När dimman lättat blev det ännu mörkare

Innan jag blev feminist, då jag fortfarande levde i någon sorts rosaskimrande låtsasvärld där kvinnoförtryck var icke-existerande och allt var frid och fröjd, så var jag väldigt sällan upprörd och/eller förbannad. Jag kom bra överens med män och var lyckligt ovetande om misogynin som regerar i dagens samhälle. På den tiden hade jag förmodligen tyckt att Seth MacFarlane var helt rätt som Oscarsvärd och jag hade säkert skrattat hjärtligt åt hans sexistiska skämt. Jag är obeskrivligt tacksam för att jag träffade vänner som kunde skingra dimman jag hade framför ögonen och visa mig hur världen och samhället egentligen ser ut. Jag är glad att de hjälpte mig till att bli så pass medveten om problemen som jag är idag.

Nu för tiden så försöker jag göra så mycket jag kan för att få andra att se vilket kvinnoförtryck som finns i vårt samhälle och hur det påverkar allas våra liv. Jag försöker argumentera med folk som kallar sig antifeminister och försöker få dem att se att vi är inte farliga. Vi vill inte krossa männen, vi vill krossa patriarkatet. Det är en enorm skillnad på de två. Feminister menar inte att patriarkatet är en grupp elaka män som hatar kvinnor, även om det existerar såna män också, men det kommer jag till snart. Patriarkatet är ett namn på den samhällsstruktur som finns idag där lika lön för alla inte är en självklarhet, där kvinnan ska vara tyst när mannen talar, där en kvinna som ligger med många kallas hora/slampa men om en man ligger med flera blir han istället höjd till skyarna och är "en riktig karlakarl".

Jag ser klart och tydligt vad som är fel med detta och det hoppas jag att ni flesta som läser detta också kan se. Ni som inte kan se det, jag diskuterar gärna med er och hör vilket perspektiv ni har på saken. Alla feminister jag nånsin har stött på är alla öppna för en diskussion och för att försöka förklara vad det är som är fel på samhället när det inte släpper fram kvinnor lika mycket som män.

Bara för en liten stund sedan försökte jag ha en sådan diskussion med en person på det sociala forumet Twitter. Hen kom med en hela rad av rasistiska ståndpunkter men hade absolut inte all information i frågan som diskuterades. Jag försökte öppna för diskussion men hur blir jag bemött? Jo, genom att bli kallad för "second hand-luder" och hen frågar också varför alla feminister ser ut som tågolyckor. Här tittar patriarkatet fram och visar sitt fula ansikte. För vad jag än kommer med för argument så blir jag bemött med kommentarer om exempelvis mitt utseende. Sen är det också förväntat att om jag blir kallad ful så ska jag genast bli ledsen. Detta för att en total främling påpekat att jag inte är visuellt tillfredställande för män. Nej minsann, det tänker jag inte acceptera. Varför ifrågasätts kvinnors utseende, sexualitet och dylikt när det inte ens är det den ursprungliga debatten handlar om?

Det var precis samma sak på Oscarsgalan. På röda mattan får de manliga skådespelarna prata om sina prestationer inom sitt yrke medans kvinnorna får berätta vem som designat klänningen de har på sig.

Jag vill avsluta med att be alla ifrågasätta hur samhället ser ut idag. Varför ska kvinnan vara underställd mannen? Varför ska vi bara acceptera det och inte försöka kämpa för ett jämställt samhälle där mannen och kvinnan får stå bredvid varandra istället för att kvinnan ska stå långt bakom. Hjälp mig och alla andra feminister att skapa ett bättre och mer rättvist samhälle för framtidens kvinnor OCH män.

Av Nathalie Arvidsson 11 mar 2013 06:00