Skriva är guld

Jag är uppvuxen i ett rivningshus från 1800-talet. Familjen fick flytta från en våning i en villa innan jag föddes. Värden ville ha in en släkting och vi hade inget att sätta emot. Under kriget byggdes inga bostäder så vi blev kvar. När vi begärde reparationer så blev det alltid samma svar: "Huset ska rivas, se".

När jag var fjorton skrev jag en uppsats i skolan där jag öste ut min och min mors vrede över alla missförhållanden. Mamma tog med sig uppsatsen och slängde på bordet hos Bostadsförmedlingen. En vecka senare damp det ned ett brev med erbjudande att flytta in till hösten i en ny tvåa. Det var 1950 och staden hade äntligen börjat bygga. Men själv tolkade jag det som att min text hade gjort effekt.

Kanske var det då min lust att skriva och protestera mot orättvisor väcktes. Det har jag haft nytta av i mitt yrkesliv. Jag har skrivit hundratals debattartiklar genom åren om arbetsförhållanden, löner, övertid, anställningsskydd, kompetensutveckling, provanställning, gratisarbete med mera.

Som privatperson har jag använt min vana att skriva när jag blivit orättvist behandlad eller snorkigt bemött. En person som av olika anledningar inte kan försvara sig i tal eller skrift har ingen chans mot överheten eller mot rigida personer i en organisation. Tala är silver men skriva är guld. Ett brev eller en artikel registreras och kan mångfaldigas. Framför allt kräver de ett svar. Ansvariga personer vill inte att deras företag ska få dåligt rykte så man kan till slut få rätt.

Under min första vecka i Stockholm blev jag påkörd bakifrån när jag körde på Essingeleden. Kvinnan som körde på min VW tog på sig ansvaret. Jag lämnade in bilen på reparation. När jag skulle hämta den nästa dag var den borta!! En man från mitt försäkringsbolag ringde upp mig. "Vi har skrotat bilen, du får 900 kronor. Det är vad den är värd. "

Jag skrev ett saftigt brev till "chefen för bilskador" och berättade om hur jag blivit behandlad. "Nästa kontakt blir med min advokat om jag inte får omedelbar rättelse." Inte hade jag någon advokat men en blivande svåger var visst jurist...

Försäkringsmannen ringde upp och sade att han inte ville skaka galler nu, när han snart skulle pensioneras. Jag fick vad jag begärde.

Många år senare hade jag en annan bil inlämnad för reparation och service. När jag skulle hämta ut den hade de glömt att reparera den. Dagen efter hade de inte hunnit med så nu fick jag låna en ersättningsbil. När jag hämtade ut bilen upptäckte jag att firman hade låtit bilen stå obevakad under natten. Tanken var slangad tom och tanklocket borta. Skrivelse till VD:n och jag fick reparationskostnad och full ersättning.

När en nära släkting fyllde jämnt fick jag den goda idén att ge honom en helårsprenumeration. Jag betalade i förskott. När året närmade sig sitt slut fick jag en ny faktura på ett år. Jag ringde upp och det var helt klart att prenumerationen skulle avslutas. Räkningarna och tidningen fortsatte att komma. Jag ringde varje gång och protesterade. När jag efter ett halvår ringde en fjärde gång nekade tidningen att vi haft några samtal.

Jag skrev ett brev. "Jag har prenumererat på tidningen i fyrtiotvå år när jag fick den goda idén att ge min släkting en helårsprenumeration..."

Dagen efter ringde huvudkontoret och beklagade vad jag varit utsatt för.

Slutet gott, men hade jag inte kunnat hävda mig så hade jag inte bara förlorat pengar. Jag hade varit kränkt och hatisk mot de institutioner som behandlat mig illa. Jag tänker på alla dem som gett upp efter eventuella hot om kronofogdar och kravbrev. Om gamla som blivit uppringda av telefonförsäljare som sedan påstått att de träffat avtal om abonnemang av alla slag som de inte efterfrågat eller haft behov av.

Skriv så länge du kan. Snart kan det vara förbjudet.

Av Sten O. Andersson 07 maj 2013 06:00