Valt inlägg:
Birgitta, så väldigt bra du fångar atmosfären i rummet. Din erfarenhet känns mycket gedigen. Det tunga innehållet gör det ännu mer värdefullt att texten är så välskriven. Visst är det så som du säger i slutet: Som cancerpatient har jag redan varit med om ett snarlikt samtal då både jag själv och min make skulle invigas i vad som troligtvis väntade. Du har verkligen fått tag i känslan av obehag. Det var hemskt och jag tyckte så förfärligt synd om min man som skulle köra hem igen och tillbringa natten ensam där hemma. Birgitta, som jag ser det har du rätt i allt du säger. Tack vare mediciner blir alltför många så väldigt gamla trots att de inget hellre vill än att få sluta sina dagar. Oftast är det de anhöriga som inte vill släppa taget. Det är då som ni professionella inom vården skulle kunna göra patienten en stor tjänst genom att förklara fakta för de anhöriga hur livet, eller snarare ickelivet för den åldrade faktiskt ser ut. Din allra sista fråga får du säkert olika svar beroende på vem du frågar och vid vilken tidpunkt i livet den tillfrågade befinner sej. Jag hoppas dina tankar kommer att föras vidare och resultera i att brytpunktsamtal blir det normala förfarandet inom långt gången äldrevård.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?