Du är bara en outdelad lagerkrans

Du måste inte klättra upp där.


Inlåst. "Jag döper dig till Scarlett Miryam." Det är ett sjuhelsikes namn vari medföljer vissa förpliktelser. Redo för dina korsade plankor?
Inte än.

Inte
så
där.


Vi hade stora planer. Tappade, hon tappade något.
Hon tappade sig själv bland de stora orden. Men de var inte större än du, du missförstod: du skulle råda över dem.

Jag har aldrig sagt ja.
Du var långsam, så vi valde åt dig.

Ingen kommer och räddar dig, du måste inte klättra upp. Du kan slita i stammen som så många andra. Tänk dig deras trånande händer: "Sätt upp mig där".
De vill vara
vad du skulle vara.

Jag satte dig så högt.


Spikar. Vi kan pressa dem genom dina händer, men orden blir svårare att forma då.
Skulle du ändå kämpa fram dem?

Det är vad en riktig skribent gör.

Vad en riktig människa gör.


Du flydde i så många år.
Jag förberedde mig.
Du flydde. Hyndan springer för att hon är rädd, inte för att hon är starkare.

Du är bara outdelad. Hela du är en lagerkrans ingen har mottagit än; bladen är inte vissna, men näringen börjar fattas dem. Du kan arbeta in den igen.

Om de slår ned dig: stå upp igen.
Du skulle inte vara den första.

Outdelad?
Dela ut dig själv.

Släpp
de andra.


Du slet ned dig själv från plankorna vi utvalt åt dig; du försökte vara
kvinna
och du, du begick ett brott.

Du var redan utvald.

Du blir inte nöjd förrän jag sitter fastnaglad där, utan chans att komma undan.

Vi vet inte om du kan gå tillbaka. Vi är inte här för att leda dig. Du måste göra det själv nu. Vi kan bära plankorna åt dig, vi kan spika fast dem i varandra, men vi kan inte lyfta upp dina armar mot dem: du måste klara det själv.
Orden är inte så stora.

Lyft upp din hand och säg att du vill, vill, vill - och hela dig själv.

När du är utmärglad
och upphängd
vet vi att vi gjorde rätt.

Du måste bara välja.

Redo?
Inte än.


Jag är inte så stor. Det finns ingen högre plats för mig och mitt kött kan inte knastra mellan deras tänder - jag är bara en människa.

Orden
är ditt kött
och blodet,
det är varje litet penndrag.

Du har aldrig gett ditt allt till något. Det här är det enklaste: låt dem droppa fram, de där orden.

Jag skulle ha burit dig själv om jag kunnat, men du måste hänga där. Den rätta tar sig inte ner igen, även om hon kan. Det är ett tecken på verklig storhet att stanna kvar, men du är inte där än.


Två enkla brädor. Du måste inte klättra upp där.
Andra har gjort det före dig.

Na Prous gjorde det. Guglielma gjorde det.

Konsekvenserna av att säga ja till något högre: de kommer att förfölja dig.

Plankorna är spruckna och du måste låta stickorna nå ditt hjärta, måste hjälpa dem rätt - om du kan dö för det, då är du rätt.

Om du bär din krans
kommer du att klara dig.

Klättra upp nu.

Ge mig din hand, Mir.

Du måste klättra själv.

Jag klarar inte mer. Tror du verkligen att jag kan?

Låt blodet
forma orden
och du blir ren.


Vi kommer inte att tillåta det här. Det finns en gräns för hur mycket du kan svika oss,
det finns
en gräns.


Det största livet av dem alla
är att förtäras
av det du brinner för.
Och vi vet vad du brinner för.

Du har bara tappat bort dig själv,
du lät andra ta dina ord ifrån dig.

Res dig upp.









Mir, sätt fast den andra handen också.

Det är en vass spik.

Sätt fast den.







När något
är utvalt
och man sliter ned det

När man sliter ned det.



Du är varnad.

Av Scarlett Miryam 08 apr 2013 12:44