Fascism kännetecknas av förakt för svaghet

Jag förskastar inte det du säger, men ditt inledande stycke - "Symbolen betyder att många spön individer, var för sig svaga och ängsliga, blir starka och hårda när de buntas samman i partiet. I praktiken menas att man förenas under en ledare, vars styrka kommer av att tusentals människor blint lyder ledarens idéer och order. En stark vi-känsla och utplånande av individuella drag gör att alla känner sig ett med ledaren min Ledare och därmed upplever Ledarens styrka som sin egen. När ett sådant parti blivit tillräckligt stort känner de sig oövervinnerliga. Svaghetens och rädslans absoluta motsats." - stämmer bra in bra även på de flesta kommunistregimer som har funnits på vår jord. En tankeväckare i sig. Att en rik man per automatik skulle vara fascist har jag svårt att skriva under på. Ta t ex en sådan figur som Bill Gates, hans ofantliga rikedom är framför allt byggt på andra kapitalisters misstag, d v s att de stora datortillverkarna med IBM i spetsen, i ett svagt ögonblick inte såg programvarans betydelse, utan i ren hemmablindhet sålde rättigheterna till Gates & vänner. Väger man sedan in det faktum att han sedan dess har visat sig vara filantrop, som har skänkt bort cirka 90 av sin förmögenhet, då har man svårt att upprätthålla bilden av "fascisten" Gates. Liknande saker kan sägas om t ex miljardären och filantropen George Soros och många andra. Men visst finns det många förmögenheter som har byggts på andras brutna ryggar, där epitetet "utsugare" kanske är mer passande.

Det är väl den makten man frivilligt och utan tvång delar med sig av när man skänker bort stora delar av privata förmögenhet.

För att ni skall förstå mig perfekt: Jag misstror de rika lika mycket som ni misstror Castro och Kim Jong Il. I mitt fall gäller att jag dessutom tar avstånd också från dessa herrar. Jag har något inombords som ni aldrig kan förstå. Vi är helt enkelt annorlunda kopplade.

Problemet med vänstern är att de bara står på de svagas sida och problemet med högern att de bara står på de starkas. Därför hamnar båda snett.

Det är naturligtvis korrekt. Man behöver inte ens ha mycket makt, även om pengar torde hjälpa i vissa fall. Man behöver inte heller vara ond eller ha fel i sakfrågor för att man är rik eller har makt. Vänstern tror dock så, vilket förklarar deras inställning till USA och Israel för att ta några exempel. För vänstern är makt det yttersta av onda. För mer nyanserade finns det även andra onda ting; diktatur och brist på samhällelig, ekonomisk- och teknisk utveckling till exempel.

Definitionen av "fascism" framstår inte som fullständig. Man bör lägga till dyrkan av det fysiska våldet och den direkta aktionen samt det totala föraktet för demokratin. Därmed blir bilden fullständigare, och det blir lättare att identifiera fascistiska krafter även i dagens samhälle. För min del, och med ett lokalt perspektiv istället för ett globalt, framstår det som uppenbart att fascismen i dagens Sverige har aktiva utövare inom både den extrema vänstern och den extrema högern och att de båda polerna egentligen är en och samma. Det är bara munderingen som skiljer AFA-anhängarna från nynazisterna.

Ja, Bill Gates har visat sig vara generös, men frågan är om inte han snarare är ett undantag. Dessutom var han så löjligt rik, att det inte ens är rimligt för honom att göra av med pengarna själv ens om han försökte.

Jag har faktiskt träffat en dollarmiljardär, som inte verkade ha så värst mycket empati till övers för de fattiga. Här är den berättelsen:

Länk: robertwensman.wordpress.com

Problemet med superrika människor, är väl bara att andra fattiga människor görs beroende av deras godtycke. Precis som människorna i ett feodalt samhälle var beroende av kungens godtycke. Denna beroendeställning skapar en möjlighet till maktmissbruk, och i den bemärkelsen tycker jag att jämförelsen med fascism är högst relevant.

För det första har jag aldrig nämnt Carles Simonyi, det är din tolkning. Sedan är det självklart att många människor blir rika "för egen maskin". Bil Gates är väl till exempel ett bra exempel på detta. Men det är två saker jag vill belysa:

1 Eftersom vi idag lever i ett samhälle där alla människor inte får en chans, så är dessa miljardärers bedrift mindre imponerande än det hade varit annars. Bill Gates hade vad jag förstår rika föräldrar, och kanske fanns det någon lika skicklig som aldrig fick chansen. Tack vare att dagens system är orättvist så kommer vi aldrig att veta detta. Det som hade varit mest rättvist vore en medborgarlön baserad på jordens naturresurser. Då skulle alla få ett startkapital.

2 För det första visar mitt exempel på att inte alla miljardärer är särskilt empatiska gentemot de svaga.

Sedan om du frågar mig om våra politiker så anser jag absolut att de har för mycket makt! Demokratin vi har idag är bara ett spel för gallerierna, och om man tog seriöst på demokratin skulle varje person kunna rösta själv i riksdagen när intresse att göra så föreligger.

Du får dra vilka slutsatser du vill. Men den person jag pratar om sa också att om man kastar någon över relingen på en lyxjakt ute till havs, så vore det det perfekta sättet att bli av med någon eftersom ingen någonsin skulle hitta kroppen. Jag är säker på att det bara var "vänlig konversation" och ganska oskyldigt, men jag har ändå ingen lust att bråka mer än nödvändigt med de där grabbarna och ge några namn. Om du vill ha mer information om den världen så får du väl söka jobb där. Dessutom så har jag inte sagt att personen i sig förtjänar att kallas fascist. Men som artikelförfattaren påpekar så handlar fascism om föraktet för svaghet, och detta är i alla fall något som verkar vara vanligt förekommande i de rikare kretsarna. Det är bara en gradskillnad.

#17 och #18 Det jag eftersträvar med mina inlägg är att peka på behovet av individuell prövning av varje människa, även om denne råkar vara miljardär. I övrigt tror jag inte att de rika behöver köpa makt, det finns tillräckligt många som låter sig imponeras av rikedom så pass mycket att de frivilligt går i fällan.