| Inlägg #1: Postat: 2010-07-22 13:16:00 | |
|
Inger Olsson |
Mabo: på ett rationellt plan har du ju rätt, men det är inte det rationella tänket som representerar konsten. Inte i första hand. Logik kräver ”givna” premisser, men att l e v a innebär ytterst att våga det osäkra, det oväntade, det oförutsägbara.
|
| Inlägg #2: Postat: 2010-07-22 15:40:00 | |
|
raphaelmabo |
Konsten och livet för mig handlar om att följa den inre inspirationen och intuitionen som är oväntad och oförutsägbar. När vi istället följer hjärnans rädda berättelser eller oläkta känslor som i nuet reagerar på oläkta eller osläppta händelser och känslor i det förflutna - som jag tog upp några exempel på i min artikel - så upprepar vi mönster - ett förutsägbart ekorrhjul där vi gör oss själva till offer för livets omständigheter. Min artikel handlar om att hoppa ur detta, och på ett djupare plan innebär det att lyssna inåt, att "hämta hem" tankarnas berättelser och se vad som verkligen är sant, och det innebär att vi hittar kraft, frid, inspirationens flöde som kommer genom oss som uttryck och manifestation i det fysiska. Trygghet skapas inte i det yttre, eftersom det yttre förändras, finns ingen garanti till varaktighet, så yttre trygghet är en illusion. Sann trygghet kommer inifrån och finns under ytan av känslor, tankar. När vi lever från den platsen, då lever vi vad jag kallar för "magiskt liv" - men när vi sitter fast i tankar, känslor och offerroll gentemot omvärlden, så lever vi i affect, i smärtkroppen, i upprepande mönster. Det kan vara lätt att hoppa ur detta, det kan vara svårt, det är olika för olika människor och har att göra med hur fast man sitter i "hjulet" - men det är möjligt.
|
| Inlägg #3: Postat: 2010-07-23 00:48:00 | |
|
Nettan999 |
Bra skriven artikel. #2. Ungefär som jag resonerar, det finns möjligheter i allt bara jag är villig att se dessa. Jag lever här och nu försöker uppskatta livet för vad det är. Morgondagen kommer alltid att vara morgondag förnärjag kommit fram tillmorgondagen så är den HÄR i alla fall.
|
| Inlägg #4: Postat: 2010-07-23 11:21:00 | |
|
ingloz |
Raphael Mabo, en mycket bra artikel! - Att det ständigt uppstår så många konflikter beror helt enkelt på att människor inte beter sej så som vi förväntar oss att de ska bete sej - Den som är trygg i sej själv råkar mycket sällan i konflikt med oliktänkande - Naturligtvis vill jag inte leva ett liv utan förväntningar, det vore för trist, men att ha förväntningar på att medmänniskors beteende ska stämma överens med mitt eget kan bara resultera i besvikelse ... Däremot, OM det skulle inträffa, då har jag haft lyckan att träffa en "tvillingsjäl" - Men, som du Raphael säger, sann trygghet kommer inifrån och det är den som ger oss styrka att stå upprätt i både mot och medgång.
|
| Inlägg #5: Postat: 2010-07-23 13:47:00 | |
|
Inger Olsson |
Mabo #2 Nu har du kompletterat din artikel, ser jag. Det tillkom en ”inre inspiration och intuition” på det rationella - enbart analysdelen. Men jag vill hävda att den i n r e tryggheten är en illusion också. Både din ev. Gudstro och inre celler förändras. S a s sann existentialism. /// Gn ett historiskt kulturarv är vi fast i och vid att babbla ist för att agera. Smärtor som sitter i kroppen ska också läkas - via kroppen! Men var finns leg. kroppsterapeuter idag? Lätträknade. /// Sen tror jag inte att det är möjligt att "läka" alla människosjälar. Vissa är så svårt skadade, så övergivna redan som små bebisar, att d e n förlusten går aldrig att reparera.
|
| Inlägg #6: Postat: 2010-07-23 14:10:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson #5: Med "inre trygghet" menar jag ett varande där vi accepterar att förändringar händer, det innebär inte automatiskt att vi säger att de är bra eller dåligt, utan bara att vara i det som som uppstår i oss utan motstånd mot den inre upplevelsen. "läkning" är ett ord som kan användas på många nivåer. Alla människor har givetvis sin historia, men jag tror det är möjligt att hoppa ur ens mönster och automatiska reaktioner för att nå varandet i nuet oavsett ens historia. Det här kan givetvis ta olika tid för olika människor och framför allt förutsätter att man har intresse och vilja av det. Har man intresse så tror jag att man kan göra det mesta. Första steget, som jag ser det, är att acceptera att det som händer och rör sig inuti är just det som händer och rör sig inuti just nu. Det kan upplevas som en "mur" att släppa taget om sitt eget motstånd mot den inre upplevelsen och det kan behövas tas i små bitar, beroende på var varje enskild individ står i sig själv.
|
| Inlägg #7: Postat: 2010-07-23 14:43:00 | |
|
Inger Olsson |
Filosofiskt är det hart när omöjligt att ändra/förändra h e l a oss pga vår "historia"! Därav individproblem med att försöka få bort 1 stycken fördom. Det kräver ju ett arbete på andra fördomar o c k s å, då våra värderingar ligger liksom "packade" i våra hjärnor. För att bryta en attityd kommer andra med "på köpet". Vilka jag inte klarar av just nu eller vill ens förändra! Komplicerat. Gäller att v e t a vad man verkligen vill! "Utbränningssyndrom" tror jag givetvis att man kan komma åt. /// Kan berätta för dig att på våldtäktscentrum i Sthm finns bara snacketerapi, vilket inte hjälper så bra. Finns heller inte adekvat hjälp för svårt traumatiska flyktingar, vars lidanden sitter konstant i kroppen. I Sverige lever vi kvar i gammalt skit. Ett kulturarv som delar på kropp och hjärna. Men i hjärnforskningen separerar man inte. Kan det bero på att det i n t e finns feministisk styrning inom den vetenskapen?
|
| Inlägg #8: Postat: 2010-07-23 15:05:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson #7 Jag pratar inte om att aktivt förändra någonting. Jag pratar om acceptans för den inre rörelsen. Kämpar vi för en förändring inuti så visar vi ett motstånd mot det som är, det blir alltså motsatsen till acceptans. Mycket "snackterapi" handlar om att prata runt om saker, det kan uppstå en distans läs gärna Alice Miller för mer om detta och intellektualisering som görs utifrån motstånd mot den inre upplevelsen vilket kan göra så att det vi försöker förändra i själva verket håller sig kvar starkare. När vi försöker förändra ett inre lidande utifrån att vi inte accepterar att det lidande händer just nu, så fungerar det mindre bra jämfört med att släppa taget om motståndet mot vår inre upplevelse och då kan förändringen uppstå. När vi aktivt försöker förändra utifrån ett motstånd till det som är inuti, så spänner vi kroppen och vi orsakar stress i nervsystemet. Att släppa taget är alltså en motsatt rörelse, och kan upplevas som svårare därför att det innebär mindre kontroll och vi människor gillar ofta att ha kontroll. Så det jag säger är - en förändring av vår inre upplevelse förutsätter en acceptans av att den finns där. Det handlar om att se symbolen av ett inre rum där tankar och känslor händer i rummet och där vi tillåter det att hända. Vi är inte innehållet i rummet, vi är golvet, väggarna och taket men vi är inte innehållet. Att låta det hända i rummet utan att förstora eller förminska det, att neutralt betrakta det genom att släppa taget om identifikationen med det - då ger vi det en möjlighet att förändras, för då ger vi det en möjlighet att hämtas hem. Att hoppa ur upplevelsen till betraktaren och hitta jaget under ytan av tankar och känslor. När detta är funnet, så kan det utforskas. Men för många kan det vara mindre lätt, ta lång tid, att släppa taget på just det här sättet. Lyckas man, så kan det innebära en befrielse. Och den som lyckas med detta är fortfarande sig själv, med sina minnen och sin historia, men de kan upplevas på ett annat, mer fridfullt, sätt och det kan finnas mer närvaro i nuet.
|
| Inlägg #9: Postat: 2010-07-23 16:41:00 | |
|
Inger Olsson |
Mabo: svårt när man inte får konkreta exempel, men att jobba MED ist för att kämpa EMOT borde ju vara självklart, men det är det inte. Våra direkta kunskaper om kroppen är pissdåliga och kostar därför den offentliga sektorn också onödiga pengar. /// Likväl som det finns grader i helvetet finns det variablar av frid i "himmelen" ;-/// Alice Miller översattes och kom på 80-talet. Hon stoppades snabbt, då hon var ett konkret hot mot feministisk rörelse. Å andra sidan är A M en av dem som avslöjade psykoanalysens grundidé som falsk. D v s den stöds inte på "fria fantasier" utan på låsta teorier. Hennes djupgranskningar/intervjuer av extremt "tunga" sociopater är oerhört intressanta. Även Adolf Hitler satte hon under lupp och det blev visst teater...
|
| Inlägg #10: Postat: 2010-07-23 17:23:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson - I grunden handlar det om att titta på vad som händer inuti just i stunden och separera tankar, känslor och ens längtan. Vanligt bland människor är uttrycka tankar som känslor, även strategier som känslor. strategi är en metod för att uppnå en känsla / fylla en längtan. Det handlar också om att identifiera råfaktan, det som konkret händer istället för det vi tror om det som händer eller hänt. För oss människor är det väldigt lätt att ha tankar och berättelser om vad andra upplever i sig eller varför de gör si eller så, att beteende x innebär y. "Du älskar inte mig för du säger det aldrig!" "Men jag fixade ju hyllan där hemma och jag hämtade barnen i skolan och jag diskade i går, du märker ju inte hur mycket jag älskar dig". Här har vi ett missförstånd mellan två för de uttrycker kärlek på olika sätt och därför missar de varandra. Att se råfaktan är att se till rent konkret det vi kan veta, för resten är tankar och berättelser. När allt detta är identifierat i en situation eller händelse, så är nästa steg - kan jag acceptera att jag upplever detta inom mig, eller kan jag inte acceptera det? Om jag kan acceptera det, gå vidare till att betrakta vad som händer inuti just nu det kan vara tankar, känslor, sinnesförnimmelser. Om jag inte kan acceptera det, kan jag acceptera att jag inte kan acceptera det? Dvs, är det Ok för mig att jag känner motstånd mot att känna det jag känner. eller motstånd mot att uppleva det jag upplever? Om detta är Ok, gå vidare till att betrakta. Här blir även motståndet okej. Det kan vara en hjälp att för sig själv eller för en annan att beskriva upplevelsen i detalj. Om det är en känsla - har den en färg? har den en struktur, fast eller hård eller lös? Rör den på sig eller är stilla? För att göra det mer konkret och betraktelsen tydligare.
Innan vi hoppar ner i "hål", så har vi ofta väldigt mycket tankar om det. Vi vill inte röra vid det därför att vi har en tanke om att det är för jobbigt. Och "doppar vi tårna" i det så är det lätt att säga "Aj" och dra upp foten igen. Lyckas vi komma ner i hålet och betrakta det som händer där, låta det upplevas inuti som det upplevs, så börjar resan att släppa taget om det genom att vi möter det. Genom att utforska hålet och tillåta sig att uppleva det, så kan det hända att vi uppler det som mindre farligt eller skrämmande än våra tankar gjorde om det innan vi klev ner i det. När vi utforskar hålen så kan det hända att vi "hämtar hem" det. Nyckeln är att komma över motståndet mot att utforska hålet, och sen när vi är i det - vad händer, vad är sant här, vad upplevs, hur ser det ut, har det en form, färg? Ock - kan jag tillåta mig själv att uppleva det som jag upplever i mig just nu? Om jag inte kan tillåta det, kan jag tillåta mig själv att uppleva motståndet? För varje gång vi gör detta blir det lättare. Det kan hända att det tas stora steg, det kan hända att stegen är små. Det sker som det sker, men när vi kan tillåta oss att uppleva det vi upplever så släpper vi motståndet mot det - även släpper motståndet mot motståndet. Och förr eller senare landar vi i en djupare nivå av oss själva där vi accepterar rörelsen inuti oss vilket kan göra vår upplevelse mer fridfull än innan denna resa började. Ibland går det fort, det kan också ta många år. Det är helt olika från individ till individ. |
| Inlägg #11: Postat: 2010-07-23 18:57:00 | |
|
Inger Olsson |
#10 Goda råd är dyra och ingen vill ha dem? Tror att människan VILL göra sina misstag också. Ty däri ligger erfarenheterna. Du tar ju inledningsvis upp detta med kommunikation och visst är det känt att kvinnan kommer hem och är jättetrött, klagar om "det hele". Mannen tolkar nu det som att "något" måste lösas... ;- Skruven eller vad? Kvinnor och män är olika beroende på funktioner. Även sinnena är olika starka hos könen. Det ligger faktiskt mer arbete för henne i att knyta till sig honom - än tvärtom. Fråga din vegohund. Om det är en hona alltså...;- Du måste bara skriva om vovven! Jag har a l d r i g lyckats få en hund att frivilligt passera kaninlortar eller annat "kadavrigt" i naturen. Mabo, varsågod! Skriv ;-
|
| Inlägg #12: Postat: 2010-07-23 19:18:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson: Tja, jag skrev min artikel gratis och gjorde en ansats att besvara dina frågeställningar, vilket jag också gjorde gratis. Så dyrt vet jag inte om man kan kalla det. : Det jag skrev fungerar mot panikångest exempelvis, för att ta ett exempel. Vi människor gör saker hela tiden. Huruvida det är "misstag" eller inte är mer en intellektuell konstruktion där vi jämför vårt resultat i förhållande till önskat utfall, men visst är det så att vi lär oss av våra erfarenheter - om än i olika grad. Ett förhållningssätt är att det finns inga misstag, bara respons att lära oss av. Det finns människor som önskar sig en form av verktyg för att hantera sin vardagsverklighet och både uppleva mer av sig själva samtidigt som ett minskat lidande. I den teknik som jag beskrev finns egentligen inget görande mer än att acceptera det som händer och upplevs inuti, även motståndet mot det som händer och upplevs. I detta så kan människor hitta sin egen medvetenhet och därmed sin egen väg, sina egna råd - genom att deras inre och deras verklighet blir mer tydligt. När vi har mött ett hål, och "hämtat hem" det - så fylls vi av en essenskvalitet, det är en form av glädje - frid - skönt varande-typ. I det tillståndet, varandet i den egna sanna essensen, så kommer inspiration igenom och detta leder till aktivitet, görande och manifestering i det yttre fysiska. Genom att lyssna inåt, acceptera vår inre upplevelse som den är, möta "hålet" inuti, så når vi mer av inre frid, glädje och inspiration som leder till aktivitet. En aktivitet från inspiration och glädje, istället för efter en tankekonstruktion eller ego. Jag ser det som att livet tillåts komma igen människan och skapa. Min hund kanske jag skriver något om vid något tillfälle, men det är inget som jag känner att jag kommer göra just nu iaf. I framtiden, vem vet. När det gäller vilka sinnen som är starka så säger jag att det är individuellt, men visst finns det normer i samhället här och jag tror det är mer så att det finns de som vill vara som normen även fast de egentligen kanske inte är det. Själv är jag icke-normativ på många sätt. Jag kan tugga och gå samtidigt. : Manligt och kvinnligt är stora frågor och det kanske jag skriver om vid ett senare tillfälle.
|
| Inlägg #13: Postat: 2010-07-23 19:20:00 | |
|
raphaelmabo |
"There are no mistakes, only feedback". :
|
| Inlägg #14: Postat: 2010-07-23 19:42:00 | |
|
Inger Olsson |
Tja, "Goda råd är dyra" är ett gammalt ordspråk. Jag lade till av erfarenhet "och ingen vill ha dem?" ;- Eftersom jag gick min egen väg är det inte så mycket som har bitit på mig. ///Jag ska gärna läsa om din syn på manligt och kvinnligt. Och sinnena är viktigare och skiljer sig åt - än vad du kanske tror idag ;- Jag diggar optimala konkreta tips. Absolut. Även om vovvar. ;- Visst har du rätt på många sätt. Jag bara undrar hur du går tillväga konkret terapeutiskt; panic-disorder är ju en "tung" psykiatrisk diagnos. KBT? Andra vägar att hjälpa till medvetengöra av tankemönster?
|
| Inlägg #15: Postat: 2010-07-23 19:43:00 | |
|
Inger Olsson |
#14 är till #13 Mabo.
|
| Inlägg #16: Postat: 2010-07-23 20:43:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson #14 - jag var konkret så din fråga är redan besvarad. : Jag beskrev grundformen eller grundtekniken och jag har inte så mycket att tillägga till det mer än att det handlar om att ge neutral och betraktande uppmärksamhet till upplevelsen och att det är avslappnande, gör det mindre "farligt", att beskriva som färg, form, struktur och inre rörelse, och sedan tillåta upplevelsen eller tillåta motståndet till upplevelsen. Första steget är att släppa "ångesten för ångesten", genom att utforska upplevelsen på det här sättet så blir den mindre "farlig" sinnet och kroppen slappnar av och man "landar" mer i kroppen, upplever mer kroppsnärvaro, mer närvaro i nuet, och man sitter mindre fast i tankarna - tankarna kan få hållas på i bakgrunden utan att uppmärksamheten ligger där. Det blir lite mer för varje gång.
Detta är inte terapi. Traditionell terapi handlar om att terapeuten fixar, löser något. Här är det ingen som fixar någonting. Det är ett utforskande av den inre verkligheten och att tillåta det som händer inuti att hända, och då kan det hända och upplevas mindre dramatiskt än om vi har motstånd mot det som "ångest för ångest". Detta går att göra två och två. En som upplever och beskriver, och en som ställer frågor om vad som händer inuti och om detta kan tillåtas hända. Den här personen behöver kunna lyssna med full närvaro håll ögonkontakt! och att ställa frågor utifrån nyfikenhet om vad som händer, men utan idén om att fixa någonting eller åstadkomma något. Finns energin av att "nu ska något särskilt något hända" eller "prataren måste si eller så", så blir detta ett motstånd och då fungerar det inte. Så det gäller att lyssna och fråga "Vad händer i dig just nu?", "Har upplevelsen en färg, form, struktur eller rörelse?", "Kan du tillåta det att hända i dig?" "Kan du ge uppmärksamhet till det nu?" "Vad händer i dig nu?" - och att göra detta utan sin egen agenda, sin egen historia eller bakgrund eller erfarenhet. Lyssnaren behöver vara neutralt närvarande i inkännande, kärlek och med fullt fokus på den som lyssnas på. Det kan fodras en hel del träning för att vara där. Om upplevaren finner sin essenskvalitet - avslappning, glädje, en skön känsla typ - så kan en fråga vara "När du nu tittar tillbaka på det du börjande med, utifrån där du är just nu, är det något du vill göra och isåfall vad?" "Och när vill du göra det?". Upplevaren har alla svar inom sig. Lyssnaren erbjuder en möjlighet för det att komma fram. Det kan vara som en meditation som delas av två människor, en som upplever och en som lyssnar, speglar tillbaks och ställer öppna frågor. Behövs det här? Det får varje person avgöra själv, men min upplevelse är att människor behöver lyssnas på på riktigt för det är ovanligt i samhället. Att någon lyssnar utan att komma med sig själv i lyssnandet, utan att ge massa råd utifrån sin egen historia och berättelse, utan att lägga sig i egentligen. Total närvaro, utifrån kärlek, i nuet och följa upplevaren och spegla upplevaren för att göra det mer verkligt. Spegling kan vara att upprepa det upplevaren säger, med samma ord och på samma sätt. Även spegla kroppsliga uttryck för att medvetandegöra upplevaren för sig själv. Så det gäller att man kommer ihåg exakt det som sägs och att man kan säga det tillbaks utan att använda sina egna ord. Det kan vara rätt spännande. Detta kan också kombineras med annat. Jag är personligen mer intresserad av NLP än KBT. KBT är inspirerad av en del i NLP. |
| Inlägg #17: Postat: 2010-07-23 21:02:00 | |
|
raphaelmabo |
Grejen är ju också att när vi upplever att "hålet", eller "problemet", inte är så "farligt" att utforska, så kan det börja sjunka undan. Kroppen och sinnet får ett nytt förhållningssätt, eller egentligen är det ju i sinnet som det händer men sinnet påverkar kroppen. I mystiska traditioner talar man om att "expandera mellanrummet" och det är i praktiken det som händer, expansionen av mellanrummet mellan tankarna.
Detta med att separera tanke, känsla, strategi - etc, och kommunicera utifrån eget ansvar "När du gör si så upplever jag i mig detta". Det är inspirerat från Non-violent-communication, av Marshall B Rosenberg och han i sin tur har ju plockat lite bitar här och där från olika traditioner. |
| Inlägg #18: Postat: 2010-07-23 21:42:00 | |
|
Inger Olsson |
#16 Givetvis förutsätts dialog i ett medvetengöra. Att vara i tid och rum är ett måste när man följer någon annans inre resa. Det jag undrar över hur pass mycket fysisk närvaro som ges i den grundteknik som du använder vid panikattacker. Änvänder du/ni konkreta andnings- och kroppsövningar? Än idag ges inte avslappning till patienter med just diagnos panic disorder inom psykiatrin. Just därför att man anser att ångesten förstärks hos dessa patienter.
|
| Inlägg #19: Postat: 2010-07-23 21:55:00 | |
|
Inger Olsson |
forts/ kan väl köpa din förklaring "Det kan vara som en meditation som delas av två människor, en som upplever och en som lyssnar, speglar tillbaks och ställer öppna frågor." Men som jag ser det, av erfarenhet med människor med den typen av diagnoser, så är det svårt, för dem, att nå dit till den ron som, trots allt, förutsätter en meditativ dialog? Förstår du mig? Används en ögonteknik, pendelförande, i vissa svåra ångesttillstånd... Men jag kan mycket tänka mig att din metod är bra i vissa lägen. I synnerhet om miljön runtom också är meditativ! Absolut!
|
| Inlägg #20: Postat: 2010-07-23 22:29:00 | |
|
raphaelmabo |
Olsson - nej, ingen speciell ögonteknik eller pendelförande. Utan det jag skrev "Vad händer i dig nu?" "Jag är rädd" "Sitter den i hela kroppen eller i någon särskild del?" "I magen och huvudet" "Magen och huvudet. Är det Ok att välja ut en av dem att utforska närmare och vad isåfall?" "Huvudet." "Och hur upplever du huvudet?" "Som ett hårt band" "Som ett hårt band. Kan du beskriva det mer, färg, form struktur?" "Metall, gråsvart" "Finns det en rörelse i det?" "Ja, hårt, snabbt, som rörliga nålar" "Jag förstår. Hårt, snabbt, som rörliga nålar. Kan du tillåta denna upplevelse i dig just nu?" "Nej, jag vill inte ha den." "Är det okej för dig att du inte vill ha upplevelsen?" "Ja". "Är det Ok för dig att ge uppmärksamhet till den här upplevelsen nu?" "Ja". "Och vad upplever du nu?" "Det förändras". "På en skala mellan 1 - 10 och det var 10 när vi började, hur är det nu?" "Kanske en 7:a" "Okej, kanske en 7:a." "Ja." "Är det Ok för dig att den förändringen händer?" "Ja." "Och hur upplever du när du säger det?" "Känns lugnare" "Lugnare. Är det ok för dig?" "Ja"... och så vidare.
Lyssnaren befinner sig i ett avslappnat lugnt tillstånd och pratar långsamt. Den enda ögonteknik är att ögonkontakten hålls under hela resan. Om upplevaren bryter ögonkontakten, vilket kan hända, så bryter aldrig lyssnaren ögonkontakten. Lyssnaren har hela tiden fullständig uppmärksamhet på upplevaren, inget annat existerar för lyssnaren än upplevaren. Jag vet de som var i attack i början av resan, och de som var väldigt rädda för attack under resan, men under resan hände den inte. Efter resan - lugnare, mer närvaro i kroppen, lugnare i hjärtat, mindre rädsla och mindre "ångest för ångest". Nyckeln för lyssnaren är att inte försöka få upplevaren någonstans, eftersom detta innebär ett motstånd mot där upplevaren befinner sig. Lyssnaren måste fullt ut acceptera upplevarens tillstånd och upplevelse, utan något försök att fixa något och utan något försök att ändra på något. Det är det svåra för upplevaren, att inte lägga sig i - alltså att inte vara terapeutiskt. För om lyssnaren visar motstånd mot där upplevaren är, som en vilja att upplevaren ska uppleva något annat än det som upplevs, att upplevaren ska tas någon annanstans än upplevaren går, det hämmar resan. Lyssnaren måste vara i total acceptans för att upplevaren ska kunna vara i total accceptans också. Det är nyckeln och det är det svåra som kräver mycket träning. |
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.