Malmö är en dröm

Ja,jag tror också att Malmö är en dröm!- Min dröm om hur det var på 40-talet när jag gick i Sorgenfriskolan och Möllevångstorget var mitt lördagsnöje - att passa hästar som stod och väntade hela dagen på sina ägare - vattna och fodra dom med morotsblast & annat spill från torget - minns en trädgårdsmästare som bodde i Lantmannagatans förlängning - hans häst var 32 år - gaska maläten - finns kvar för min inre syn efter 70 år - eller den unge lantbrukare från Arrie,som jag hjälpte med försäljningen varje lördag - hans häst hette Stella - jag fck köra den till Arrie på Lördagseftermiddagen - han ville visa sitt nyfödda barn för mig - en flicka - undras hur hennes liv varit - född 1942 - i dag pensionerad antagligen - tänk om hon läser Sourze - känner igen sig - minns hästen - en Fux med vita strumpor - det sägs att nostalgi är en form av sinnesjukdom - men jag känner mig inte tokig - bara drömsk - drömmen om Malmö på 40-talet.

#2 Det har varit likadan med Angered i Göteborg, som det var med Rosengård i Malmö. I Angered så var det Agne som röjde, och jag har också hört att Gårdsten var eller kallades Agnes berg.

Jag flyttade till Malmö 1966. Arbetade sju år som fartygsritare på Kockums huvudkontor sk. ”Gängtappen”, tionde våningen med stora fönster runt om, utsikt över Malmö och Öresund och när dimman hade lagt sig så även Köpenhamn. Någon frågade vilka som var Malmös fulaste byggnadsverk. Sydsvenska Dagbladets byggnad, en maktfull kapitalistisk propagandatidning. Jag jobbade på tidningen 23 år. Numera har Sydsvenskan monopol i Malmö sedan Arbetet tvingades kapitulera. ”Horhotellet” Hilton. Sossarna ville bygga på tomten ett musikens hus i kommunens regi. Vänstern som jag tillhörde ordnade demonstrationer mot projektet och sossarna gav upp. Istället fick marknaden fria händer och hotellet byggdes. Som kompensation skulle det nya stadsbiblioteket byggas i närheten, men som aldrig blev av. Musikhus skulle det finnas. Och då kom Konserthuset till med bakomvarande hotell. Särskilt hotellet förgyller ju inte precis Malmös silhuett. Kockumkranen. För mången malmöbo var bockkranen en symbol för Malmö. För mig var det alltid en symbol för misslyckad kapitalism. Som tur är så skickades kranen till Sydkorea. Inre Ringvägen. Naturligtvist ville vänstern, som jag tillhörde, stoppa bygget. Det blev protester. Protesterna gjorde att vissa delar av motorvägen grävdes ner så att boende i närheten inte skulle störas. Jag använde motorvägen dagligen i tio års tid. Öresundsbron. Där gjorde protesterna att det togs mer hänsyn till miljön än om kapitalisterna hade fått härja fritt. Turning Torso. Idén var kul men oj vad den ser simpel ut i sin ensamhet. Det fattas bara att någon hobbyflygare som är trött på livet störtar med sitt flygplan mot det skruvade huset. Kockums huvudkontor, Kronprinsen och NK-huset hamnade aldrig på min lista. Kvarteret Lugnet som förut var ett bostadsområde för arbetarklassen revs och byggdes med hus för välbärgade och är numera kringbyggt med en stabil mur. Obehöriga äga ej tillträde. Tänk om man hade renoverat de gamla husen? Idag hade det varit ett pittoreskt tillhåll för många. Beträffande vänstern. Jag tillhör fortfarande vänstern i motsats till de revolutionärer som styrde vänstern på 70-talet. Numera är de borgarbrackor med välbetalda yrken och röstar på Moderaterna. Amen det här sista med tanke på Göran Skytte. Och sedan har vi vattentornet vid Nobelvägen. Den döptes snabbt till ”pitten” av Malmöhumorn. Den kanske ökar sexlusten hos mången stressad …