Att vara mobbad är ett val

Börjar man kommentera i en tråd så är man SJÄLVKLART MED - annars låter man bli !!

#26/ Bison, du talar som en expert på området! :

#44/ Bison, Ja, jag tror att åren i verkligheten är vad som lär oss allra mest. Med mina 7 decennier har jag också sett en hel del :-

Du har säkert rätt! Jag valde själv at bli dumpad på ett barnhem och visst var det mitt fel att dessa kallades horungar och annat i skolan. Skolagan fanns kvar och det är lätt för en lärare att slå någon som de vet inte har någon vuxen som kan klaga. Jag borde absolut klarat av att fixa en bra forstermamma innanjag började skolan. Rena slarvet alltså. Att jag hade ett röst handikapp och stammade svårt var en liten rolig hobby jag lade mig till med under långa nätter inlåst i fostermammans mörka garderob .Det blev liksom lite mysigare att skrika sönder rösten. Att barnen dansade runt mig ock skrek snälla saker som - När du går hem ska vi ta dig eller - Dra av horungen byxorna var säkert deras försök att få kontakt. Jag får skylla mig själv att jag misstolkade deras välvilliga närmanden. När läraren släpar ett barn genom hela salen i håret blir ju ett godkännande av läraren: - Henne får ni gärna sprak lite på. Men jag kunde ju har rakat av mig håret: urkorkat av mig att behålla det. Att läraren inför hela klasen i 7.an sade att - Ni ska akta er att bli som henne var säkert bara smicker? Han var väl rädd att krakarna som inte nådde min status kunde känna sig knäckta. Att jag skippade skolan under klass 7 var defensivt mitt eget fel. Man måste inte gömma sig för barna våds nämnde på annan ort utan borde sovit i skogen nära sin skola.
Jag erkänner. Mea Culpa

Sunny #47 Jo sorgligt nog ett klipp ur verkligheten för alltför många ungar. Den beredskap mot mobbing som under senare år startat upp i skolorna har betingats av ett stort och under många år eftersatt behov. Och precis som du berättar är det fortfarande så att läraren antingen initierar mobbingen genom okunskap, illvilja eller obefintliga pedagogiska ambitioner - eller faller in i det redan etablerade mönstret. Många ungar kan berätta om riktiga jävlar till lärare - en och annan unge klarar angreppen från både kamrater och lärare genom någon egen livlinestrategi - vanligen handlar det om att någon person ser, förstår och ger barnet kärlek, något som problematiska eller frånvarande föräldrar inte alltid klarar av. Egentligen borde en artikel av detta slag förses med varningstext. Det är ju inte säkert att folk i brådskan har tid att läsa kommentarerna - kanske betygsättningen i vissa fal kan ge en hint om innehållet.

Handlar artikeln eg. om "mobbing" eller handlar det om falsk kontra sann vänskap? Tycker mig finna att Ola beskriver ett tillstånd som är vanligt hos vissa människor, den att "köpa"/"fjäska" sig till "vänner" till v i l k e t pris som helst, för att sen upptäcka att man är ensam! Därav hans beskrivning hur han uppfattar utanförskap: "Men jag tror inte att det skiljer sig så mycket egentligen. Lika lost som man kanske kan känna sig som mobbad, kan man känna sig som icke-mobbad."
En minst sagt sorglig företeelse - som annan konkret mobbing.

forts. Nu har jag läst kommentarerna och kanske bör man tillägga att det på åtminstone forskningsnivå, och därmed litteratur, finns diskussioner om hur olika slags "mobbningar" uppstår. Som i även brott finns alltid någon form av provokation med - sett utifrån gärningsmannens kvinnans perspektiv! Att det sen juridiskt och/eller moraliskt inte håller är en annan sak. Går vi då till barn/ungdomar kan det i vissa fall vara interaktivt när mobbing uppstår. Inget barn föds snusförnuftigt och rationellt, vet exakt vad som ska göras vid rätt tidpunkt och plats. Bara det att vara "social" - vad betyder det för ett barn kontra en vuxen? Min erfarenhet gn åren säger mig att det oftast leder till svåra mobbningstillstånd om barnet, den unga/unge saknar vuxna sociala och empatiska vägvisare. Men artikeln handlar inte konkret om mobbing som jag ser det. Men kan man även "mobba sig själv" gn att ständigt försöka vara någon annan än den man verkligen är - och därför känner utanförskap?

Tack för alla kommentarer, riktigt kul att ni går igång på mina små funderingar.
Jag står helt klart fast vid att man kan välja att inte bli mobbad, Ni får gärna tycka precis vad ni vill:

olatidman #55 Intressant replik och mitt i prick i raden av inlägg. Vidare dialog med vederbörande skribent överflödig...

sunny fri- Det du har varit med om kallar inte jag mobbning, utan mer psykisk och fysisk misshandel. Det låter dock som att du har en del att ta tag i, med tanke på att du blir så upprörd av mina åsikter.