Om att försöka åka tåg

Nyhetsuppdatering på TV-Aktuellt trettondedag jul; Norrtåg som trafikerar de nya Botniabanan och Ådalsbanan klarar inte snö och kyla. I Norrland. Resenärerna står där och väntar på bussen, som inte heller kommer. Bussarna är överbokade på grund av stor efterfrågan från dåligt fungerande järnvägsoperatörer i riket och den kommer alltså inte. Och där står tågresenärerna på plattformen och hackar tänder med sina biljetter och ingenting händer...

Vi sommargäster i Härnösandsbygden beundrade den vackra järnvägsbron över Älandsfjärden mellan Härnösand och Rö. Den rasade visserligen under byggtiden men till slut färdigställdes den eleganta konstruktionen. Vi for och tittade på de fina tunnlarna som skulle kapa restiderna mellan Härnösand och Kramfors och vidare utmed Botniabanan mot Umeå. Man skulle fara fram i 160 kilometer i timmen mellan de fåtaliga hållplatserna och restiderna mellan olika centra skulle halveras jämfört med den gamla krokiga banan från 1930-talet.

Därför stör oss de senaste rapporterna från trafiken på den nya banan en smula. Man påstår att operatören Norrtåg måste ställa in trafiken mycket ofta. Det började med ett signalsystem som krävde nära två år av uppdatering med inställd trafikstart. När man konstaterar att vi talar om enkelspårsdrift - alltså endast ett spår på största delen av banan - då måste det handla om att någon synnerligen dålig yrkesman fått hand om uppdateringen av signalsystemet. Och den som handlat upp jobbet bör tas i örat. Två år... Lång tid för ett ömtåligt projekt.

Att man köpt in vagnmateriel som inte klarar sommartemperaturer här i Norden, det stör också. Att temperaturen blir olidlig i vagnarna och man måste ta "vädringspauser" med öppna dörrar förvånar. Och när snön kommer minns man med saknad de gamla svenska E-loken från ASEA i Västerås som jobbade på i alla väder. Snöhinder på SJ? Det är ett ord vi lärt oss sedan X2000 började rulla - eller ska man snarare säga slutade rulla när några decimeter snö lamslog trafiken. Vårt vanligaste väder slog ut de franska och italienska tekniska mästerverken. Som tyvärr visade sig odugliga i minusgrader.

Järnvägsoperatören Norrtåg valde tyska konstruktioner, ganska välbetänkt kanske om man ser till X2000 och tvåvåningstågen från sydeuropa som trafikerar Mälardalen. Okej, de finns på banan men oftast stillastående... De fina nya tyska tågen är också bra på att stå stilla och nu ser Botnia- och Ådalsbanan ut att bli en dålig affär för skattebetalarna.

Under de värsta katastrofvintrarna på 60-talet fick SJ-ledningen en anledning att ta fram ett antal gamla ånglok ur sina reservförråd. Dom räddade trafiken då. Det vore kanske en för stor prestigeförlust för dagens tenikbländade trafikbyråkrater. De skulle knappast orka se ett puffande, kolrykande förkrigslok utan ansträngning och med muntra stön ur skorstenen klara av 2000-talets transportarbete. Och huvudproblemet - att SJ, Statens Järnvägar alltså, ska finnas kvar och hålla i banunderhållet och ensamt trafikera linjenätet - det får man väl inte säga högt i högerns teknokratstyrda Sverige.

Av Lennart Lundwall 13 jan 2013 06:00