sourze.se

Mobbning som aldrig klaras upp

Jag har fortfarande kvar brevet från polisen som ett minne av hur sviken jag blev, trots att jag hade trovärdiga bevis och vittnen.

För tre år sedan anmälde jag en person som trakasserade mig och min familj. Under flera år hade hen kastat ägg och hårda isbollar på mitt fönster, smitit undan ansvar för vad hen har orsakat mig och min familj. När bägaren till slut rann över, hoppades jag att det skulle få ett slut...

Jag minns varenda steg jag tog och varje händelse dagen. Jag tog med mig grannens hund på en promenad ner till affären för att köpa hem lite mat. Direkt fick jag syn på de två människorna en bit bort som studerade mig länge, tills jag gick igenom dörrarna på affären. Först knöt jag kopplet hårt så att ingen skulle försöka rymma med hunden. Jag strosade runt i affären, kom ut efter en stund och virade ut knuten på kopplet.

Då fick jag syn på dessa två människor som hade tydligen väntat på att jag skulle komma ut. Jag funderade inte så mycket mer på det, utan gick i min takt med hunden bredvid mig. Sedan såg jag hur dessa två sprang, och jag förstod inte varför. Jag tog vägen över min gamla låg- och högstadieskola för att vinna lite tid att tänka på hur jag skulle komma snabbast hem.

Jag hann inte mer än 200 meter innan de kom ifatt mig. Den ena personen ställde sig bakom den som hade makten och såg nästan rädd ut. Jag frågade vad de ville, och personen längst fram började bråka med mig. Jag sa att hen inte skulle skrika, då jag hade hunden med mig. Personen hotade då med att slå hunden. "Du ska inte slå hunden när den ej har gjort dig något", sa jag argt. Jag sa att hen skulle låta mig vara, och gick hem. Samtidigt kom personens mamma och skällde, och undrade vad personen hade gjort mot mig.

Jag kom hem och berättade vad som hänt för min mamma, och hon blev förbannad. Fem-tio minuter senare hörde jag ytterdörren öppnas och något slängdes upp bredvid min dörr. Min mamma och jag sprang snabbt till dörren och öppnade fort, så vi hann se dessa två människor stå vid dörren. De sprang snabbt iväg, och jag vände mig om och såg cigarettfimpar över hela väggen, och hela min dörr var fylld med vatten och cigaretter. Alltså - en fimpburk fylld med vatten och cigaretter. Vidrig lukt som spred sig i hela trapphuset. Jag hämtade telefonen och ringde direkt till polisen och förklarade vad som hänt. Mamma tog bilder för att kunna bevisa händelsen.

Hur det slutade? Vi fick hem ett brev från polismyndigheten att fallet lagts ner. Jag har fortfarande kvar brevet som ett minne av hur sviken jag blev, trots att jag hade trovärdiga bevis och vittnen.


Om författaren

Författare:
Sandra Ackefjord

Om artikeln

Publicerad: 11 jun 2013 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: