Ska vi få dö en naturlig död?

Jag tror inte på detta av följande anledning: Så länge läkarna idag har den syn de har att inte ens rökare ska få vård p.g.a. att de röker och får på så sätt skylla sig själva, oavsett vad de lider av, så kommer man inte att ge den absolut bäst tänkbara vård till alla människor. Risken är stor att man som läkare ger passiv dödshjälp eftersom läkarna av idag inte anser att det är ett kall att arbeta inom vården. Man kommer att göra urskiljning på människor av olika sociala klasser.
Passiv dödshjälp är idag helt lagligt.

Passiv dödshjälp är inte en omäjlighet enär det innebär att man tar bort allt som kan vara livsuppehållande och patienten får självdö. Läkarna behöver inte ha något medgivande utan gör det godtyckligt utifrån sina egna värderingar. Tro mig, jag har varit närvarande när anhöriga inte ville att patienten skulle få ett förkortat liv men läkarna ansåg att de inte ville pröva alla till buds tänkbara möjligheter.

Nu har jag kanske varit otydlig...vad jag menar är att man som vuxen, äldre ska kunna bestämma om man vill åka till sjukhuset och få hjälp eller om man ska få vara i sina egna omgivningar, få smärtstillning om det skulle behövas, utan att anhöriga ska ta beslut om vård som den äldre egentligen inte är intresserad av....i ett tidevarv där vi kan bota och hålla liv i människor i väldigt stor utsträckning. Om det kan fungera inom den palliativa vården kan den också fungera i den "vanliga" vården. Frågan är ska vi låta människor på ålderns höst själv få bestämma när de önskar palliativ vård.

Om man i en given situation inte sätter in alla till buds stående medel är det inte dödshjälp. Dödshjälp är det endast i den situation någon aktivt begår en handling som medför att någon dör, tidiare än vad som annars skulle varit fallet. Det finns analogt inte passivt "mord", antigen har någon medvetet begått en handling i avsikt att döda någon, eller så inte, några mellansteg finns inte.

Dödshjälp är idag likställt med mord, någon brottsrubriceing tillämplig för "passiv dödshjälp" finns inte, för att något skall vara brottsligt krävs två saker: Handlingens skall finnas beskriven i svensk lag och den skall vara uppsåtlig. Vad som kan finnas i en gråzon är att aktivt avbryta en livsuppehållande insats, men då finns ju en aktiv handlig i syfte att förkorta någons liv.

#6/ Håller med dej, Birgitta, de anhöriga är allra räddast och behöver få mer kunskap om hur de skall känna igen dödens signaler när den närmar sej, och vad de skall göra då för att underlätta för den gamla. Och de behöver få klart för sej att det är det finaste de kan göra för sin kära att hjälpa denna att få dö i sin egen säng. Det är en lyx, anser jag.

Tack Ingloz! Men det gäller inte bara gamla, fullt friska personer som idag röker nekas hjälp eller får ”hjälp” att avsluta sitt liv om de kostar samhället för mycket. Är det sedan en person som missbrukar så finns det ingen anledning att lägga ned resurser på denne. Alkoholister är väl de som blir den mest drabbade kategorin och då ska vi lägga på minnet att det är staten och staten allena som gjort dessa personer till missbrukare.
Jag har inga synpunkter på vad och om människor nyttjar olika stimulantia men det är viktigt att vi behandlas lika ifråga om människosynen och respekten för allt levande. Vem har rätt att döma en annan människa?
Och de frågor jag får….? Nä jag vill egentligen inte gå in i någon diskussion eftersom jag inte har den kompetensen men ALLT GÅR ATT KOLLA UPP på nätet om någon tycker det verkar helgalet det jag påstår.
BRA ATT VETA:
Det finns hjälp idag, dock inte aktiv dödshjälp i Sverige. Men både Holland och Schwiez har detta inte helt säkert på länderna och eftersom de tillhör EU och vi nu har LOV-lagen Länk: regeringen.se så är det en rättighet att välja vårdform om den inte finns i hemlandet. Passiv dödshjälp däremot anser jag missbrukas av Läkare med en inhuman människosyn och de sparkrav de har att rätta sig efter.

Det är nog inte många som förunnas att snabbt dö i sina sängar med i stort sett friska kroppar. För de flesta av oss väntar ett plågsamt borttynade - för min pappa tog det tio år av mest sängliggande. Det var inte värdigt med allt det livsuppehållande han fick. Mamma var uppe o gick de sista dagarna men mycket dement. En morgon stod hjärtat still. Det var humant och värdigt.

#14 Nåjo, inte missunnar jag dig ge mig epitet av sådan lustifikationsfaktor att det får dig att skratta högt. Däremot så ger det väl inte något till debatten i övrigt mer än en indikation på brist av argument. Begreppet "passiv dödshjälp" är rent semantiskt en omöjlighet, det är även ett icke begrepp rent juridiskt. På internet kan man hitta de mest märkliga ting, det behöver inte betyda att de finns för det.

#11/ Som svar på Din fråga så tror jag inte det är så svårt som vi får det till att verka. Inte ”mer kunskap” utan ”rättighet” att få mer kunskap. Idag får vi inte det. Jag tror, är övertygad om, att de nära och kära vi har hade kunnat få den möjligheten om synen på människan vore en annan. Varje anhörig känner sina nära så pass att fick vi bestämma utan en massa krångliga regler och byråkrati så hade man i lugn och ro kunnat komma överens om hur en person vill avsluta sina dagar. Vill man dö hemma är det självklart att man ska få göra det genom att få hem kompetent sjukpersonal i den utsträckning det behövs. Ursäkta språkbruket, men jag skiter fullständigt i att det snackas om besparingar så länge det tillåts att tas ut bankbonusar skulle kunna räcka till en hel del vård istället. Vi kan slänga ut 1000-tals kronor på att lackera om en rispa på en bil, media drar igång hetsjakt på om ett djur har blivit felbehandlat men när det gäller människor så är vi inget värda. Där tror jag det största problemet ligger att vi helt enkelt inte vill, eller kanske inte kan, se människan som något vi värnar om. Hur vi gör? Ingen aning egentligen men någon stans tror jag vi måste börja med oss själva och inte hela tiden ha som ursäkt att andra gör si eller så. Det rättfärdigar inte mig att sänka mig till en nivå jag inte kan stå för. Till syvende og sist är det mig själv jag måste kunna leva med och jag kan aldrig ursäkta mitt dåliga beteende med att andra har gjort si eller så.