Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Olsson #14 - jag var konkret så din fråga är redan besvarad. : Jag beskrev grundformen eller grundtekniken och jag har inte så mycket att tillägga till det mer än att det handlar om att ge neutral och betraktande uppmärksamhet till upplevelsen och att det är avslappnande, gör det mindre "farligt", att beskriva som färg, form, struktur och inre rörelse, och sedan tillåta upplevelsen eller tillåta motståndet till upplevelsen. Första steget är att släppa "ångesten för ångesten", genom att utforska upplevelsen på det här sättet så blir den mindre "farlig" sinnet och kroppen slappnar av och man "landar" mer i kroppen, upplever mer kroppsnärvaro, mer närvaro i nuet, och man sitter mindre fast i tankarna - tankarna kan få hållas på i bakgrunden utan att uppmärksamheten ligger där. Det blir lite mer för varje gång. Detta är inte terapi. Traditionell terapi handlar om att terapeuten fixar, löser något. Här är det ingen som fixar någonting. Det är ett utforskande av den inre verkligheten och att tillåta det som händer inuti att hända, och då kan det hända och upplevas mindre dramatiskt än om vi har motstånd mot det som "ångest för ångest". Detta går att göra två och två. En som upplever och beskriver, och en som ställer frågor om vad som händer inuti och om detta kan tillåtas hända. Den här personen behöver kunna lyssna med full närvaro håll ögonkontakt! och att ställa frågor utifrån nyfikenhet om vad som händer, men utan idén om att fixa någonting eller åstadkomma något. Finns energin av att "nu ska något särskilt något hända" eller "prataren måste si eller så", så blir detta ett motstånd och då fungerar det inte. Så det gäller att lyssna och fråga "Vad händer i dig just nu?", "Har upplevelsen en färg, form, struktur eller rörelse?", "Kan du tillåta det att hända i dig?" "Kan du ge uppmärksamhet till det nu?" "Vad händer i dig nu?" - och att göra detta utan sin egen agenda, sin egen historia eller bakgrund eller erfarenhet. Lyssnaren behöver vara neutralt närvarande i inkännande, kärlek och med fullt fokus på den som lyssnas på. Det kan fodras en hel del träning för att vara där. Om upplevaren finner sin essenskvalitet - avslappning, glädje, en skön känsla typ - så kan en fråga vara "När du nu tittar tillbaka på det du börjande med, utifrån där du är just nu, är det något du vill göra och isåfall vad?" "Och när vill du göra det?". Upplevaren har alla svar inom sig. Lyssnaren erbjuder en möjlighet för det att komma fram. Det kan vara som en meditation som delas av två människor, en som upplever och en som lyssnar, speglar tillbaks och ställer öppna frågor. Behövs det här? Det får varje person avgöra själv, men min upplevelse är att människor behöver lyssnas på på riktigt för det är ovanligt i samhället. Att någon lyssnar utan att komma med sig själv i lyssnandet, utan att ge massa råd utifrån sin egen historia och berättelse, utan att lägga sig i egentligen. Total närvaro, utifrån kärlek, i nuet och följa upplevaren och spegla upplevaren för att göra det mer verkligt. Spegling kan vara att upprepa det upplevaren säger, med samma ord och på samma sätt. Även spegla kroppsliga uttryck för att medvetandegöra upplevaren för sig själv. Så det gäller att man kommer ihåg exakt det som sägs och att man kan säga det tillbaks utan att använda sina egna ord. Det kan vara rätt spännande. Detta kan också kombineras med annat. Jag är personligen mer intresserad av NLP än KBT. KBT är inspirerad av en del i NLP.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?