Valt inlägg:
Leif-Arne - I fråga om religion och staters eventuella filosofiska fundament skulle jag vilja konkretisera begreppen lite. - En stat eller annan samhällelig gruppbildning har enligt mitt sätt att tänka naturligtvis rätt att grunda sina fundament på den filosofi dom behagar - men också skyldighet att på ett intellektuellt plan svara på eventuell kritik från sina anhängare/medborgare eller omvärld utan att avfalla till fördummande axiomata diktat eller förslavande våld. Begreppet religion anser jag vara applicerbart på de mänskliga företeelser av teosofisk karraktär där förutsättningarna för mänskligt liv dikteras av en tänkt gudom och innefattas av en tillräckligt stor grupp människor att det kan sägas ha avgörande betydelse för mänskligheten. Jag håller med Spinoza och hans syn på trosbegreppet som vad beträffande personlig upplevelse egentligen aldrig kan vara annat än var och ens ensak. Den statsmakt eller religiöst betingad maktfaktor som med någon typ av dikterad likriktning söker påtvinga mänskligheten eller en del av den någon form av standardiserad gudsuppfattning dömer sej själv till inre sönderfall av den enkla orsaken att alla individers syn på världen utgår från den egna subjektiva uppfattning av var och ens unika erfarenhet av den så kallade verkligheten som i den aspekten blir lika mångfasetterad som det finns individer med medvetanden. --------- På den tiden jag började bryta med min oreflekterade barnatro grät jag inför den oerhörda grymhet med vilken "gud" med tvång och kärlekslösa metoder sökte inskärpa respekt hos människan för sin så kallade plan. Och då jag även såg att människor levde som dom lärde och lallade på i den tänkta gudens fotspår - det vill säga framhärdade i samma gudagivna samvetsbedövande dubbelmoral framför ögonen och dömde folk efter olika fördomsfulla mallar så slutade jag i söndagsskolan. ---------- Den kristna värdegrunden som emellanåt förs på tal i debatt och politik är inte bättre eller sämre än andra någorlunda acceptabla värdegrunder, men i mångt och mycket har den förlorat sin traumatiserande makt över tidens mer sekulariserade människa. Nu håller vi upp andra och mer jordnära bevekelsegrunder för vårt handlande, och den tidigare så åtråvärda platsen i himlen har i stort sett spelat ut sin roll som morot. Personligen tycker jag det är bra därför att den icke religiöst styrda människan gör sina val utifrån egen inre övertygelse och har i ett relativt sett fritt samhällssammanhang rätt att stå upp för denna övertygelse - det är det som brukar kallas det öppna samhället som omfattar den offentliga diskussionen vilken ger oss människor möjligheten till den tidigare många gånger saknade mentala soliditet eftersom vi nu slipper ljuga och därför befrämjar själsligt välbefinnande vilket är en god grund för mänsklig samexistens - vi kan se det i politiken, den öppna sexualiteten, och även den konstitutionellt försvarade religionsfriheten är positiva steg som pekar på en om än långsamt, men ändå mognande mänsklighet.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?