Sila mygg och svälja elefanter

De som påstår att kontanthanteringen är ett viktigt led i arbetet mot kriminalitet, är de som låter samhället tillåta kriminalitet, men struntar i vad medborgarna vill göra med sina pengar.

Våldet har blivit en maktfaktor. Är det en strategi? Jag är helt övertygad om att bankerna och våra styrande går hand i hand för att ha full koll på den enskilde individens pengar. Gud nåde om tant Anna har pengar undanstoppade i madrassen. Oj oj oj, tjoar överheten och tycker att tant Anna är en skattesmitare, ja näst intill kriminell.

Våldet har segrat. Vi böjer oss för något som är ont och blir tvungna att inse att hederlighet och sparsamhet är något sekundärt.

Allt det här med att det skulle vara farligt att ha pengar i plånboken, är ren gallimatias. Det är skrämselpropaganda, inget annat. Vi ska skrämmas in i ett system där vi alla ligger fullkomligt hjälplösa och krälande under klacken på det etablissemang som vill ha makten över oss. Ha full insyn så att samhället tar tillbaka full pott den dag vi lägger näsan i vädret. Inte en sekin ska få finnas undanstoppad utan att ha granskats och beskattats.

Och varför i all sin dar...? Det ska tryckas upp nya sedlar. Vad ska vi göra med dem? Torka oss någonstans?

Om nu tant Anna har pengar i madrassen, så kan hon inte göra hur hon vill. Banken tar alltså inte emot så mycket pengar, för det går bara att i en insättningsautomat sätta in max tio tusen åt gången. Sedan får man vänta tio dagar för att sätta in nästa tio tusen. Om nu tant Anna går in på banken med hela sin madrass, så måste hon skriva på ett papper och tala om var hon har fått tag i alla pengarna som ligger där. Jo, så är det. Mycket skrivande för en sådan sak och stor misstänksamhet kommer hon att möta. Kommer tant Anna ihåg varifrån de kom? Nej, naturligtvis inte, men hon kommer ihåg hur hon arbetat och försakat, snålat och inte köpt den där onödiga prylen, utan ville att barnen och barnbarnen skulle ha något efter henne, när begravningen är betald. Tant Anna är ur folkhemmet fostrad till att inte ligga någon till last. Är det någon som känner likadant?

Är detta en saga? Ja, en saga över ett folks förtroende att tidningen "Spara och Slösa" - den där första spargrisen - bankboken, var något att stå efter, att tro på, att det skulle vara något för framtiden, och nu ska det visa sig att alltihop är en bluff, för att våldet har segrat. Våldet mot den enskilde som råkar bli nackad för att det inte finns resurser till att hålla uppe etik och moral i samhället.

Varför går vi på allt vad som sägs om våldet? Rån i banklokaler, nerslagna åldringar, unga som rånar varandra och så vidare. Är det någon som tror att våldet letar sig andra vägar? Ja, det gör det. Vem och vad blir nästa? Kanske de smarta som kan knäcka koder och komma åt pengar den vägen. Okej, då blir det inget blodvite, men det handgripliga våldet övergår till något tekniskt som inte de äldre generationerna har ett uns att sätta emot. Och det blir mer våld i det lilla. Det kommer att bli inbrott för mat och värdesaker av de som inget har alls. De som måste stjäla för att överleva. Alla har inte skyddsnät och det finns många utslagna, utfattiga, desperata.

Ingen föds in i ett samhälle för att bli bov och bandit. Det är samhället som formar varje individ. Inte kunde väl tant Anna i sin vildaste fantasi förställa sig att hon skulle bli misstänkt för fusk och bedrägeri.

Men den förfinade kriminaliteten sväljer vi oftast, för att den undanhålls medborgarnas oupplysta och tv-vattniga ögon. Skatteplanering, till och med i kommunal anda - bankprofiter överskridande gränslösheten - många miljarder försvunna ur en pensionsfond - aktielekstugor - pengatransaktioner över gränserna.

Vi har levt under kungar i det här landet. Vi har funnit oss i, och fogligt följt överheten genom århundraden. Vi har trott på demokratin och vi har trott på bankerna. Men bankerna har nu den roll som kungarna hade förr. De tog vad de behövde och visade ingen hänsyn till den enskilde. Inte då och inte nu. Skillnaden är väl endast den att vi inte behöver hålla stock vid knut.

Av Anna-Charlotte Bergström 25 mar 2013 06:00