Det är i dig det händer

Showing page 4 of 13: 1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13
Inlägg #61: Postat: 2010-07-27 14:49:00
Pia I
Att förhålla sig till utvecklingen, den tekniska, den ekonomiska och den kulturella bl. andra, är ett sätt att se på tillvaron. Hjulet går runt med minsta möjliga motstånd. Vad som sker, det sker.
På arbetsplatsen har man behov av samarbete. Det är självklart. Men annorstädes, kan man göra lite som man vill.
Vårt arbetsliv, är egentligen ett enda stort kollektiv och där vi tillbringar mest tid i våra liv. Kanske vårt kollektiva liv på dagarna, är det som räknas egentligen? Personligen föredrar jag att se mitt arbete som vila och vilan som arbete.Eller vice versa.
Inlägg #62: Postat: 2010-07-27 14:54:00
Pia I
Appropå Wayne Dyer vill jag säga, att han har förändrats genom åren, varefter han tagit åt sig den österländska filosofin av olika slag.
Man kan inte läsa en bok av Wayne Dyer och omedelbart förklara hur man ska göra. Teser måste provas i det verkliga livet, så det är en process över många år, att ta till sig ettkanske nytt beteendemönster, som förbättrar ens eget liv, förhoppningsvis.
Inlägg #63: Postat: 2010-07-27 19:14:00
Nettan999
#62. Pia I. Naturligtvis utvecklas Dr. Wayne Dyer som de flesta andra som är andliga. Det vore konstigt annars. Klart att man måste prova vad som passar best för en själv. Sedan tror jag det är att generalisera att det är ett Österländskt tänkande specifikt. Att fjärran östen var de som vi uppfattade var först med detta tänkande är en sak men jag är i alla fall helt övertygad om att det är att leva här och nu som räknas. Det är universella lagar, ej Österländska. Universella lagar kallas även attraktionslagen Länk: people.dsv.su.se
Du slutar inlägg #61 ”VAD ÄR DET SOM RÄKNAS EGENTLIGEN?”. Det som räknas är att leva för det är vad livet går ut på, att ha balans i tillvaron. Varje minut räknas oavsett Du är på arbetet eller ej. Oavsett Du är på arbetet, på väg hem eller från arbetet eller hemma. Lev här och nu oavsett vart du är.
Inlägg #64: Postat: 2010-07-27 22:40:00
Pia I
Tack för dina vänliga förklaringar, Nettan!Jag önskar dig all lycka.
Inlägg #65: Postat: 2010-07-27 22:51:00
Pia I
#62
PS Sen menar jag inte att man ska prova vad som är "rätt för en själv", utan vad som har sanningshalt i verkliga livet. Det är skillnad på egna uträkningar och beprövade sanningar.DS
Inlägg #66: Postat: 2010-07-27 22:52:00
Nettan999
Tack Pia! Önskar Dig detsamma.
Inlägg #67: Postat: 2010-07-28 15:11:00
Inger Olsson
Mabo: Den ö p p e n h e t som du beskriver i #58 är intressant. Vidare, du skriver: "Man tittar alltså på rörelsen som redan finns där i nuet." Det där är något jag är väl införstådd med. Inom målandet sysslar jag med just det och i nutid. Rörelsen är också utmärkande i alla konstarter. /// Dina och mina åsikter skiljer sig starkt på hur vi beskriver den med panikångest och depression,vilket också leder till idén om hur m ö t a/bota/behandla för lyssnaren/iakttagaren/kännaren/tänkaren... O s v. Min erfarenhet är att det tyvärr också handlar om mycket allvarliga, i vissa fall, h o t a n d e livstillstånd. Till skillnad vad du anser om dessa tillstånd i #57. Men, jag är övertygad om att ett dynamiskt synsätt på människan kommer allt mer.
Inlägg #68: Postat: 2010-07-28 15:16:00
Inger Olsson
#60 Pia: Varje tonåring ÄR andlig i sitt sökande och medvetengöra om livets och dödens mening, men normer är annat. Lagstiftning också.
Inlägg #69: Postat: 2010-07-28 15:44:00
Nettan999
#65. Pia. Jag tror jag uppfattat Dig rätt och att inte menar att man ska prova vad som är "rätt för en själv". Det är ju hur Du resonerar och det är ju även utifrån detta Du skriver. Jag tycker det är varje vuxen persons ansvar att få våra barn och ungdomar att tänka självständigt och ifrågasätta vad som innebär sanningshalten för dem själva. Och visst är det skillnad på egna uträkningar och beprövade sanningar. Det säger jag inte emot, däremot anser jag det är viktigt att få våra barn att dra sina egna slutsatser utefter deras värderingar för JUST VÄRDERINGAR är något vi ska lära våra barn. För mig är det viktigt att barnen får lära sig att ifrågasätta sig själva och vad som verkligen är viktigt för dem. Det är inte något jag ska tala om för dem utan hoppas att jag lärt mina barn att bli självständiga individer med respekt och ödmjukhet för allt levande. Jag vill ha självständiga barn som är trygga i sig själva genom att veta vart de står.
Inlägg #70: Postat: 2010-07-28 16:03:00
raphaelmabo
Olsson - självfallet är de tillstånd du beskriver allvarliga och jag har ingenstans skrivit att de inte är det, så jag förstår inte alls vad du menar med att vi skulle skilja oss åt där. Däremot skiljer vi oss i upplevelsen av resultatet av att svara på frågan "Vad händer nu?" och det neutrala tillåtandet och därmed acceptansen av den inre rörelsen i nuet där min erfarenhet är en avdramatisering när vi går in i upplevelsen av betraktande vilket innebär en förändring när det sker utan idé, utan önskan, utan analys, utan åsikt om bra, dåligt, gott, ont, prestation, krav och motstånd mot det som finns inuti. Nå, för mer om detta hänvisar jag vidare till de inspirationskällor som jag angav i ett tidigare inlägg i frågan. Jag avslutar med ett enkelt citat - "What is, is. What aint, aint."
Inlägg #71: Postat: 2010-07-28 16:08:00
raphaelmabo
Jag rekommenderar även Inger Edelfeldts bok "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor" som även innehåller hennes resa som Zen-coach. Här finns en intervju med henne - Länk: dn.se
Inlägg #72: Postat: 2010-07-28 16:27:00
Inger Olsson
#71 Men Inger Edelfeldt är ju en av dem FÅ som har fått kroppsterapi i Sverige av l e g i ti m e r a d behandlare! I grunden är det en leg. sjukgymnast, som har "uppdaterat" sig. Det är inte vem som helst som kan och bör syssla med sådant här. Tycker att du gör det lite för enkelt för dig ang. panic disorder och endogena depressioner i #57. Dessa är allvarliga sjukdomar. Alternativa idémetoder, som du förespråkar och som inte kräver legitimerad utbildning, är jag därför tveksam till.
Inlägg #73: Postat: 2010-07-28 16:42:00
raphaelmabo
Olsson - om du läser hennes bok så förstår du att det är Zen-coaching som bokens titel syftar på. I Zen-coaching fann hon möjligheten att "älska sina värsta känslor". Hon har varit en sökare och provat på olika saker. Jag rekommenderar hennes bok. Och som jag har skrivit flera gånger så är det förhållningssätt som jag beskriver ingen behandling och därför blir det ju lite tokigt när du sätter en icke-behandlingsmetod i kontrast till behandlingsmetoder. Det är sant att icke-behandlingsmetoder inte kräver legitimerad utbildning och jag förstår inte heller varför som de skulle kräva det eftersom det inte är frågan om någon behandling. En frisör kan fråga sin kund "Vad händer nu?", en taxichaufför kan fråga sina passagerare "Vad händer nu?", bästa vännen kan fråga "Vad händer nu?". Är detta behandlingar? Nej, säger jag. För att det ska vara en behandling så förutsätts det en idé om att x ska behandlas, att x ska fixas, att x ska tas hand om. Och i det jag skriver om och om igen så skriver jag ju att en sådan idé inte finns, för om den skulle finnas så vore det ett motstånd mot det som är. Om det vore en behandling så skulle det vara ett motstånd mot det som händer inuti i nuet. Så det är ingen behandling och det kan inte vara någon behandling. Däremot kan det ha en positiv effekt, det är mycket som kan ha en positiv effekt utan att det är en behandling. Människor kan uppleva musik positivt och skönt, utan att det finns någon idé om att de går i behandling eller terapi när de lyssnar på en skiva - exempelvis. Så att det kan ha en positiv effekt innebär inte automatiskt att det har skett en behandling. En behandling förutsätter en idé om att något behandlas, en överenskommelse att det är terapi som sker, att en terapeutiskt metod används. Och det jag skriver om är inte terapi och fortfarande inte terapi och fortfarande inte behandling för det finns ingen sådan idé vilket jag redan har skrivit flera gånger. Det är fel av dig att kalla det för behandling för då kan ju vad som helst kallas för behandling och terapi, och det håller jag inte med om.
Det är uppenbart för mig att du inte läser mina inlägg eller inte förstår dem när du har missat detta centrala tema, vilket är själva grunden i det jag skriver.
Inlägg #74: Postat: 2010-07-28 16:45:00
raphaelmabo
I intervjun jag länkar till står det:
"Idén till boken fick hon efter att ha gått en kort utbildning för två år sedan i en metod eller ett förhållningssätt, som är det uttryck Inger Edelfeldt vill använda som kallas zen coaching, och som bland annat bygger på mindfulness och icke-våldskommunikation.

– Jag mötte en syn på negativa känslor som för mig var ny och mycket befriande. Den gav ny livsinspiration."
/.../
Zen coaching, som Inger Edelfeldt så småningom hittade fram till, är en nyutvecklad metod, eller ett förhållningssätt, som bland annat bygger på acceptans, avslappning och insikt i den positiva intentionen bakom obehagliga, ”värsta” känslor. Genom medveten närvaro ska man, enligt förespråkarna, kunna luckra upp gamla tankemönster och få mer energi och livsglädje. Det gäller att acceptera sina värsta känslor i stället för att försöka få bort dem.

Vilka är då de ”värsta” känslorna?
– Stark ilska, skam, skuld, sadistiskt förakt, avstängdhet, tvångsbeteende, rädsla, övergivenhet. Ungefär så såg min lista ut. Om vi vågar känna efter kan vi finna de autentiska behov som finns bakom känslorna. Då kan de bli nycklar till en skatt i vårt inre, en gåva som kan ge ny mening i stället för att förlama oss. Så finns bakom till exempel hat ofta sorg och längtan. Det här förhållningssättet kan innebära en enorm lättnad och läkning, och att man får en större tillit till sig själv och livet."
Inlägg #75: Postat: 2010-07-28 17:02:00
raphaelmabo
Olsson - Jag uttrycker min erfarenhet och jag uttrycker den på ett ärligt sätt. Jag gör det varken för att göra något enkelt eller för att göra något svårt. Jag delar med mig av min erfarenhet och den är som jag har beskrivit. I Inger Edelfeldts bok uttrycker hon sin erfarenhet där bland annat ett liknande förhållningsätt finns med och hennes upplevelser och erfarenheter av det. Uppenbarligen så var de positiva effekterna av detta förhållningssätt på hennes liv - inklusive hennes depressioner och ångest - så positiva att hon bestämde sig för att gå en hel utbildning.
Men, det är fortfarande ingen behandling som sker och fortfarande inte terapi. Det förhållningssätt som jag har beskrivit ligger på en annan nivå. Bara för att någon kan ha positiva effekter så blir det inte automatiskt terapi eller en behandlingsmetod - det krävs mer för det än att ställa frågan "Vad händer nu?" och lyssna.
Och viktigt är intentionen. Behandlingar och terapier är massa idéer.
Men visst, om du anser att man måste vara legitimerad för att kunna ställa frågan "Vad händer nu?" så är det en åsikt jag respekterar, även fast det egentligen bara är en öppnare variant på frågan "Hur mår du?" och såvitt jag vet är det tillåtet att fråga människor hur de mår utan att vara legitimerad eller har jag missförstått något?
Inlägg #76: Postat: 2010-07-28 17:14:00
raphaelmabo
Olsson - i sin bok framhäver Inger Edelfeldt det som ett "förhållningsätt" snarare än en "metod" och jag håller med om den beskrivningen. Så det är egentligen ingen metod. En metod förutsätter en struktur och massa idéer om det. Här finns bara en idé - att ställa frågan "Vad händer nu?" och att lyssna. Det finns ingen egentlig definierad struktur. Det är inte som att bestiga ett tåg som har vissa stationer och sedan är man framme vid slutstationen. Det finns ingen slutstation för det finns inget mål. Mål är ju en intention in i framtiden och framtiden har inte hänt än. Det finns bara Nu och det enda som finns Nu är den inre rörelsen. Kroppen som andas, hjärtat som slår, tankar som flyger och far och eventuella andra sinnesförnimmelser. Benen som rör sig eller man sitter still. Upplevelsen av varmt eller kallt. Noteringen av ljudet från en bil som åker förbi. Det händer nu. Är det en metod att vara uppmärksam på det? Om det hade funnits ett mål så hade det varit en metod, för en metod förutsätter att det finns ett mål, en idé om att åstadkomma något.
Här finns ingen sådan idé. Ordbokens definition av metod är "Planmässigt tillvägagångssätt för att uppnå ett visst resultat". Eftersom idén om resultatet saknas och eftersom det även saknas en plan, mer än en fråga och att lyssna, så är det ingen metod. Ordbokens definition av behandling är "Särskild verksamhet som inriktas på något givet". Här finns inget givet, och den enda "inriktning" som finns är frågan "Vad händer nu?" och att lyssna. Finns inget givet, finns inget mål.
Så enligt Svenska Akademiens ordlista så är det jag förhållningsätt jag beskriver varken en metod eller terapi eller behandling.
Inlägg #77: Postat: 2010-07-28 17:26:00
raphaelmabo
Olsson - Du skriver "Alternativa idémetoder, som du förespråkar". Jag förespråkar ingen metod för det jag har beskrivit här är ett förhållningssätt, ingen metod; om vi utgår från den definition som är fastlagd av Svenska Akademien. Du lägger ord i min mun som jag inte har sagt!
Inlägg #78: Postat: 2010-07-28 21:02:00
Inger Olsson
Mabo: dina kommentarer är mer omfattande än din artikel, så jag tänker i n t e sammanfatta vad du har skrivit i dina kommentarer. Det får du själv göra. Men jag tror att du experimenterar en hel del. Kort sagt: jag uppfattar dig inte övertygande, du "hoppar", något osäkert, hit och dit. Märker att du teoretiskt och praktiskt saknar förankring. För lite "kött på benet" för min smak. Lycka till!
Inlägg #79: Postat: 2010-07-28 21:24:00
raphaelmabo
Olsson, det enda jag gör det är att jag ställer frågan "Vad händer nu?" och lyssnar. Om det är att "experimentera" enligt dig så får du givetvis kalla det så. Jag uppfattar det inte som att experimentera att förutsättningslöst vara närvarande i nuet utan en tanke eller motstånd mot att vara någon annanstans. Jag har i varje kommentar utgått från samma förhållningssätt så jag förstår inte vad du menar med "hoppande" och på vilket sätt det skulle vara "osäkert" och "praktiskt sakna förankring" att uttrycka mina praktiska erfarenheter av detta förhållningssätt. Jag upplever att du har mycket idéer och kritiserar ett förhållningssätt där själva idén är att sakna idé, där själva tanken är att sakna tanke, där själva görandet är att släppa görandet, där själva teorin är att släppa teorier och där själva målet är att inte ha något mål. Det blir en paradox, som en zen-buddhistisk kuan eller gåta. Och genom det uppstår närvaro i nuet och det uppstår en möjlighet att verkligen möta sig själv och sin inre sanna essens som får blomma ut. En kuan innebär inte en gåta som hjärnan ska lösa, det är ett förhållningssätt där medvetandet kan nås genom att medvetandegöra nuet bortom intellektets konstruktioner och bortom jagets strävan efter att uppnå något och "vara duktig".
Jag har gett dig länkar till källor som uttrycker detta förhållningssätt mer djupgående och ingående, vilket i sig är en paradox för hur förklarar man en upplevelse som går bortom sinnet? Om vi förklarar det oändliga så gör vi det ändligt och därmed blir det till något annat än det är.
Inlägg #80: Postat: 2010-07-28 23:18:00
Pia I
# 78
Du talar om "din smak" som om den skulle ha någon tyngd i detta ämne.
Jag förstår inte varför Rapahel gör allt för att blidka dig? Det skulle jag aldrig gjort.Du ska lycka till själv, tycker jag!
Showing page 4 of 13: 1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13
Laddar...