Hon doftar kvinna igen

Snön smälter bort så det ångar och Moder jord vrider sig sakta och vällustigt i sin bädd. Hon doftar kvinna igen, svagt av fallna löv, mogen citron, koriander och spröda granbarr. Allt på en gång, som en förtrollande brygd bara för att locka och förföra. Det stiger hett och fuktigt ur hennes sköte, så att alla muskler i hennes evige älskare och son spänns och hans lungor börjar fyllas av en vresig, okuvligt växande styrka. Han andas djupt och väntar på hennes signal.
För i träsket bortom berget i våran skog kommer en dag då poeterna samlas där bland groddjuren och de spirande sipporna för att brottas i den vårmustiga gyttjan.
De kommer vrålande från traktens alla skrymslen och grottor för att tillsammans svettas ut vinterns dåliga viner, desperata nyårsromanser och orakade poem.
De kommer för att bli barn igen eller män på nytt efter vinterns kravlösa dvala. De slår varandra med nävar, laptops och skrivböcker och omfamnar varandra hårt, drar i hår och biter i örsnibbar och näsor. De tumlar runt likt hungriga krokodiler i den tjocka leran tills solens strålar hittar ner över berget och når skådespelets centrum. Kampen avstannar så och de återfödda skalderna sträcker sina händer mot skyn i tårar av lycka och hänförelse. Till sist, när dansen så är över stampar de alla hårt i marken och slår sig för bröstet likt krigarna på Nya Zeeland så alla djuren hukar bakom stock och sten och önskar att människan vore stum, eller helst inte fanns till alls.
Sedan skingras de som på en given signal och myllrar ivrigt hem till sina kvinnor för att visa dem att våren är kommen

Snart är den dagen. Jag ska vara redo!!

Av Solsken 26 feb 2013 19:39