Enighet finns inte i en komplex värld

Sociala verktyg, som bygger på att analysera samhället ur ett överblickande strukturellt perspektiv, är hjälpsamma, inget snack om saken. Begrepp som "klass" och "genus" ger oss värdefulla insikter om vårt samhälle, men om klass och genus är det enda filter man ser samhället genom, förhindrar man diskussion. Det är viktigt att man förutsättningslöst tillåter sig själv att se samhället genom andra spektra också. Genom linser man inte har för vana att titta.

Risken är att man söker efter överhängande sociala strukturerna i situationer där det inte direkt finns anledning att se dem. Att se strukturerna är inte alltid till hjälp och i vissa situationer är det snarare kvävande istället för livnärande. Allt som går att säga om något måste inte, och kan inte, härledas ur en favoriserad förklaringsmodell. Vi kan till exempel inte mäta personligt värdefulla fenomen, som kärlek, med pengar och priser, trots att mycket i vårt samhälle måste ses ur det perspektivet för låta sig mätas.

Samhället är dock uppbyggt på sociala strukturer, men det är inte allt vi behöver utgå ifrån; vi människor kan omöjligen analysera det hela på ett fullt tillförlitligt sätt. Världen är helt enkelt för komplex och det finns okända faktorer man måste räkna med. Man ska förvänta det oförväntade.

Strukturella teorier, som Marx klassbegrepp, ger oss trots detta en del insikter om vårt samhälle, och vi bör forma vårt samhälle efter dessa insikter. Men inte till en sådan grad att man inte tillåter parallella modeller att också analysera omgivningen.

Jag är övertygad om att det är nödvändigt att aktivt acceptera meningsskiljaktigheter för att låta samhället frodas. Jag tror att det är ur detta ickeorganiserade sociala kaos annorlunda idéer kommer. Enighet är ur det perspektivet sett påtvingande och inte förlösande.

Mångfald är ofrånkomligt i vårt samhälle. Det finns spektra inom spektra, teorier utanför vedertagna teorier och otänkta tankar som väntar på att tänkas.

Av Johan T-Katiska 30 maj 2013 06:00