Valt inlägg:
Jan, att människor verkligen skulle kunna välja att leva sin liv tvivlar jag på. Inte heller väljer vi så obetingat vad vi ska tycka och tro - det mesta i livets orsak och verkansprocess följer av ett föregående - förhållandevis få nya tankar tänks osv. Människan ser sej ofta som kronan på en guds verk med uppgiften att lyda denne dodoms olika nycker och bud - må så vara att dessa vanligen sammanfaller med en överhets behov av lydiga och användbara undersåtar. I mitt resonemang om en guds vara eller icke vara vånder jag mej framför allt mot den bild människan i sina religioner målat upp av respektive gud - då särskilt den judiskt/kristna/islamska som ju står vår kultur närmast. Allt det du i övrigt radat upp som vår förmåga till njutning och vår kamp för livhanken delar vi med de flesta livsformer, kanske till och med alla. Det som skiljer oss människor i denna stund från andra djur är att vi just är människor med vår mänskliga natur som ganska avgörande domminerar livet på jorden - och detta utan att verkligen i praktiken göra detta med utgångspunkt och mål att sprida kärleken på jorden. Det sköter faktiskt många av de andra djuren bättre än människan - till och med artöverskridande ibland - medan människan löper på i det egoistiska spåret som hon ofta försvarar med föreställningen att hon handlar i enlighet med sin guds önskan och bud, typ - omvänd världen, kosta vad det kosta vill. Att en gud skulle finnas som medvetet har skapat univerum och allt ting är en skrämmande tanke då en sådan gud som hittat på detta vackra helvete inte kan vara riktigt klok - och så långt från kärleksfull man kan komma. Att vi vill pådyvla denne eventuelle guden att vara kärlek och god och ha en plan med allt är bara den lilla rädda människans försök att blidka denna eventualitet för att i möjligaste mån försöka rädda sitt eget skin. Bättre då att inse att vi nu till stor del är en aktiv del av skapelseprocessen och om det är kärlek vi önskar så är det bara att älska för glatta livet - någon gud att förlita sej på med förmågan har knappast någonsin uppenbarat sin existens. Däremot kan säjas att den kraft som möjliggör allt utan åtskillnad av gott och ont inte heller motsäger livets längtan till kärlek, så älska på så gott det går - ett bra råd i det fallet är att försöka undvika handlingar som inte är kärlek - lycka till :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?