Malmö är en dröm

Jag har sett den här jävla staden sedan barnsben. Jag har alltid längtat bort och när jag tagit mig samman och flyttat någon annanstans har jag längtat hem. Så är det kanske med alla städer, alla förhållanden.

Luften kring Värnhemstorget är snart lika kvävande som i Stockholm och på Söderkulla, idyllen där jag växte upp, härjar rivaliserande gäng med dragna vapen mitt bland barnfamiljer som brett ut filten på gräsmattan. Alla fikar. Det är ett obarmhärtigt skramlande med kaffeskedar, ett sorl som kväver nästan lika mycket som stanken kring Värnhem. Man har rest ett glasmonster vid infartsleden, en shoppingbordell, tre våningar, plastleksaker, manikyr, krimskrams och heminredning. Och kaféer förstås, på snart nog varenda kvadratmeter.

Malmö har våldtagits under decennier. Hus rivs, gator grävs upp, man bygger ett lutande torn som kallas Turning Torso och i Rosengård sätts bilar i brand.

Någonstans gick det åt helvete. Om detta helvete har poeten Tomas Ekström skrivit en bok.

Ekström, som föddes i Solna men bott i Skåne sedan tidigt 90-tal och som efter många år lämnade Malmö för en by utanför Hörby, gör sporadiska nerslag i staden som förlorat sin själ. Det är osentimentalt, men vemodet finns där ändå, som i skymningen den första höstkvällen, för tonåringen som kysst någon under ett kastanjeträd och redan börjat sakna.

Ekströms poesi har ett anslag av direkthet. Du får vad du ser. Det hindrar honom inte från att inplantera en och annan oannonserad twist, ungefär som i ett kodat meddelande på hundra ord varav två förhöjer de andra nittioåtta vid ett par tillfällen tänker jag faktiskt på Majakovskij.

"Malmö är en dröm" slukar jag rakt av. Det finns inte många poeter i Sverige idag. Ekström är en av dem. Som finns. Han skriver ärligt. Mycket mer behöver inte sägas. Jo, i den här boken hittar man också Maria Lindbergs fotografier. Fotografierna skärper känslan av en stad som sörjer, eller har övergivits, trots ett ständigt pågående sorl och vimmel. Jag dröjer kvar vid bilderna, jag läser om texterna, och jag tänker att staden trots allt har en själ. Det är bara jag som förlorat min.


Författare: Tomas Ekström
Titel: "Malmö är en dröm"
Fotografier: Maria Lindberg
Förord: Jacques Werup
Förlag: Siesta
Utgivning: Maj 2010

Av Stefan Whilde 06 maj 2010 13:21