Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Olsson - nej, ingen speciell ögonteknik eller pendelförande. Utan det jag skrev "Vad händer i dig nu?" "Jag är rädd" "Sitter den i hela kroppen eller i någon särskild del?" "I magen och huvudet" "Magen och huvudet. Är det Ok att välja ut en av dem att utforska närmare och vad isåfall?" "Huvudet." "Och hur upplever du huvudet?" "Som ett hårt band" "Som ett hårt band. Kan du beskriva det mer, färg, form struktur?" "Metall, gråsvart" "Finns det en rörelse i det?" "Ja, hårt, snabbt, som rörliga nålar" "Jag förstår. Hårt, snabbt, som rörliga nålar. Kan du tillåta denna upplevelse i dig just nu?" "Nej, jag vill inte ha den." "Är det okej för dig att du inte vill ha upplevelsen?" "Ja". "Är det Ok för dig att ge uppmärksamhet till den här upplevelsen nu?" "Ja". "Och vad upplever du nu?" "Det förändras". "På en skala mellan 1 - 10 och det var 10 när vi började, hur är det nu?" "Kanske en 7:a" "Okej, kanske en 7:a." "Ja." "Är det Ok för dig att den förändringen händer?" "Ja." "Och hur upplever du när du säger det?" "Känns lugnare" "Lugnare. Är det ok för dig?" "Ja"... och så vidare. Lyssnaren befinner sig i ett avslappnat lugnt tillstånd och pratar långsamt. Den enda ögonteknik är att ögonkontakten hålls under hela resan. Om upplevaren bryter ögonkontakten, vilket kan hända, så bryter aldrig lyssnaren ögonkontakten. Lyssnaren har hela tiden fullständig uppmärksamhet på upplevaren, inget annat existerar för lyssnaren än upplevaren. Jag vet de som var i attack i början av resan, och de som var väldigt rädda för attack under resan, men under resan hände den inte. Efter resan - lugnare, mer närvaro i kroppen, lugnare i hjärtat, mindre rädsla och mindre "ångest för ångest". Nyckeln för lyssnaren är att inte försöka få upplevaren någonstans, eftersom detta innebär ett motstånd mot där upplevaren befinner sig. Lyssnaren måste fullt ut acceptera upplevarens tillstånd och upplevelse, utan något försök att fixa något och utan något försök att ändra på något. Det är det svåra för upplevaren, att inte lägga sig i - alltså att inte vara terapeutiskt. För om lyssnaren visar motstånd mot där upplevaren är, som en vilja att upplevaren ska uppleva något annat än det som upplevs, att upplevaren ska tas någon annanstans än upplevaren går, det hämmar resan. Lyssnaren måste vara i total acceptans för att upplevaren ska kunna vara i total accceptans också. Det är nyckeln och det är det svåra som kräver mycket träning.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?