En flicka är död

En 13-årig flicka är död.

Vilka tankar snurrade i hennes huvud när hon ställde sig där, framför tåget? Det vågar jag inte ens spekulera i. Jag vet bara vilka saker som borde uppta en 13-årings tankar. Ljusa framtidsvisioner. Skratt och skoj med vänner. Kanske fjärilsfladdriga drömmar om den första riktiga kärleken. Nyfikenhet på världen och livet.

Bilden som målas upp av de uppgifter som cirkulerar i media av denna flickas verklighet under den sista tiden av hennes hjärtskärande för korta liv är den av ett ångestfängelse. Mobbning. Sexuellt ofredande. Trakasserier. Upplevelser som drabbar alltför många unga idag. I det här fallet fick det en ofattbart tragisk utgång.

I Örebro sitter en man häktad, "skäligen misstänkt för sexuellt ofredande mot en person och utnyttjande av barn för sexuell posering mot en person". En vuxen man som misstänks ha utgett sig för att vara en ung tjej för att komma åt sina offer - ja, minst två flickor blev utsatta. Allt tyder på att det kan ha varit fler än så. Och nu är en av flickorna död.

Samhällets komplicerade och ambivalenta förhållningssätt till kvinnor och sexualitet är mycket nog för en vuxen kvinna att hantera. Den ständiga, överväldigande hetsen att sexualisera sig själv inför manliga blickar. Konsekvenserna, den sociala bestraffningen av att göra detsamma, den slår hårt och skoningslöst i skolkorridorer, på Internet och överallt i samhället. Skammen. Skulden. Hatet mot den som väljer att inte göra det, hatet mot den som gör det bara aningen för mycket. Vi möter det tidigt i livet och vi lär oss så småningom handskas med det. Någorlunda.

Men när denna starka, destruktiva struktur uppenbarar sig i form av en människa - en vuxen man med all den makt, manipulationsförmåga och det livserfarenhetsmässiga överläge som bara en vuxen har gentemot ett barn - hur ska en ung tjej kunna värja sig? Skydda sig?

Det här berör inte bara det aktuella, tragiska fallet. Det handlar om ett samhälle där flickor i mycket ung ålder konfronteras med en värld som vill exploatera och utnyttja deras kroppar, parasitera på varje liten osäkerhet och spricka i självkänslan för att få dem att ständigt söka mäns godkännande och bekräftelse genom att klä av sig, visa upp sig. En värld som samtidigt kommer att håna och kränka dem när de gör just detta, för en sexualiserad kvinna är den mest fredlösa bland kvinnor och ett öppet mål att både bespotta och begagna sig av.

Det här vet vuxna kvinnor. För unga tjejer är det en främmande spelplan med tusentals oskrivna regler i handboken som de måste skriva själva; ingen kommer att göra det åt dem. Och jag tänker att det kanske är där någonstans vi måste börja hjälpa till; vi som en gång har varit insatta och utsatta, vi som vet hur det känns att se våra kroppar ofrivilligt släpas genom övergången från privat till allmän egendom. Vi som, om saker och ting hade fallit sig bara en aning annorlunda, hade kunnat vara hon som stod där och inväntade sin död framför ett tåg.

Vi måste sträcka ut en hand till våra yngre medsystrar. Vi kan inte utkämpa deras strider åt dem, men vi kan gå bredvid och aldrig lämna dem så ensamma att de inte tror sig ha någon utväg.

Vi måste hjälpa. Vi måste finnas där.

En 13-årig flicka är död.

Av Malin Michea 14 mar 2013 14:26