I begynnelsen fanns Ordet #1

På svenska kallas kvinnan för kvinna – betyder det att den svenska kulturen faller utanför den könsmaktsordning du beskriver som beror på det språkliga förtryck och underordnade personuppfattningen vilken har en grund i de engelska språket? -------------- Personligen tror jag att engelskan inte ens var påtänkt då den könsvärdesordningen tillkom.------------ Det ligger otvivelaktigt mycket i det du tar upp vad gäller språkets betydelse, inte bara för relationen mellan man och kvinna utan för människans generella uppfattning om sej själv. Man kan notera att det råder en viss skillnad, men inte direkt avgörande mellan olika religiöst betingade kulturer. Det "maktriarkala" har alltid varit överordnat både det patriarkala och det matriarkala vilket jag uppfattar som att överlevnaden går före könssegregativ samhällsordning.------------- Refererande till din inledande lilla berättelse och då insatt i en judiskt/kristet/muslimsk gudshierarkisk världs och könsuppfattning kan betydelsen av den första människans namn vara värd att notera – med reservation för stavning och annat kan namnet Adam – Aham i grunden bära betydelsen "Jag är" och i det fallet är en beskrivning på när den första människan upplevde sej som skiljd och språkligt annorlunda än den övriga skapelsen – jag påstår att grundbegreppet för upplevelsen av att vara betecknat med mänsklighetens första namn enligt denna tradition inte har en könssegregerande funktion utan den uppfattningen kan bäras av vilken könsrepresentant som helst – den senare könsmaktsordning som vi i dag känner som den patriarkala har sannolikt uppkommit senare genom konkurrens om livsrum mellan olika arter och människan. Även mellan människor då olika mänskliga flockar stridit om samma områden redan i tidernas begynnelse. Mannens större muskelmassa har lämpat sej bättre för både anfall och försvar – kvinnan som bröstbärare har lämpat sej bäst för amning och att föra avkomman i säkerhet. Detta är troligen grunden till den ordning som fortfarande råder och som tyvärr är till mer skada än nytta för all oavsett kön. ------------ Detta var bara några spontana reflektioner på första delen, ska ta en titt på tvåan när jag får tid...

Intressant artikel! Jag skrev om Ordet här för flera år sedan:
Länk: sourze.se

Sunny #3 Jo dessa reflektioner du tagit upp i din tidigare artikel har en och annan tänkt tidigare - ibland är det svårt att komma ihåg och även förstå att inte bara språket och orden förändrar sin betydelse över tid utan att även mänskligt tänkande och mänskliga värdegrunder i princip är ojämförbara även under samma tid - allt beror på under vilken kultursfär språk och tankegods fått utvecklas. Under denna sfär utvecklas även det som kallas moral och där kan man se kraftiga skillnader över tid - ta den bibliska historien som exempel. Den kraftiga fördömelsen som drabbar Satanael och de biliska första människorna Adam och Ewa i GT har dämpats och fått en annan skepnad i NT där förlåtelse och återupprättelse får en mer framträdande ställning - dock efter en viss underkastelse, för övrigt något som är viktigt för de flesta religioner. Nu är jag inte någon anhängare av religion, men inser dess betydelse för den primitiva människan och än det går inte att bortse från den religiösa makten över mänskligt tänkande...

Georg von Wright har skrivit om detta i sin bok Myten om framsteget, om att en text som är skriven 100, 1000 eller 5000 år sedan kan omöjligen bli översatt så att vi som lever här och nu kan förstå det på samma sätt som människor på den tiden gjorde. Dessutom har översättningarna gjort sitt i sammanhanget. Därför kan man t ex tolka Bibeln på tusen olika sätt, vem vet vilka översättningssvängar det har funnits under tiden och vilka dessa översättare var. Som ett exempel tar han just ordet ORD som betydde ord men samtidigt något allvetande, dvs det som i bibeln nu kallas för Gud. Detta får var och en tolka som man vill; jag tar inte ställning till religiösa föreställningar.
Vidare har språkforskarna kommit fram, och man behöver faktiskt inte vara någon forskare ens för att förstå detta, att du behöver leva i ett främmande land tiotals år innan du förstår alla språkets nyanser. så frågan är om vi alls förstår vad vi läser när vi läser de gamla texterna som har blivit översätta...

Vi skulle kunna spekulera hur länge som helst om detta, ett exempel om hur språket kan förstås/inte förstås är följande mening:
”Jag sade faktiskt inte att hon knyckte mina pengar”, som kan tolkas på sju olika sätt och där betydelsen är helt beroende på efter vilket ord du sätter punkten i meningen, eller vilket ord du betonar som t ex:
"JAG sade faktiskt inte att....."
"Jag sade faktiskt inte att HON knyckte mina..."
"Jag sa faktiskt inte att hon knyckte MINA pengar" etc etc...

Visst är det så och kroppspråket, som lär vara ca 90 av kommunikationen, ska vi inte glömma. Och att just detta, att inte se kroppspråket missar vi i all skriftlig kommuikation. Jag har själv blivit missförstått i många sammanhang där den jag kommunicerar med har aldrig träffat mig i verkligheten och det som stället till mest besvär är ironi, sarkasmer och humor.