Jag ber för Sverige

Din allvarliga mening med artikeln betvivlar jag inte - men allvarligt talat,tror Du att HAN är Socialdemokrat? - eller röstar med KD? - eller kanske rentav är Opolitisk - bryr sig lika mycket om alla syndare - t.o.m.om Alliansen - Mvh.

#2 Han?

#5 Men om nu varken han eller hon, utan bara ÄR?

Aber doch!

Bizon,håller med Dig i stort, men begär inte för mycket! Betänk att de som skrev Bibeln - Guds ord - även trodde att jorden är platt!

Linda för kännedom: Landstinget i Västernorrland bedriver bevisligen Sveriges sämsta sjukvård och förmodligen också Europas. Många av de drabbade som du beskriver, har handikapp eller symtom som i en bättre sjukvård kunnat reduceras. Menför den sjukdom som makthavarna i landstingen besitter finns för närvarande ingen hjälp, varken medicinsk eller politisk. Guds himmelrike på jorden finns tydligen inte i Västernorrland. Var finns den, himmelen på jorden Linda?

Nej Leif-Arne #11 Spinoza tillhör inte min vardagliga litteratur. Skulle tro att mycket av de erfarenheter han inte hade på 1600-talet och som vi har i dag mycket väl kan trigga en och annan rationell tanke. Inte är jag varken ateist eller kättare - jag menar bara att om det finns en gud som vill kommunalisera så ställer jag självklart upp av rent medlidande, men också för att få förståelse för hur en gud tänker som är i stånd till att skapa något så vackert och så grymt som livet nu är organiserat. Medlidande därför att det kan inte vara så lätt att se sin skapelse dagligen slita sej själv i stycken i flera miljarder år och vara oförmögen att göra något åt det. Jag skulle kunna ställa upp som lyssnare - kanske även bidra med lite förståelse - möjligen även om jag får tid på mej försöka bryta den apati som den store kreatören tydligen hamnat i. Det sistnämnda måste antingen brytas eller accepteras - frågan är vad mänskligheten skulle föredra? Jag skulle vilja bestämma mej först efter det jag vet vad guden vill använda en på nytt frigjord omnipotens till. Det som är kan ju bli både bättre eller/och sämre. Fenomenet med att vi vet vad vi har men inte vad vi får förorsakar ju en viss ambivalens - och skulle denne gud resonera som beskrivs i den kristna bibelns judiska skapelsetolkning och någon tid därefter samt i NT´s evangelier så tror jag det blir bäst om vederbörandes sömn får fortgå tills vidare.

De flesta naturreligioner var panteister långt före att partriarken Spinoza var det.

Tja - jag har väl kommit fram till min egen lilla panteistiska filosofi på andra vägar, men det är ju alltid roligt att en och annan mer erkänd tänkare rört sej i samma universella vatten. Jag föreställer mej den skapande kraften som en universell egenskap som genom sin natur gör allt möjligt, ALLT vi är och någonsin kan uppfatta möjligt - "tyvärr" skulle man kunna säga så gör denna skapande kraft ingen åtskillnad på ont eller gott. Livet själv får genom sina varierande medvetenhetsgrader försöka utmejsla sin strävan och bygga sina lagar. Så är det även med kärleken - det finns ingen kärlek som inte i ögonblickets nu skapas av livet själv, och där vi alla - du och jag och minsta till det största kryp är de skapande. Detta gäller även hat och ondska. Medvetna handlingar var dom än utförs i universum är antingen bärare av kärlek, ondska eller likgiltighet - tyvärr tenderar likgiltigheten spela ondskan mer i händerna än den tillför kärleken något av värde. Just denna omständighet ger uppmaningen "lev väl" en särskild innebörd.

Leif-Arne - I fråga om religion och staters eventuella filosofiska fundament skulle jag vilja konkretisera begreppen lite. - En stat eller annan samhällelig gruppbildning har enligt mitt sätt att tänka naturligtvis rätt att grunda sina fundament på den filosofi dom behagar - men också skyldighet att på ett intellektuellt plan svara på eventuell kritik från sina anhängare/medborgare eller omvärld utan att avfalla till fördummande axiomata diktat eller förslavande våld. Begreppet religion anser jag vara applicerbart på de mänskliga företeelser av teosofisk karraktär där förutsättningarna för mänskligt liv dikteras av en tänkt gudom och innefattas av en tillräckligt stor grupp människor att det kan sägas ha avgörande betydelse för mänskligheten. Jag håller med Spinoza och hans syn på trosbegreppet som vad beträffande personlig upplevelse egentligen aldrig kan vara annat än var och ens ensak. Den statsmakt eller religiöst betingad maktfaktor som med någon typ av dikterad likriktning söker påtvinga mänskligheten eller en del av den någon form av standardiserad gudsuppfattning dömer sej själv till inre sönderfall av den enkla orsaken att alla individers syn på världen utgår från den egna subjektiva uppfattning av var och ens unika erfarenhet av den så kallade verkligheten som i den aspekten blir lika mångfasetterad som det finns individer med medvetanden. --------- På den tiden jag började bryta med min oreflekterade barnatro grät jag inför den oerhörda grymhet med vilken "gud" med tvång och kärlekslösa metoder sökte inskärpa respekt hos människan för sin så kallade plan. Och då jag även såg att människor levde som dom lärde och lallade på i den tänkta gudens fotspår - det vill säga framhärdade i samma gudagivna samvetsbedövande dubbelmoral framför ögonen och dömde folk efter olika fördomsfulla mallar så slutade jag i söndagsskolan. ---------- Den kristna värdegrunden som emellanåt förs på tal i debatt och politik är inte bättre eller sämre än andra någorlunda acceptabla värdegrunder, men i mångt och mycket har den förlorat sin traumatiserande makt över tidens mer sekulariserade människa. Nu håller vi upp andra och mer jordnära bevekelsegrunder för vårt handlande, och den tidigare så åtråvärda platsen i himlen har i stort sett spelat ut sin roll som morot. Personligen tycker jag det är bra därför att den icke religiöst styrda människan gör sina val utifrån egen inre övertygelse och har i ett relativt sett fritt samhällssammanhang rätt att stå upp för denna övertygelse - det är det som brukar kallas det öppna samhället som omfattar den offentliga diskussionen vilken ger oss människor möjligheten till den tidigare många gånger saknade mentala soliditet eftersom vi nu slipper ljuga och därför befrämjar själsligt välbefinnande vilket är en god grund för mänsklig samexistens - vi kan se det i politiken, den öppna sexualiteten, och även den konstitutionellt försvarade religionsfriheten är positiva steg som pekar på en om än långsamt, men ändå mognande mänsklighet.