Kärlek på postorder?

Oftare och oftare råkar jag på män som träffat kvinnor i Thailand. Nu har detta faktiskt pågått så länge att jag även träffar på unga killar i arbetslivet som har en thailändsk mamma, som är i Thailand under vinterhalvåret då de inte gillar vintern.

Det är sällan jag blir kluven om saker. Oftast kan jag känna vad som är rätt direkt, men i dessa fall har jag vänt ut och in på allt och ändå inte kommit fram till vem man ska tycka synd om.

Givetvis är det alltid fel att en människa som söker ett bättre liv måste så gott som sälja sig för att komma dit - men om deras liv är behagligt och bra som de har det, och de ändå söker något bättre, är det då tvärtom girigt?

Jag kan förstå att om man svälter eller flyr undan förföljelse kan göra vad som helst för att komma bort. Då är det förståeligt att man ger sig till en "äcklig gubbe" som är 40 år äldre. I de fallen är det gubben som är just äcklig, och jag tycker det är lika gott när han blir lämnad så fort det permanenta uppehållstillståndet är klart. Jag träffar ibland på män som är så otroligt korkade att de inte reagerar när den tjej de träffat på semestern ringer och kräver pengar för att släktingar är sjuka eller att taket läcker. Sedan skickar puckot pengar i en strid ström tills de åter träffas, och ibland följer tjejen med tillbaka för att vilseleda den kärlekskranka mannen tills att hon får stanna i landet, och sedan är det bara adjö.

Eller är det bara så att man alltid ska tycka synd om kvinnan från Thailand, för att en man utnyttjat hennes dåliga situation? Är den så dålig eller är dessa kvinnor bara lycksökare?

Det finns ju även riktiga svin när det gäller männen som tar hit en tjej från Thailand och behandlar henne som smuts, för att sedan skicka hem henne innan hon får lov att stanna.

Vem är det som felar och vem ska man tycka synd om? Jag har träffat män som verkligen upplever att det är äkta kärlek och gifter sig och de blir lyckliga, och det är ju fantastiskt. Men ofta ser jag den andra sidan av saken, som resulterar i olycka för den ena eller båda.

Gör båda fel och bör skylla sig själva? Är mannen korkad som blir kär och skickar pengar? Är det en "win win-situation" om alla är glada, även om det bara är tills den permanenta situationen är löst?

Jag vet verkligen inte men en sak är säker - en viss procent av dessa fall blir äkta kärlek, och grattis till alla dem som får uppleva det. Alla andra, där situationen enbart är tragisk, måste jag försöka reda ut hur jag ska förhålla mig till.

Nu är det i alla fall fredag och allt är fantastiskt! Jag fick precis samtal från den rekryterare som lotsat mig till mitt nya jobb, och han tackade för min insats, då de ofta nämner att de är nöjda med mig. Kan man få bättre feedback? Knappast, så nu åker jag till jobbet för att sedan njuta av en hel helg som kan te sig i fiskeriets tecken, om vädret vill och dessa gamla ben orkar.

Tyvärr, av någon konstig jädrans anledning, är det alltid frugan som får napp, och jag kunde själv ha nöjt mig med att ta med en rensningskniv istället för spö. Men en gång i tiden var det jag som nappade så, jag får väl förstå fiskarna på något sätt.

Hjälp mig nu att reda ut det här med kärlek på postorder - jag får verkligen inte rätsida på det.

Angus vid ån i Kävlinge!

Av Angus Liddell 26 apr 2013 06:00