppfattning kommer direkt från gud./radbryt/Den huvudsakliga faran med "religion" som jag personligen inte jämställer med andlighet är att religioner i väsentlig grad används som brickor i ett maktspel samt både nu och historiskt sett varit makten./radbryt/Ett av problemen med det religiösa tänket är de dogmatiska konstruktionerna, men farligare än dessa är att då religionen och de exploaterande makterna går hand i hand skapas effektiva förutsättningar för masstyrning av religiöst förståndshandikappade grupper som ser sin frälsning i att i guds namn gärna ställa sej i leden för kanonmat eller företar sej utrensningsaktioner av etniskt olika mm./radbryt/Eller för att ta ner företeelsen till stallbacken - ett exempel från svensk nutidshistoria - där samhälleliga poster kan tillsättas på kyrkbacken i samma anda som andra mer eller mindre obskyra organisationer med ekonomiskt inflytande i samhället och ofta även någon form av kristet inslag kontaktvägen ser till att rätt man kommer på rätt plats i systemet med deras egen agenda som rättesnöre./radbryt/Visserligen gäller det i viss mån även golfklubbar, fast i mindre grad nu då deras medlemmars exklusivitet i dag tappat det mesta av glansen eftersom detta blivit en sysselsättning för både kreti och pleti - men frågar du mej så inte är något dera demokrati, vilket inte heller är särskilt utmärkande för den sakrala världen där "KYRKOFÄDERNA" mer i hierarkisk ordning än för sin kompetens fått utverka sin makt./radbryt/Intressant apropå detta med demokrati som ju är modeordet för dagen är något som tagit massorna med storm men kan tjäna som drivande omständighet för vilka illdåd som helst - särskilt då bristen av den./radbryt/I Irak var den intimt förbunden med en variant av "kaosteoretisk" övertro på att demokrati skulle uppstå som blomman ur en sophög - därför, välsignat av gud bombades landet och dess befolkning sönder och samman under devisen - av sand är det kommet och till sand skall det åter varda. Det militära maskineriet drogs alltså igång under falsk demokratisk flagg med siktet på den olja som skulle smörja den fortsatta utvecklingen till en monetär demokrati av internationellt snitt som öppnade alla dörrar för kapitalstarka företag från företrädesvis den kapitalistiska världen att ytterligare förmera sitt kapital./radbryt/Marx är inte direkt fel ute i sin analys av kapitalismens uppgång och fall - någonstans inom människan vaknar lite nu och då en liten tanke på all världens orättvisa. Man ställer sej frågan - är den så gudagivet ofrånkomlig? Ska vi verkligen ge kejsar Mammon det som rätteligen denne aldrig ägt om än det säjs vara i sann demokratisk ordning och enligt de kristna värderingar som skattas så högt?/radbryt/Ur den eroderade Keynesianismen får vi inga svar. Moralisterna de stakars materiedyrkande filosofiska strömmar med nyliberalismen i spetsen bygger vidare på skuld och skam drivna av den globala egoismens piska - det som gäller nu är att jobba skiten ur sej för var och en är sin egen lyckas smed./radbryt/Avslutningsvis - som den sista dronten sa innan den dog ut/"Skyll dej själv".

......behöver inte betyda att man är handlingsförlamad- tvärt om! Man får lust att handla! Man ser de vackra och...det fula. Men- man skyller inte på Gud, om man inte får som man vill, eller vid katastrofer och olyckor." Om det finns en Gud, varför låter han detta ske?"
Gud har inget med katastrofer och olyckor att göra, eller krig. Det är vi själva som ordnar dem!

Ja, för mig är Gud hela existensen, vulkaner som sprutar eld, himlar som gråter det osynliga och det allerstädes närvarande.Jag har inte en traditionell kristen tro utan en mera "hednisk". Spelar ingen roll vilken.Däremot förstår jag varför människor har behov av Gud. Det har ingenting med att man inte kan klara sig själv att göra, utan mer med att vilja se helheten i skapelsen och det liv man lever.Ett accepterande av livet helt enkelt och en tro på en högre ordning.Många kristna människor bedriver hjälparbete i fattiga land, burna av sin tro. Jag tror att alla trosriktningar strävar efter samma Gud, hur konstigt det än kan låta. Visst får folk var ateister hur mycket de vill, men låt de som har en Gudstro ha det och se inte dem som hjälpsökande , svaga individer som i inte vågar stå för sig själva.
Asatroende tex. jag tillhör inte den gruppenär också ett "hedniskt" trossamfund. De ser ytterskt känsligt på naturen och livet.Naturen är väldigt viktig och att den nu blir förstörd, kan ju tyda på att det blir en ny världsordning. Indianerna offrar fortfarande till moder jord som de har stor respekt för, men ingen lyssnar på dem. En Gudstro för mig är mer en känsla var vi hör hemma. Jag tar naturligtvis avstånd från lögner och svek i religionens namn och jag förstår, att de som varit med om det, har svårt att tro på en Gud.

Pia #10 Ja jag förstår om folk vill se en högre ordning och gärna då också god - men att explicit bara "tro" på något sådant är som jag ser det svårt då ingenting som jag ser det finns som tyder på det. Att vi skulle önska eller att vi hoppas att det skulle kunna finnas - och kanske tro att det vore bra kan jag hålla med om - men i så fall måste jag konstatera att denna högre makt och ordning redan svikit livet och därför har jag svårt att se att den skulle kunna vara god. En annan sak som jag anser vara ett missgrepp och då inte av en förmodad gud utan av människor är - att då vi diskuterar guds eventuella vara eller icke vara så så höjs ofta röster som vill tysta diskussionen. Skulle det inte vara bättre om frågorna kom upp på bordet och människor berättar om hur dom kan tro som dom gör och det oavsett om dom tror på - eller tvivlar på. Det det handlar om är ju trots allt endast om urprimitiva föreställningar som människan ägnat så otroligt mycket energi åt genom tiderna skulle kunna äga riktighet eller ej. För ett tag sedan var jorden platt - det är den inte längre. För ett tag sedan var negrerna i afrika aningen mer utveklade djur som man kunde använda som arbetskraft då dom kunde göras fogliga och snälla med hjälp av lite glaspärlor - det är inte heller dom längre och har nog aldrig varit lika lite som att indianerna i alla stycken varit så goda och vidsynta. Vi är alla människor och som sådana är vi goda och onda - giriga och generösa, allt beroende på omständigheterna - historiskt sett är vi även tillräckligt vidskepliga för att offra till och med livet för utsikten att det ska gå bra för oss - lika lite logik i det som att tro att någon religiös företeelse skulle vara sannare än någon annan och att en högre makt som haft förmågan att skapa något sådant som livets grymt sköna helvete och lidande med några som helst goda avsikter skulle finnas - jag vet ingen som med annat än axiomat dogmatik kan hävda det, inga som helst bevis har ännu kunnat presenteras rätta mej gärna om jag har fel att folk kan drabbas av mentala defekter är inget bevis för något möte med gud, snarare ett belägg för hur felbar livets natur är. Sedan kan man ju faktiskt fråga sej om livet skulle bli sämre om vi erkände att det faktiskt inte finns någon gud som har någon annan ide med den så kallade skapelsen än att som skapelseförutsättning göra skapelsen möjlig, helt utan andra ambitioner - alltså,,, skulle det göra livet mindre mirakulöst? Personligen tycker jag inte det, allt lidande och all grymhet till trots - på något sätt inger det ett litet hopp om att det även skulle kunna finnas andra möjligheter, fast jag väntar nog med att uttala mej om dessas eventuella förtjänster till jag sett vad dom går för :-

OK! Det är grymt svårt att tala om tro här och överallt annars. Därför kommer jag nog i fortsättningen inte att säga något alls om Gud eller tro. Man lär sig. Sen tycker jag att man måste vara så beläst här. Teori, teori är det som gäller. En vardagsnära filosofi, där man inte behöver kunna hela världs och politiska historien sen tusentals år tillbaka, är väldigt svårt att hävda här. Här är det data, artiklar som ska läsas igenom, namn man ska kolla för att kunna hänga med i herrarnas främst diskussioner, annars får man på nöten för att man inte förstår sammanhangen. Man kan inte säga vad som helst bland denna elit på sourze. Man känner sig okunnig ibland, eftersom man inte har tid att sitta och slå i böcker efter fakta.
Kungen, tro, nikab,mannen och diverse andra ämnen ska man inte ha så många åsikter om.Då tar det hus i helsike. Men det är ok. att vara påläst.Önskar jag var mer så, men jag är mycket uppe i mitt. Tycker att vardagen tar sina krafter och även relationerna och diskussionerna runt livet i allmänhet.

"men än mer som Inger slutligen pekar på, den personliga mognaden där enligt mej mognaden utgörs av en mer avklarnad syn på livets realiteter än benägenhet för religiös hängivenhet"
inlägg #13
Hur menar du då Bizon? Jag blir så förbannad när jag hör denna eviga förnekelse av andliga ting! Själv känner jag mig lycklig mitt i alltihopa- men dessa människor som ständigt återkommer till samma tvivel om världen, livet och sig själva- är de lyckliga? Jag är lycklig, därför att jag vet att mitt liv ligger i mina egna händer. Jag själv bestämmer vad jag ska tycka och tänka. Det finns inget tvång eller måsten i min värld. Jag vet däremot att det finns i så många liv. Svensken är så jävla envis i sin strävan att veta bäst.Då menar jag i fallet om det finns en Gud eller inte. Inte! säger svensken. Fråga någon annan man i världen.Fråga naturfolken, som så många vill likna.

Pia - att teoretisera som du uttrycker det - skulle jag vilja kalla att formulera tankar och erfarenhet till något jag kan dela med mej av till andra som till exempel i denna diskussion. Att Inger så träffande kallar sina försök för "kvalificerat korkade" och dessutom blir påhejad av dej ser jag mer som kuriosa - däremot anser jag dina seriösa och ärligt menade frågor och funderingar värda all respekt precis lika mycket som om dom skulle komma från Inger. Din fråga - vad jag menar med #13"men än mer som Inger slutligen pekar på, den personliga mognaden där enligt mej mognaden utgörs av en mer avklarnad syn på livets realiteter än benägenhet för religiös hängivenhet" förtjänar därför ett seriöst svar. Alltså,,, ett barn kan du tuta i precis vad som helst - att storken kommer med barnen - att tomten kommer på natten genom skorstenen - eller att den dyker upp lagom till att pappan eller farfarn gått för att köpa kvällstidningen vilket barnet naturligtvis beklagar me med liv och lust och glansiga ögo redogör för pappan eller farfarn då denne kommer tillbaka försäkrande också att denne inte blivit glömd och lottlös då barnet samlat de gåvor som varit till denne. På samma sätt bygger religioner - vilka det är jag i huvudsak nagelfar - upp löften och förhållanden som är avsedda att tro på oaktat dom inte har den minsta logiska grund. Man gör detta till en bekännelsefråga - inte en fråga om hur troligt det är. Man förutsätter med all rätt och erfarenhet att i trossammanhang existerar inget krav på trolighet. När det lilla på tomten en gång troende barnet växer upp och mognar inser de flesta av oss att tomten var en produkt av en omogen vuxenvärlds manipulativa lögner. Men det föranleder inte de flesta att avstå från att vidare sprida denna lögn - utan förtsätter att kulturellt lalla på i samma spår. På samma sätt är det med trosfrågor av särskilt religiös karaktär, men där vissa mönster som förklarar de religiösa makternas obenägenhet att lämna tokerierna till förmån för ett verkligt sanningssökande. Mängder av filosofer och tänkare jenom tiderna har ifrågasatt grunderna för religiös sanningshalt och det oavsett vilken religion det handlar om - och äve trots att mång av don riskerat att bli ett huvud kortare och vissa även blivit - varför? Ja svaret är kanske att för en del människor är sanningen mer värd än livet. I Ingers fall spelar den aspekten mindre roll då hon i huvudsak ägnar sej åt att teoretisera utifrån en ytters fragmenterande debatteknik. Hon klipper gärna ut betydelser ur sina sammanhang och ger sin egen och ofta då helt felaktiga tolkning på det skrivna - som i detta fall Citat//"Det vanligen i sammanhanget kvinnliga svekets fortsatta verkan"//sc. Detta klipp antyder hon skulle vara "färgat av mina egna personliga erfarenheter" då det handlade om den i särklass största orsaken till manliga självmord. Du Pia som verkar vara en ärlig människa med en god vilja att förstå, men även en ödmjuk inställning till att inte alltid kunna göra det av skäl du nämnde All respekt för det, men du borde nog vara försiktig med Ingers beten - hon fiskar inte efter sanningen den utsträckning som det verkar - det är inte första gången jag tvingats konstatera det.

#19
Det är svåra frågor du strör omkring dig Bizon! Jag hade turen att hitta en skrift, som beskriver livet,människorna, skaparen, evigheten och döden på ett för mig förståeligt sätt. Men det är en väldigt lång procedur att beskriva, eftersom det tar nästan ett helt liv att bilda sig en uppfattning om vad dessa företeelser betyder. För att förstå sammanhangen måste man var villig att prova 1 meditation och se vad som händer då 2 praktisera , jämföra och studera en skrift, för att se om det stämmer det som står i den.
Jag har valt en skrift som är flera tusen år gammal. Jag började läsa den på 70-talet. Jag läser den än i dag och den har blivit en del av mig själv. Den har även räddat mig från misströstan, katastrof och gett mig kraft att alltid gå vidare, vad som än händer.
Jag måste erkänna, att jag kan varken bibeln eller koranen och har aldrig känt mig manad att studera de böckerna.
Ingenting är nytt under solen, säger jag. Det är bara väldigt svårt att få människor att fatta, om de inte upplevt det själva.