Ännu en skolavslutning

Jag minns den 14 Juni 1947 vid middagstiden - jag slutade skolan för alltid - jag kan se mig sjäkv - stående vid bänken - vad vi sjöng minns jag inte - men MIN känsla av att aldrig behöva STAMMA mig igenom flera lektionstimmar - DEN minns jag - som om en sten föll ifrån mig - jag kände mig så lätt - UT härifrån och ALDRIG mer IN - Trauma säger man nuförtiden - ja det var nog ett trauma - men vad jag inte visste då den 14/6-47 - livet skulle bli mera "dra,inte tramatiskt" innan jag kom till insikt om hur det skall levas - men några år senare kom även mitt SOMMARLOV att börja - jag kunde sjunga då - för FULL hals - ÄNTLIGEN !!! - och inte kunde jag tacka SiS för det - bara mig själv - och mitt sunda förnuft!!

#3/ Det var för väl, Janne B, att du gjorde ett lyckat drag - Resultatet har efter vad jag förstått blivit en betydande insats i kommunpolitiken under många år ... Själv var jag tydligen lyckligt lottad som fick en sträng men ändå kärleksfull lärarinna under de känsligaste åren. Sista året fick vi en ung, nyutexaminerad lärare skåning till på köpet Han var tuff och krävande, men jag hade då fått skinn på näsan, så jag klarade mej riktigt bra : Älskade skolan, och hade gärna fortsatt läsa om mina föräldrar bara haft råd - men jag gjorde som mina bröder, vuxenstuderade så fort jag sparat tillräckligt.

Jag har varit på en hel del skolavslutningar genom åren och jag måste säga att de som hållits på skolgården om vädret så tillåtit eller i aulan eller den pyntade gymnastiksalen har varit de i särklass trevligaste. En avslutning jag mins från min barndom i en närbelägen kyrka kommer jag ihåg som den mest opersonliga och obekväma av dem alla. Att ungarna får göra något besök i en kyrka eller en moske har jag inget emot - det kan till och med vara nyttigt att skärskåda de lögnens boningar som fortfarande sprider så mycket villfarelse omkring sej. Det jag verkligen ser som värdefullt för skolavslutningar är att klasserna genom var och en sina bidrag av sångnummer eller andra framträdanden dels förmedlar något vackert och hoppingivande för alla skolkamrater, föräldrar och släkt - men inte minst för de lärare som ser sina små odågor sjunga med sina klara stämmor. All möda med stavning och vildsinta siffror får glöms för ett ögonblick inför den blomstringstid som ska komma och där med finklänningar och vattenkamning av ostyriga kalufser kan den verkliga kärleken ostört få flöda som ett lycka till och ett på återseende och tanken i de små liven - vad vore livet utan sommarlov - och hos föräldrar och lärare - vad vore livet utan ungar...

7/ Det är jätteroligt när det går bra för ens barn. Jag tillbringade lördagen med att besöka min son i hans sommarstuga utanför Falkenberg där vi gratulerade första barnbarnet Anton på hans treårsdag och samtidigt fick en första titt på andra barnbarnet tolv dagar gammal - ett mycket välskapt gossebarn. Än har det ju inte blivit dags för skolavslutning men när tiden kommer skall jag vara där, för jag tycker mycket om skolavslutningar. På onsdag skall jag gå ner till kyrkan och titta på alla barnen från Rottne som har avslutning där. De är så många att man får ta det i två omgångar, men jag tycker det är roligt att se alla ungar och iaktta deras lycka inför sommarlovet. Ja, ja, allting har sin tid. Du har barn i studentåldern och jag väntar på att min "lillscrott" skall bli mamma för första gången beräknat till den 1 juli. Det är faktiskt mer nervöst än en studentexamen.

Leif Arne: Kolmodin var en sympatisk roll:som författare till Den Blomstertid står han högt på min psalmlista.Men i dag ligger nog Idas sommarvisa högst bland de yngre? Astrid Lindgren hade en väldigt spciell talang!

Stackars mig som bara druckit ur Husaby Källa, halvvägs upp på Kinnekulle.Där är vida utsikter över Västergötland fram till Skara Domkyrka.Man kan bli poetisk där också.