Ännu en skolavslutning

Så har det varit skolavslutning ännu en gång. Den lille har gått ut fjärde klass och det sjöngs och spelades i kyrkan. Den var så gott som full av barn, föräldrar och mor/farföräldrar som alla sicksackade mellan regndropparna på väg in till torra kyrkan där levande ljus och nyplockade blommor lyste upp den inneboende känslan av frihet.

När refrängen på “Den blomstertid nu kommer" spelades upp på orgeln blev jag min vana trogen lite tjock i halsen och sjöng med. Jag hade glömt mina läsglasögon hemma men vem behöver dem när man kan sången utantill. När jag lät min blick glida ut över havet av människor gick det upp för mig att denna psalm säkerligen stod på programmet mer för föräldrarnas skull än för barnens. Barnen satt i sina bänkrader och småpratade eller tittade sig omkring. Inte någon sjöng med, medan de vuxna var de som gjorde att orgeln inte spelade solo.

När jag kom hem frågade jag den store som hellre sov än gick på skolavslutning om han hade någon relation till den sången, men han bara suckade och mumlade något ohörbart. När jag berättade för honom att jag och en annan mamma började sjunga med på “Nu grönskar det i dalens famn…" så drog han täcket över huvudet och tyckte jag var dryg när jag utropade medan jag släntrade ner för trappan att ungdomen inte har någon viskultur.

Kanske är det så att inte heller vi brydde oss om dessa sommarsånger när vi var i den åldern, men nu när vi står här med våra barn så kommer känslan av barndomen tillbaka. Sångerna är en länk mellan barndomen och vuxenlivet. Jag vet inte, men det kändes lite som om till och med prästen var lite trött i år.

Även om det öser ner ute, och även om barnen inte verkar bry sig så blir det marängtårta idag för att fira sommarens frihet så som den var då när vi var unga och tyckte att livet varade för evigt!

Av Birgitta Stiefler 11 jun 2010 10:54