Unga måste skapa egna kreativa jobb

Den senaste tiden har ganska många tankar gnagt i mig. Eftersom det debatteras en hel del om unga och arbetslösa kommer det också fram en väldig massa galna åsikter om vilka nya jobb vi ska få fram.

En del tror att man måste sänka skatterna och en del tror på det motsatta. Sedan råder olika resonemang om hur de nya jobben ska komma till. Någonstans blir jag irriterad när jag möter vissa åsikter. Själva tron och övertygelsen om att arbetena på något vis ska komma utifrån är oerhört naiv enligt mitt sätt att se på saken. Så naiv att det finns inte. För vi har idag ett Sverige där unga människor i praktiken flyr till Norge bara för att få jobb. Det kan väl inte kännas så bra för vår näringsminister?

Jag kan själv definitivt förstå frustrationen i de ungas sits eftersom jag själv, tyvärr, erfarit och tagit del av den bistra arbetsmarknaden. Men - jag ser inte bara negativa saker. För det finns ju en hel del man faktiskt kan påverka utifrån sitt eget liv. Jag tänkte dela med mig av hur jag, exempelvis, ser på vilka jobb som vi på egen hand kan skapa. Då gäller mitt resonemang bland annat jobb inom kultursektorn och filmområdet.

Film, till exempel, är ju något som, gudskelov, är mycket attraktivt för unga att jobba med. Men det är ett mycket komplicerat fält. Och dynamiskt. Det finns filmskapare som tjänar oerhörda pengar och det finns hjältar som tjänar knappt till att kunna brygga sitt eget kaffe men som ändå filmar. Det som håller på att hända nu i Sverige är dock på många vis oerhört intressant. Du har dels statliga filmavtal som känns gjorda för Östtyskland 1983. Och du har människor i branschen, både i den kommersiella delen och den statliga, som på något vis verkar nöjda över status quo. Att inget förändras.

Det är här jag blir oerhört irriterad. Ja, heligt förbannad ärligt talat. Jag blir irriterad över att man från både branschhåll och kommersiellt håll tycker att det är "bra som det är". Att allting bara rullar på. Men saken är den att särskilt de som snackar om den här frågan måste vakna upp och se verkligheten i vitögat. Vi har ju ett Sverige idag där den äldre delen av befolkningen i ett slags zombieliknande tillstånd sitter paralyserade framför sina TV-apparater och stirrar sig blinda på "Så ska det låta" och deckare av både bättre och sämre karaktär. Sedan har vi de unga som också agerar som zombies. Men skillnaden är att unga arbetslösa Jocke eller Stina måste inse att inget kommer gratis och vakna upp innan de dränks av arbetsmarknadens realitet. Allting kräver nämligen en uppoffring. Och det går inte idag, i samma utsträckning som förr, att lita på att man får jobb på ett multinationellt bolag med hög lön. Särskilt inom det kreativa fältet. Visst kan en del få jobb på dessa, men extremt få i förhållande till hur många som vill ha dessa attraktiva jobb. Det är en av orsakerna till att hela Europa blöder ekonomiskt idag.

Så hur gör man då? Ja, först måste man som sagt vakna upp och inse att det inte finns någon "hjälpande hand". Den hjälpande handen är och förblir alltid du själv. Om en ung kreativ person vill arbeta med exempelvis filmskapande så tycker jag han eller hon ska satsa 150 procent, men vissa saker är viktiga att tänka på. Det första är att göra sig beredd på att det kan bli en mycket lång väg att gå och du måste vara villig att betala priset för vad du vill göra. En annan viktig sak är hålla pejl på vad som händer med Internet och hur utvecklingen går. Idag finns det exempelvis verktyg som gör att du själv kan ladda upp din egen film och sätta din egen prislapp på att hyra ut den streamad Distrify, en irländsk tjänst. Är inte det i sig coolt? Jag tycker det. Något annat som är ganska häftigt är att du kan med relativt lite pengar kan annonsera på nätet för din film och på så vis öka kännedomen om vad du pysslar med.

Jag vet inte vad det beror på att en del politiker verkar nöjda över sakernas tillstånd men jag gissar det beror på att man inte har en aning om hur verkligheten ser ut. Om jag tittar på mitt gymnasieval vilket var det estetiska programmet på Strömbackaskolan så kan jag bli småskraj över vilka dåliga verktyg vi blev givna. Vi blev duktiga på att måla och göra lerskulpturer men inte vassast i lådan på att få alster sålda och på så vis skapa vår egen försörjning. En del, framförallt från vänsterhåll är själv vänster men inte dum i huvudet blir närmast rädda för att man från regeringshåll vill att filmskaparna ska bli "entreprenörer", men här blir jag mer eller mindre skräckslagen! Okej - om en del av vänstern i Sverige är så naiva och tror att vi bara kan utbilda en massa esteter, filmare och formgivare, och i utbildningarna inte väva in tillräckligt med verktyg för att de ska lära sig sälja och marknadsföra sina saker, ja då är vi ute på mycket hal is. Vi pratar Bambi utan någon koll alls.

Om en viss del av vänstern är övertygade om att alla esteter vi utbildar automatiskt ska bli anställda av coola balla ekonomiskt lyckade företag, då måste man i jösse namn ta och vakna upp! Verkligheten är brutalt stenhård och företag som Spotify och även de stora spelföretagen är gigantiska kolosser med många tentakler. Men tentaklerna lämnar extremt lite till kreativ egen möjlighet även om stora företag utåt sett profilerar sig så. Liknande bolag förblir maskinerier där dollartecknet förblir guden.

Så, hur ska man då som ung kreativ person göra? Ja, sök gärna jobb på de här häftiga företagen men se framförallt till att skapa en flexibilitet i DITT liv så att du som ung kan agera mer oberoende från ditt eget håll. För det är först då vi börjar snacka riktigt värdeskapande. Kanske arbetar du med en helt annan sak på dagtid och ägnar dina kvällar och helger åt projekt, samtidigt som du nätverkar och hittar egna sammanhang där man stöttar varandra och ger råd och tips. Nätverkandet behöver verkligen inte enbart vara av sådan karaktär där man jämt står och flirtar med näringslivet även om det är bra ha koll på vad som händer!. Det är också viktigt att förstå att lösningarna ibland ligger närmare än man tror. Man kanske, exempelvis, inte behöver flytta till Berlin eller Paris för att skapa film eller pyssla med musik även om det kan tyckas, bara det, som ball supersmart briljant idé i stundens kreativa hetta.

Jag vill runda av med att säga att idag handlar det verkligen inte om tekniska kostnader för att kunna arbeta och försörja sig på eget skapande. Det handlar uteslutande om planering, framförhållning och en förmåga att se längre än där näsan räcker. Får vi ett Sverige där unga människor jobbar med de tre punkterna, ja då är jag övertygad om att det kommer att skapas en hel del spännande och intressanta kreativa jobb i en snar framtid. Precis sådana jobb som ju unga egentligen vill ha idag. Men lösningarna ligger inte i de multinationella bolagens tentakler. De ligger hos oss själva, precis som de alltid har gjort. Själv extrajobbar jag som lärarvikarie nu och gör filmer när jag kan. Jag är 35 år och inte på långt håll färdig med mina projekt.

Jag ser en spännande framtid för unga filmskapare. Möjligheterna har aldrig varit större än de är i dagens läge. Bygg din egen båt och bygg den bra.

Av Pär Larsson 28 jan 2013 06:00