Så skapas berättelsen om Husby

Men också om legitimt och illegitimt våld. Om språket och det outtalade.

I förrgår uttalade sig Reinfeldt för första gången offentligt om Husbykravallerna. Lyssnade du? På vad han verkligen sa?

När Reinfeldt uttalar sig om Husby och de "arga unga män" som agerar där, följer han en lång tradition av retorik hos makthavare i Sverige. Ur ett historiskt perspektiv används samma retorik som använts på den politiska arenan och i media sedan slutet av 1800-talet. Husbybornas kamp för humanare levnadsförhållanden i orten lyfts inte i uttalandet.

Uttalandet förminskar Husbybornas kamp till enbart kravaller, osynliggör folkrörelsen som arbetar för en positiv utveckling av orten. Vi möter Husbyborna och händelserna där i tolkande nyhetssändningar och dagstidningars reportage. Det är därför inte de reella händelserna vi förhåller oss till utan de händelser som presenteras för oss. Gestaltat och tolkat. Bilderna och berättelserna av händelserna bär på betydelser.

För det är så språket fungerar, som subtil maktutövning. När Reinfeldt säger "arga unga män" så skapas bilder inuti våra hjärnor. På samma sätt som våra hjärnor skapar bilder av "machetemannen" som polisen i Husby valt att kalla mannen som sköts. Och det gör något med hur vi förhåller oss till informationen. Vad gör det med dig?

Ur ett historiskt perspektiv har berättelsen i det offentliga rummet visat hur polisen stått för det legitima våldet och "de arga unga männen" för det illegitima. Under 1950- och 60-talet utspelade sig sammandrabbningar mellan unga människor och polisen i bland annat Stockholm och Göteborg som beskrevs som kravaller. Söker man i arkiv ser man hur dagstidningarna beskrev människorna som deltog som "pöbelelement", "ligisttyper". Efter bland annat kravallerna i Rezelii 1951 myntades begreppet "kravallpojkar"- en ny social kategorisering. Kategoriseringen "kravallpojkar" beskrev både hur de såg ut men framförallt hur de skulle bekämpas. "Kravallpojken" beskrevs som en representant för det moderna samhällets storstadsungdomar i efterkrigstidens snabbt moderniserade samhälle. Med försvagade normer och ett destruktivt, våldsamt beteende. Var ser vi "kravallpojken" idag?

Jag bor i Malmö, går förbi ett regngrått Möllevången idag. I just de kvarteren utspelade sig under några dagar i november 1926 kravaller mellan polis och demonstrerande arbetare. För går vi tillbaka mindre än 100 år i tiden var Sverige världsledande gällande antalet arbetskonflikter. Kampen för bättre arbetsvillkor. Tillhörande konfliktåtgärder var olagliga, vilket innebar att arbetarna som valde att hindra strejkbrytare kunde räkna med att möta legalt våld av polis.

Begrunda det en stund. Legitimt och illegitimt våld, var går gränsen? Och hur har gränserna för det legitima våldet och det illegitima våldet förändrats genom historien?

I vilka sammanhang skapas berättelserna om kravallerna i Husby? Reinfeldts ordval i sitt offentliga uttalande om händelserna i Husby är ingen slump. De är en del av en historisk legitimerande diskurs.

Av Ida Wik Jakobsson 27 maj 2013 06:00